Folke Löfgren, Sjömanskyrkan, Centralplan, Norr, Öster om Esplanaden.

Sjömanskyrkan inför uppbrottet. EFS-föreningen flyttade till Andreaskyrkan i Andersberg. Foto 1977: Lasse Halvarsson, Gefle Dagblad

Till det yttre en kyrka, men hur är den till det inre? Ja, om Sjömanskyrkan kan man säga att den varit och är en byggnad för alla aktiviteter. Kyrkan har haft stor kristen, kulturell och social betydelse i vår stad. Den uppfördes 1890—91 efter ritningar av stadsarkitekt E A Hedin och var, som namnet angav, avsedd för gästande sjömän.

"Kyrkans läge vid hamninloppet och dess utförande i nygotik var ett medvetet sätt att symboliskt manifestera Gävles medeltida historia och ställning som handels- och sjöfartsstad. Byggnaden är en viktig del i den representativa helhet som Centralplan och dess byggnader utgör", skriver stadsarkitekt-kontoret.

Gävles katedral

Utanför eller vid stora torgbildningar på kontinenten ser man oftast en katedral. Gävle har en sådan i Sjömanskyrkan. Kyrkan har alltid haft en kyrklig och en profan del. Den kyrkliga är den del som ligger mot norr med den fina huvudingången från Centralplan. De båda dubbeldörrarna i nygotik harmonierar helt med kyrkobyggnaden i övrigt. Över dubbelportalen dominerar det färgrika rosettfönstret med omgivande tegelband i spetsbågemönster.

Innanför de båda portarna fanns ett förrum med ingång till den stora kyrksalen samt två trappor som förde upp till läktarna. Den största förändringen skedde då man av kyrksalen gjorde två våningar. Den nedre våningen fick en lång tid tjänstgöra som lokal åt stadsbiblioteket. Den övre delen inreddes till kyrksal med predikstol, altare och orgelläktare. Folkteatern disponerade lokalen en period. Till stadsbiblioteket kom man genom en ingång från Stora Esplanadgatan. Från denna gata kunde man även komma in till läsrummet för sjömän och en del ungdomslokaler.

Bostad över kyrkan

I kyrkans södra del, tre trappor upp, bodde på sin tid kyrkans pastor, distriktsföreståndaren Börje Wikström med hustru och fyra barn. Tre av barnen bor i Gävle. Två döttrar, Elisabeth Olsson och Ulla Sahlén, är födda i Gävle. Elisabeth är rektor för vårdskolan och Ulla förskollärare. Sonen Karl-Olof är distriktschef för ett oljebolag; en annan son är Jan-Erik Wikström, som ett tag var landets kulturminister. Han lärde sig läsa i Gävle innan han började i småskolan. Jan-Erik satt i fönstret och såg på trappstegsgaveln på Murénska badhuset som låg på andra sidan ån och läste "Bad" — så stod det på huset. Det var det första ord han kunde ljuda ihop.

På tal om läsning: P P Waldenström hade även duktiga barn. Ett av barnen blev industrimagnat. Då han skulle läsa upp en förvaltningsberättelse på en bolagsstämma var det någon av stämmodeltagarna som sa:

— Disponenten läste fel.

— Omöjligt, ljöd svaret. — Jag kan ej läsa fel. Min far var läsare.

Fartyg i inre hamnen

Åter till Sjömanskyrkan. Från fönstret på tredje våningen kan man i dag se hela Brynäsgatan och

inre hamnen. Sjömännen kunde från läsrummet i kyrkan se hur fartyg lossades och lastades i inre

hamnen.

Sjömanskyrkan har fått uppleva inte endast kyrkliga sammankomster utan även god musik.

I kyrkan spelade under många år Gefle orkesterförening med Ruben Liljefors som dirigent. Han avlöstes av en rad andra kända dirigenter. En av dem var Johan Mowinckel Junior som kom från Bergen i Norge. Mowinckel hade i unga år vistats i USA och lärt sig något om marknadsföring. Musik skulle ges åt allt folket. Det skulle bland annat ske med s k slogans. I stadens spårvagnar sattes det upp affischer på fönstrens insida, varifrån man t ex kunde läsa: "God musik — glad publik".

Sjömanskyrkan har de senaste åren fått ge husrum åt många ensamma människor som gått på vävkurser med mera i kyrkan. Emmaus har haft insamling av kläder till fattiga länder. Här har konstnärer haft sina ateljéer. Hyreslägenheter finns det också.

Mångårige EFS-sekreteraren Albert Larsson med ett minne från sjömansmissionen: en bokpåse av den typ som utdelades gratis till fartygsbesättningar. Påsarna innehöll bibel, psalmbok, tidningar och ett tiotal böcker.

1971 vann Sjömanskyrkan en tävling i Arbetarbladet om Gävles vackraste hus. Dock var förslagen om rivning många under 1960- och 1970-talen. Murénleden skulle byggas ut, och kyrkan låg i vägen. Protesterna blev kraftiga. Gefle Dagblad samlade in säckvis med namnunderskrifter och spred dekaler om Sjömanskyrkans bevarande. 1976 köpte kommunen byggnaden, och följande år började planerna på Murénleden omprövas. Riksantikvarieämbetet bedömde att kyrkan var av riksintresse. Det ansågs inte längre politiskt möjligt att riva den. 1983 flyttade Folkteatern in där.

"Till stor del handlade bevarandeivern om Centralplan, den öppna plats framför Centralstationen som skapades i 1877 års stadsplan och fullbordades med Ferdinand Bobergs Centralpalats på 1890-talet", skrev Birgitta Svensson i "Gävle stadscentrum genom 400 år" (stadsarkitektkontoret 1984).

"Järnvägshotellet från 1870-talet som avslutade Centralplan i norr, revs emellertid utan nämnvärd debatt 1980. Detta var det sista av 1870-talets trevåningshus i Gävle, förutom stadshuset". Gävle Gille hade dock redan 1977 slagit larm om det hotade torgrummet, genom en artikel i Gefle Dagblad (25 mars).