1. Södra Villastaden

2. Södra koloniområdet

3. Albion

"Fyrkantiga torg, fyrkantiga esplanader, fyrkantiga hus, inte ett avrundat hörn. Allt avmätt, rätvinkligt Just fyrkantigt".

Beskrivningen, som författarinnan Agnes von Krusenstjerna gav barndomsstaden, kan gälla en stor del av det äldre Gävle. Det fyrkantiga mönstret skissades redan på 1650-talet av Tessin d ä och förverkligades i etapper efter de stora stadsbränderna 1776 och 1869. Den minnesbild som Agnes von Krusenstjerna hade från Gävle då hon skrev Tony-böckerna på 1920-talet stämmer inte på våra två äldre villaområden, Villastaden, som byggdes för burget folk vid sekelskiftet och det lilla villaområdet på Söder som byggdes något senare av konduktörer, lokförare, eldare och andra anställda vid Uppsala-Gävle Järnväg.

Tierpsbor flyttade in

Villaområdet på Söder kallas ibland "Lilla Tierp". Flera av järnvägsmännen kom nämligen från trakten av

Tierp.

Stadens två villaområden hade en hel del gemensamt. Stadsplanerna gjordes ursprungligen av P Hallman, en stockholmsarkitekt som var känd för att gå ifrån den strikta kvartersindelningen. I stället tog han mer hänsyn till terrängen och den befintliga växtligheten. Gamla vägar skulle även kunna inrangeras i de Hallmanska stadsplanerna. År 1910 gjorde Hallman den första stadsplanen för området. 1914 utarbetades en ny — osignerad — stadsplan, som byggde på Hallmans.

Samtliga villor hade ritats av gävlearkitekten K V L Eriksson. Snickarnas timpenning var 40 öre då man började bygga. Vid byggnadstidens slut var den 1:25.

I oktober 1916 stod 21 tvåfamiljsvillor färdiga för inflyttning i Södra villastaden. I bebyggelsen ingick senare två enfamiljsvillor och tre hus med fyra lägenheter. Alla villor hade olika utseende men harmonierade med varandra.

Namn efter riksregalier

Kvarteren, där villorna uppfördes, erhöll namn efter våra riksregalier. Kvarteret Kronan ligger i villaområdets mitt. Det omsluts av Runda vägen, som går i en halvcirkel runt kvarteret, samt Helgögatan. Omkring Kronan ligger kvarteren Spiran, Äpplet, Svärdet, Nyckeln och Manteln.

Kvartersnamnen syftar på riksdagen i Gävle 1792 då kronjuvelerna förvarades i staden. De gamla kvartersnamnen har nu ersatts av traktnamn som här i staden är intetsägande. De gamla kvartersnamnen gav en bra inblick i stadens historia.

  Gävle riksdag 1792. (Länsmuseets modell)

Passade barnrika

Bebyggelsen hade stöd i en egnahemsförening som bildades 1913. Drivande krafter var konduktör E A Nordling samt lokförarna P J Andersson och P 0 Backström.

De fina villorna, som gott kan tävla med patricierhusen i Villastaden, kostade i uppförande 1.600 — 1.700 kronor. På den tiden var det ett avsevärt belopp. De ene villabyggaren hjälpte den j andre. Tre bröder, konduktören Erik Lindskog och lokförarna Gustav Linde och P J Andersson, hjälptes åt att bygga var sin villa. Ursprungligen hette alla Andersson. För att ej förväxlingar skulle uppstå, bytte två av bröderna namn. P J Andersson var på sin tid känd kommunalman. Han satt bland i annat med i drätselkammaren.

I staden fanns särskilt två förespråkare för  egnahemsrörelsen, redaktör Fabian Månsson och i stadsläkare Richard von Post. Egnahemsägarna fick lån genom sparbanken samt visst stöd från Uppsala-Gävle Järnväg.

Lägenheterna i villorna var stora. De passade bra till de barnrika familjerna. Oftast blev man dessutom tvingad att ta inackorderingar.

I trädgården planterades nyttoväxter. Räckte det ej till, hade några dessutom en odlingslott i koloniområdet. Höns och grisar höll en del av villaägarna sig även med.

I dag betraktar man järnvägsmännen, som byggde villorna, som arbetets hjältar. Pengar hade de ej men mod, vilja och kraft. Ingen långivare förlorade på egnahemsbyggarna. De startade sina byggen under de mest ogynnsamma förhållanden under brinnande världskrig och lyckades.

Det är ett välskött område som ligger mellan järnvägen, koloniområdet och Albion. Här bildades en av stadens första egnahemsföreningar. Området bör byggnadsminnesförklaras.

Vilja, mod och kraft saknade ingen i "Lilla Tierp"

Gefle Dagblad 5 oktober 1985

Utgiven 1988.

Barbro Sollbe.