Gävle symfoniorkester

En testbilds brödtext

är en av sju symfoniorkestrar i landet. Den har 52 musiker.
Gefleborgs läns orkesterförening bildades när riksdagen 1911 beslutade lämna 13.500 kronor till en statsunderstödd orkester. Gävlekompositören Ruben Liljefors kallades till dirigent och 25 musiker anställdes. Invigningskonsert gavs i Gävle Teater den 16 januari 1912. Första tiden gavs konserter i Sjömanskyrkan, senare även i andra städer och större orter.
1977 omorganiserades orkesterföreningen till stiftelse med Gävle kommun och Gävleborgs läns landsting som huvudmän, och orkestern kallade sig Gävleborgs symfoniorkester. Repetitionslokal och kansli inreddes i Norra skolan 1978.
1996 övertog Gävle kommun helt ansvaret för orkestern, som då fick namnet Gävle symfoniorkester. Diskussioner om att bygga konsertlokal har pågått i många år, och i januari 1998 invigdes ett nytt konserthus sedan Strömbadet byggts om.
Orkestern medverkar i Sveriges Radio, gör skivinspelningar, håller skolkonserter och turnerar förutom i länet även i landet i övrigt och utomlands. Symfonikören medverkar i oratorier och körverk.
Bland orkesterns fasta dirigenter märks Ruben Liljefors 1912-1931, Johan Ludvig Mowinckel 1931-1934, Sten Frykberg 1934-1938, Eric Bengtson 1938-1949, Stig Westerberg 1949-1953, Gunnar Staern 1954 -1963, Carl Rune Larsson 1963-1967 och Rainer Miedel 1968-1975.
Sedan dess har orkestern letts av bland andra Doron Salomon, 1985-1990, Hannu Koivola 1993-1997 och Carlos Spierer från 1 januari 1997.

Drottningbron

öppnades 1911 då en förbindelse behövdes till Villastaden och Hälsinge regemente som flyttat till Gävle, väster om Gavleån. Den välvda betongbron, klädd med sten, blev en förlängning av Drottninggatan och fick sitt fäste på östra sidan vid Valskvarn och på västra sidan vid Strömsborgs vattenverk, där Konserthuset ligger.
Sedan Kvarnbron byggts är Drottningbron cykel- och gångbro.
Även Järnbron kallades på 1800-talet Drottningbron.

Valskvarn

låg där Kvarnbron har sitt norra fäste.
Där byggdes på 1730-talet för stadens räkning Västra kvarnen, som fick nytt hus 1781. Det byggdes om 1869 men förstördes i stadsbranden 1869. AB Gefle Valsqvarn bildades 1896 av grossistfirmorna Vict. Th. Engwall & Co, B.G. Kronberg och N.J Kjellerstedt. Bolaget arrenderade marken och fallrättigheterna och byggde samma år en ny kvarn för fem par stenar och 14 valsar i ett tegelhus i fyra våningar, ritat av arkitekten Nils Nordén. I byggnadens mittfasad infogades en finhuggen sten som ingått i den gamla kvarnbyggnaden. Stenen bar överst Gustav III:s krönta namnchiffer, omgivet av tre regaliekronor och därunder namnen N. Gyldenstolpe, G. Dahl och P. Ennes med årtalet 1781 också inristat.
Kvarnen övertogs 1925 av AB Saltsjökvarn i Stockholm. Malningen upphörde på 1940-talet, och huset användes därefter av olika firmor. På 60-talet var det till exempel dit många förhoppningsfulla unga ishockeyspelare cyklade för att få skridskorna slipade.
I början av 1950-talet diskuterades olika framtida användningsområden för Valskvarn. Hantverkshus var ett alternativ, och polismästaren Sven Berglund föreslog i februari 1951 att det skulle utredas om inte byggnaden skulle kunna bli ett bra polishus. Inget av de olika alternativen realiserades, och rivningslov beviljades 1965.

Hemlingby

stadsdel söder om centrala Gävle, mest känd för Hemlingbystugan. Namnet fanns i skrift 1432 och bygger på ordet hämlingar - de som bodde på stenbacke eller berg. Området tillhörde tidigare Valbo, inkorporerades i Gävle och började förtätas med villor på 1960-talet. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Järvsta

by söder om Gävle, har tidigare tillhört Valbo. Där finns gravfält från vikingatiden med ett 30-tal tydliga stensättningar, några högar och en runsten, Järvstastenen. Från Gästrikland 1934 och 1965; Budtz, P: Forntiden, Vägvisare till forntiden i Gästrikland. Se även. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Furuvik

ort söder om Gävle, mest känd för Furuviksparken.

Sörby

stadsdel söder om Söder. Sörby var tidigare utmark till byn Söderby, vars gårdstomt låg där Sörby runsten står (se Runstenarna). Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Runstenarna

En testbilds brödtext

i Järvsta, Sörby, Lunds by nära Valbo kyrka och Fleräng nära Harnäs är troligen ristade mellan 1025 och 1050 av Asmund Kareson.
Järvstastenen står troligen på ursprunglig plats. Texten har tolkats så här: "Tjudger och Gudleif och Karl, alla dessa bröder, läto resa denna sten efter Tjudmund, sin far. Gud hjälpe hans själ och Gusa moder. Och Asmund, Kares son, ristade rätta runor. Då satt Edmund".
Sörbystenen flyttades på slutet av 1800-talet till Heliga Trefaldighets kyrka. På ursprunglig plats vid Fleminggatan, där Sörbys gravfält från vikingatiden låg, står en kopia och texten har tolkats av E. Brate till "Bruse lät resa stenen efter Egil, sin broder, men han blev död i Tavastland. Han for med Fröger. Därpå förde Bruse landskapets ledung efter sin bror. Gud hjälpe hans själ och Guds moder. Sven och Asmund, de ristade".
Runstenen som finns i Valbo kyrka och tidigare har stått i Lunds by i Valbo har enligt Brate inskriften "Idal på Rå lät resa denna sten efter Edbjörn, sin son som -- var -- Sven och Armfasta och El. Gud hjälpe hans själ och Guds moder. Runor rätta högg Asmund".
Flerängsstenen har enligt O. von Friesen inskriften: "Torbjörn och Knut läto resa denna sten efter Geirmunde, sin fader. Gud och Guds moder hjälpe hans själ. Sven och Asmund ristade denna sten".
En runsten ska också ha stått vid gravfältet vid Björke i Hille. Meddelanden av Gestriklands Fornminnesförening 1897 och 1898; Lindeberg, M: Gästrikland; Budtz, P: Vägvisare till Gästriklands forntid; Jansson, B.F: Sveriges runinskrifter 15:1 Gästrikland; Från Gästrikland 1938.

Kollegan

kvarteret vid Staketgatan 26, byggdes på gatans södra sida 1877-1879 av magister C.G. Säterstrand och ritades av Eric Ramström. Det var ett av de första mer påkostade stenhusen på Staketgatan. Till gårdshuset byggdes de uthus för stall, brygghus och avträden som behövdes. Huset och gårdsmiljön har kvar sin ursprungliga prägel och förklarades som byggnadsminne 1989.

Zetterströms Vinhandel AB

Joachim Ferdinand Zetterström öppnade 1838 vid Norra Strandgatan en vinhandel. Senare fick firman butikslokaler i Järnvägshotellet. Företaget bryggde egen punsch, bland annat Gefle-punsch, Norrlandspunsch och Z-punsch. Bryggeri och lager fanns i ett av magasinen vid Norra Skeppsbron. 1886 förvärvades A. W. Nordströms vinaffär som drevs under namnet A.W. Nordström Co. Zetterströms vinhandel ägde en tid även Strömdalens värdshus.
1897 övergick vinhandeln till Wilhelm Hallberg. Butiken låg vid Salutorget, se Stortorget, i hörnet Drottninggatan-Norra Kansligatan.
I Gävle fanns flera butiker för handel med vin och sprit. På 1860-talet hade Erik Nordgren en diversehandel med "spirituosaaffär". 1865 övertog F.A. Forslund spriträttigheterna. Han öppnade affär i en källarlokal i hörnet Kyrkogatan-Norra Kungsgatan och sålde där i huvudsak brännvin. Gefle Utskänkningsbolag övertog 1872 all brännvinsförsäljning i Gävle och Forslund sålde därefter finare spritsorter och viner.
Firman övertogs 1878 av C.J. Nordström som drev den till 1899 då Per Holmstrand och Fridolf de Jounge tog över under namnet Holmstrand Compani med affär på Norra Kungsgatan 3. De tillverkade bland annat punsch. På Drottninggatan 37 hade F.E. Ahlbom sin vinhandel och på Norra Centralgatan 3 låg Nils Kjellerstedts vinhandel. 1918 övertog staten vinförsäljningen. J.F. Zetterströms Vinhandel AB, minnesskrift; Fyhrvall, O: Stadens banker, försäkringsbolag m.m. (ingår i Sveriges handel och industri, Gefle).

Centralplan

ritad i 1877 års stadsplan, bildades på 1890-talet. Torget inramades då i väster av Centralpalatset, i öster av Centralstationen, på norra sidan av Järnvägshotellet och mot söder av Sjömanskyrkan. Det enda som har förändrats i denna bild är att Järnvägshotellet är borta - det revs 1980. På platsen uppfördes i stället servicehuset Armfelt.
På ungefär samma plats som Centralplan låg Järntorget före stadsbranden 1869.
Centralplan hyste från början en taxistation och från 1940-talet till 1967 Gästrike Turistråds paviljong. På senare tid har torget genomkorsats av trafik mellan Stora Esplanadgatan och Muréngatan, och en stor del är parkeringsplats. En omdiskuterad ombyggnad 2004-2005 förändrade inte detta faktum.
Intill Armfelt på Drottninggatan står skulpturen "Staden vid havet" av Marjatta Weckström, skänkt av GDJ-fonden 1989.
Källor: Karlström, T: Gävle stadsbild; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Centralpalatset

Centralpalatset 1998.Fotograf: Mats Åstrand

på Centralplan uppfördes av Gefle Centralbyggnadsaktiebolag efter ritningar av Ferdinand Boberg och invigdes 1893. Byggnaden uppfördes i tegel i fyra våningar och fick halvcirkelformade affärsfönster.
De övre våningarnas fönster har rundad överdel, och byggnaden avslutas mot Drottninggatan och Kyrkogatan med runda hörn krönta av tornhuvar. De stora lägenheterna hade korridorsystem med salonger och bostadsrum åt sidorna. Huvudentréerna är vända mot Centralplan medan köksingångar finns från gården.
Mot Kvartersgatan (Norra Centralgatan) ritade Boberg en basarbyggnad med lokaler för åtta butiker. Därifrån kom man ner i gårdskällaren där en saluhall inretts för 24 butiker där bland andra Hanssons trädgårdsalster, Karlssons frukt- och mataffär och Ahlströms diversehandel sålde sina varor. Saluhallen upphörde efter tio år. Basarbyggnaden byggdes 1931 om i funktionalistisk anda med stora kvadratiska fönster. 1935 byggdes den på med en kontorsvåning och det branta taket togs bort.
1901 fanns i huset postkontor, telegraf- och rikstelefonstationer med telegraftorn, bank, bokbinderi, tryckeri och i södra delen Centralcaféet. En tid fanns även biograf i huset.
1934 byttes några av rundbågefönstren i butikerna mot Centralplan ut mot rektangulära skyltfönster. 1948 ersattes vindsvåningen mot Centralplan med en femte våning där byggfirman Konstruktör fick kontor.
Erik Nordström & Co Kommanditbolag köpte huset 1954, varefter Gefle Centralbyggnadsaktiebolag upplöstes. 1980 blev Kommanditbolaget Gunstlingen ägare, i sin tur köpt av försäkringsbolaget SPP, som 1990 övertog ägandet av Centralpalatset. Källor: Karlström, T: Gävle stadsbild; Loock, J: Tre centralpalats i Gävle (stencil).
Internet: www.centralpalatset.se

Centralcaféet

Centralplan 3, öppnades 1896 som nykterhetskafé av Fredrik och Jenny Andersson. Det övertogs 1916 av dottern Ruth Peterson som drev kaféet till 1967 då hennes dotter Birgit Joachimsson tog vid. Efter flera ägarbyten drivs Centralcaféet sedan 1992 även som pub med musikaftnar och ölservering, och initialerna CC kom att användas i varumärket CC-puben. I samband med ett ägarbyte 2006 beslutade de nya ägarna att CC skulle stå för Central Corner.
Internet: www.centralcafe.se

Gefle Kakelfabrik AB

Erik Boberg, Olof Forssell och J.P. Forsstén, som alla tre arbetat vid den fajansfabrik i Gustafsbro som startats av Johannis Oest 1839, grundade 1858 vid Södertull en fajansfabrik med namnet Forsstén & Forssells Kakelfabrik. Efter flera ägarbyten övertogs den 1894 av Gefle Kakelfabrik, "Södra fabriken", och där tillverkades då kakel och hushållsartiklar. Produktionen utökades med kakelugnar, väggplattor och eldfasta hushållskärl. 1904 byggdes ny fabriksbyggnad i tre våningar vid Södertull. 1910 övertogs verksamheten av Gefle Porslinsbruk, sedermera Gefle Porslinsfabrik AB. Arbell, G: Manufakturer och industrier. (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tingshuset

Kaplansgatan 1, senare lokaler för Vägverket. Husets äldsta delar utgörs av ett bostadshus i två våningar av sten, uppfört 1875. Huset ombyggdes några år senare till tingshus, ritat av E.A. Hedin. På 1960-talet gjordes på södra gaveln en tillbyggnad, ritad av Sten Dalén. Gävle tingsrätt och hyresnämnden har haft sina lokaler i huset till 1993 då Domstolarnas hus, tidigare Hotell Baltic, togs i bruk. Byggnadsminnesförklarades 1993. Gagge, A.C: Byggda minnen.

Länsstyrelsen

flyttade 1940 från en av slottsflyglarna till det nybyggda lantstatshuset vid Norra Strandgatan 9-11 där nu lantmäterimyndigheten i Gävleborgs län har sina lokaler. Huset, ritat av länsarkitekten Sven Häggbom, är byggt i vinkel, balkongräcket på fasaden mot söder har ritats av Manne Östlund.
Första delen av ett nytt lantstatshus, ritat av Carl Nyrén, vid Borgmästarplan invigdes 1955 och tillbyggnaden 1967. Fastigheten ägs av Vasakronan. Se även Landshövdingar.

Porterbryggeri AB

som låg mittemot tingshuset mellan Kyrkogatan och Norra Strandgatan, revs i slutet av 1960-talet. På tomten ligger nu landstingshuset.
Bryggeriet grundades 1873 och tillverkade malt samt malt- och läskedrycker. 1942 bildades Förenade Bryggerier AB genom sammanslagning av Porterbryggeri AB, Gefle Bryggeri AB, Wadmans Bryggeri AB och Ångbryggeriet AB.

Fängelset

Hamiltongatan, "Hotell Hamilton", väster om Gävle slott, byggdes 1842-1847 och är ett av de äldsta bevarade cellfängelserna i Sverige. Fängelset uppfördes med byggnadskropparna i T-form och tillbyggdes med en flygel mot norr 1885. Det är omgärdat av en hög mur och innanför den uppfördes på 1970-talet en gymnastikhall. Fängelset ligger på den gamla slottsträdgårdens mark och gatan norr om det heter Slottsträdgårdsgatan.
När ett nytt fängelse byggts vid Upplandsleden i Bomhus utrymdes det gamla 1986 och övertogs av Gavlegårdarna.

I arkitekttävlingen Europan, där Gävlefängelset var ett av objekten, innebar det vinnande förslaget att endast muren och fängelsebyggnadens gavlar skulle bevaras medan huset skulle rivas och ersättas med nya huskroppar för ett 60-tal lägenheter.
Sällskapet Rädda Fängelset, som bildades 1994, samlade in namnunderskrifter som protest mot rivning och arrangerade diskussionskvällar med berörda parter. De fick sin vilja igenom: Statens fastighetsverk köpte fastigheten och renoverade den. Sedan 2003 inrymmer det gamla fängelset Sveriges Fängelsemuseum i den gamla direktionen och i tio av cellerna, medan övriga utrymmen disponeras av Kulturhuset Lättings.

Staffans kyrka

Staffans kyrka 1997Fotograf: Mats Åstrand

Kaserngatan 85-87, på Stenebergshöjden, Brynäs, är ett dominerade inslag i stadsbilden. Församlingen och kyrkan har fått namnet efter Gästriklands och Hälsinglands apostel, och en skulptur av Conrad Carlman, föreställande Staffan, sattes 1938 på norra tornmuren.
Staffans kyrka ritades av Knut Nordenskjöld och invigdes 1932 av ärkebiskopen Erling Eidem. Den är en treskeppig kyrka vars torn, placerat vid nordvästra hörnet, kröns av en av Sveriges största torntuppar. I sydvästra hörnet ett vapenhus, huvudingång åt väster. Altaruppsatsen utfördes av Jerk Werkmäster, och mittemot predikstolen står en Kristusskulptur, utförd av Asmund Arle 1956.
Södra sidoskeppet inreddes till dopkapell 1942, dopfunten har gjorts av Carl Fagerberg och glasmålningarna av Yngve Lundström. I kyrkan förvaras några av inventarierna som räddades när Hospitalskyrkan brann 1869. Staffans församling, bildad 1916, fick vänta på sin kyrka. Gudstjänsterna hölls under tiden i stora salen i Staffans hus.
I en stadsplan från 1888 fanns plats för kyrka på krönet av Brynäs, nära platsen där Brynässkolan byggdes. Valfrid Karlsson i Örebro hade ritat ett förslag till kyrka som hade starka drag av stavkyrka med spetsigt torn över mitten och drakhuvuden på gavelrösten. Kyrkan skulle ha blivit ett ståtligt blickfång på krönet av Brynäsgatan. Karlsson, A.M. Kilström, I.B: Gästriklands kyrkor - medeltid möter nutid (Från Gästrikland 1988); Brynäs, stadsetnologisk studie; Nilsson, K: Sju gestalter ur Gävles kyrkohistoria; Staffans kyrka 50 år, Staffans Församlingsblad nummer 5 1982.

Östra skolan

vid Stora Esplanadgatan, under 1990-talet lokaler för Komvux och från 1997 för jazzprogrammet vid Vasaskolan, ritades av stadsarkitekten M.A. Spiering, byggdes 1875 och var Gävles första folkskolehus av sten och med det då moderna korridorsystemet. Skolan hette från början Östra gosskolan.

Brodinska rederiet

startades av Olof August Brodin sedan han efter fadern Olofs död 1867 kommit fram till att det skulle vara lönsamt att använda vinsterna från skeppsbyggeriet till att bygga fartyg åt sig själv. Den Brodinska handelsflottan växte snabbt och fick mycket stor betydelse. En del fartyg gick så långt som till Sydamerika.
Rederiet kom att inkludera en hel del ångfartyg när den tiden kom.
Första världskriget blev ett ekonomiskt dråpslag för många rederier, däribland Brodins, och 1922 begärdes företaget i konkurs.

Hillman, Olof

sjökapten som på 1700-talet fick tillstånd att anlägga ett skeppsvarv på Islandsholmen. Efter honom har Hillmansgatan och Hillmanskroken uppkallats.

Avans herrgård

nära Avabron, byggd i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, ägdes av segelduksfabrikören Nils Amberg och senare av bland andra Anders Berggren. På 1950-talet köptes marken och herrgårdsbyggnaden av Bockens Bryggerier AB. Herrgården revs i slutet av 1970-talet.

Busstationen

flyttades från Stortorget till Hamntorget (ofta kallat Fisktorget) 1970. Redan 1932 motionerades i stadsfullmäktige om att anlägga en central busstation för landsortslinjerna och 1940 invigdes busstationen på Stortorget. Gefle Omnibussbolag trafikerade därifrån ett tiotal olika linjer till Selggrenska sanatoriet, Gävletravet, Folkparken, Strömsbro och Hille.
Busstrafiken mellan Gävle och de omkringliggande centralorterna kom igång på allvar efter första världskriget. Ofta var det lokala entreprenörer eller konsortier som stod för busslinjerna - exempelvis bagaren David Ahlman i Varva, som 1921 startade en förbindelse mellan Gävle och Strömsbro och året därpå till Bönan. Se även Lokaltrafiken.

Östra Lillån

Lillån.

en igenlagd gren av Gavleån. Redan efter stadsbranden 1869 diskuterades om Lillåns lopp skulle läggas igen där den vid Börshuset delade sig från Gavleån och en kanal grävas vinkelrätt mot Gavleån. 1871 dök idén upp igen då ån hindrade reglering av tomter. 1874 beslutades att Lillåns lopp från Gavleån skulle läggas igen och en kanal, Hamnkanalen, grävas från Gavleån mellan järnvägen och Hamntorget, där en fiskbrygga skulle anläggas. 1877 var arbetet klart.
På 1950-talet behövde järnvägen bygga flera spår och Lillån, som på grund av dålig vattengenomströmning närmast blev en stinkande damm, lades igen utmed Esplanadgatan fram till Nygatan. Det enda som blev kvar var en vattenspegel, Holmkanalen. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Stadsbranden 1569

Endast kyrkan och några hus väster om den, bland andra prästgården, klarade sig när nästan hela Gävle, däribland rådstugan, förstördes.
Johan III var intresserad av återuppbyggnadsarbetet av Gävle eftersom han planerade att bygga ett slott i staden, vilket också skedde. Gävle slott började byggas 1583. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Stadsbranden 1603

83 gårdar och rådstugan brann ner.

Rådhustorget

norr om rådhuset omgärdades i början av 1800-talet av rika affärsmäns hus. I vinkel mot rådhusets östra sida byggde Pehr Ennes sitt palats, som senare blev stadshus. På västra sidan hade Carl Anton Garberg sin gård och i norra änden hade Hans Wilhelm Eckhoff och apotekaren Johan Cornelius Luth sina hus. Alla förstördes vid stadsbranden 1869, varefter Rådhusesplanaden anlades norr om Rådhustorget.
Stationen för hästdroskor och taxibilar fanns på Rådhustorget från sekelskiftet till 1940, då droskstationen flyttades till Stortorget. Torget fick ny utformning till Gävles jubileum 1946 och kullerstenarna revs upp. Sven Wranér såg till att torget blev piazzaliknande med låg stenmur och sänkt markyta, i norr avslutat av Gudinna vid hyperboreiskt hav. 1976 belades torget med gatsten och omgärdades av höga häckar. Det blev på det sättet ett avskilt rum i stadsbilden.
Ungefär där Rådhustorget i dag ligger fanns i äldre tid Stora torget, bildat i slutet av 1500-talet. Där byggdes 1628 rådstugan vid norra änden, och järnvågen låg vid södra änden till 1708 då en ny togs i bruk. På platsen söder om rådstugan fanns endast några små byggnader och rådstugan syntes väl från Gavleån. På 1740-talet byggdes där en portal vid vattnet som en entré från ån med börsplan, handelsbodar och bryggor med hjälpmedel för lastning och lossning. Samtidigt utökades torget norr om rådstugan till Nya Stortorget, även kallat Norra torget, där torghandel bedrevs. Se även Skampålen och Trähästen. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Karlström, T: Gävle stadsbild.

Palmstierna, Kule

(1900-1983), överläkare på kvinnokliniken i Gävle 1948-1966, hade därefter privatpraktik. P. utgav skrifter, bland annat om gynekologi och kirurgi, och skrev artiklar i dagspressen om social-medicinska frågor. Initiativtagare till klockspelet i rådhuset. Gift med läkaren Gunnel Alfvén.

X 72

Klockspelet i rådhuset tillkom under länsutställningen 1972 efter en insamling.Fotograf: Lasse Halvarsson

länsutställning om näringsliv, bostäder och fritid 29 juni-23 juli 1972. Utställningsområdet med tre stora och fyra mindre kupoler låg på Gävletravet och dessutom visades 53 bostäder i Sätra på temat Bygemenskap och markkontakt. I en kupol presenterade sju av länets tio kommuner sig, där visades konst av 25 konstnärer från länet och en trädgårdsutställning på 5.000 kvadratmeter hade byggts upp. Utställningen invigdes av kung Gustav VI Adolf på Rådhustorget. Genom gåvor och insamlingar hade klockor till rådhustornet kunnat gjutas och de överlämnades vid samma tillfälle (se Klockspelet). Avslutningsdagen var hembygdsdag med vigsel av sex brudpar

Orgeldagar

Internationella orgeldagar har med jämna mellanrum arrangerats i Heliga Trefaldighets kyrka sedan 1975. Organister från hela Europa ger konserter i kyrkan, på den berömda Cahmanorgeln i Lövstabruk och i andra kyrkor. Dessutom ges klockspelskonserter.

Drätselkammaren

som inrättades 1816 har sin föregångare i Ekonomie-deputationen från 1784. Drätselkammaren blev arbetsutskott för De 24 äldste, se Gävle stads äldre förvaltning, hade hand om stadens räkenskaper och att verkställa De 24 äldstes och magistratens (den statliga förvaltningsmyndighetens) gemensamma beslut. När de kommunala verksamheterna ökade tillsattes gatukommissionen, trädgårdsstyrelsen, jordstyrelsen och hamnstyrelsen. Dessa upphörde 1880 och deras uppgifter överfördes till drätselkammaren som även förberedde ärenden till stadsfullmäktige. I vissa fall kunde drätselkammaren arbeta i två avdelningar, finansavdelningen och byggnadsavdelningen. Från 1960 var drätselkammarens ordförande anställd. Drätselkammaren blev 1971 kommunstyrelse och ordföranden Sven Larsson blev kommunalråd, en befattning han hade till 1976.
Sven Larsson var tidigare förbundssekreterare i Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet ( Svenska Skogsarbetareförbundet).
Ordförande i drätselkammaren efter kommunala omorganisationen 1862 har varit J.L. Westman 1863, Robert Rettig 1863-1874, Carl Jacob Sehlberg 1875-1888, C. Bodman 1889-1899, K.R.F. Reuterskiöld 1900-1902, Oscar Fredrik Flensburg 1903-1907, W. Lindh 1908-1909, S.H. Åström 1910-1915, Ernst Andersson 1916-1919, Knut Beergsten 1920-1931, J.W. Lind 1931-1940, Axel Frydén 1940, C.V. Westlund 1941-1946, Martin Henriksson 1947-1959 och Sven Larsson 1960-1971. Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning

Gefle Dagblad

Plåtbyte i Gefle Dagblads tryckeri en natt hösten 2007.Fotograf: Stèfan Estassy

GD, liberal dagstidning i Gävle. Tidningens första nummer trycktes 11 april 1895 i de lokaler där GD än i dag finns vid Hattmakargatan 14. Gefle Dagblad startades av boktryckaren Linkoln Blom och den förste redaktören Theophil Peterson, en 25-åring som varit arbetslös efter Gefleborgs Läns Tidnings nedläggning. Gefle Dagblad blev en framgång, buren av de demokratiska ideal som Gefle-Posten och Norrlands-Posten saknade. Efter fem år var GD större än konkurrenterna.
I tidningens första nummer skrev redaktören att Gefle Dagblad skulle sträva efter "ett verkligt framåtskridande i samhället". Tidningen slogs hårt mot de reaktionära strömningarna och för den allmänna rösträtten.
Just därför har redaktören Karl Magnus Lindh senare uppmärksammats mer än grundarna. Han blev 1896 ny redaktör för GD och bekämpade de reaktionära krafterna i allmänhet och predikanten P.P. Waldenström i synnerhet. Striden blev riksbekant och Waldenström förlorade senare sin riksdagsplats.
Gefle Dagblad agerade också för att Olof Danielsson skulle väljas in i stadsfullmäktige som dess förste socialdemokrat. Han valdes och blev senare styrelseordförande i Arbetarbladet, som sedan 1902 varit GD:s konkurrent.
1918 kom J.E. Modén efter Lindh som huvudredaktör fram till 1951. Han följdes av Erik Brandt till 1968, då riksdagsmannen Per Hilding blev tidningens femte redaktör och utgivare. 1988 blev Robert Rosén chefredaktör, och han efterträddes 2005 av Christina Delby Vad-Schütt.
Tidningsbolagets aktieägare var först ofta köpmän och hantverkare i Gävle, men under mitten av 1900-talet ökades stiftelseägandet.
Sedan 1989 ägs tidningen av Gefle Dagblads Förvaltnings AB. Detta ägs av den lokala Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, 70 procent, och Stiftelsen Pressorganisation, 30 procent. I MittMedia-koncernen med omkring 750 anställda finns också bland andra Sundsvalls Tidning, Ljusnan i Bollnäs, Örnsköldsviks Allehanda, Tidningen Ångermanland i Härnösand och flera civiltryckerier, reklambolag och delägda radiostationer. Från 1960 till 1979 gav GD även ut Sandvikens Tidning.
Bland senare tiders verkställande direktörer märks Nils Kindenberg, Anders Bjurstedt, Kjell Sundin och Jan Cahling.

Källor: Ödeen, L: Gefle Dagblad 90 år; Bergkvist, T: Från Gefle Dagblad till MittMedia – 111 år av utveckling.
Internet: GD.se.

Lindh, Karl Magnus

En testbilds brödtext

(1863-1918), chefredaktör på Gefle Dagblad 1896-1918. Gift med den kända rösträttskvinnan Klara Hemberg. L. var en ledande profil inom de frisinnade partiorganisationerna i Gävle. Var talesman för nykterhetsivrande, frikyrkliga, liberala och socialistiska organisationer. L. stödde i tidningen fackföreningarna i deras konflikter med arbetsgivarna. Han gav stöd även till Olle Danielsson, vilket kan ha bidragit till att Danielsson blev den förste socialdemokraten i stadsfullmäktige. L. arbetade mot högerkrafterna, vilket ledde till att P.P. Waldenström inte återvaldes som riksdagsledamot 1905.
L. representerade 1906-1908 Gävle i andra kammaren, där han bland annat motionerade om kvinnlig rösträtt. Ledamot av stadsfullmäktige. Initiativtagare till anläggandet av koloniträdgårdar i Gävle. Ödeen, L. & Hansson, P.O: Gefle Dagblad, 90 år; Hasselberg, G: Press och litteratörer (ingår i Ur Gävle stads historia).

Danielsson, Olle, Olof

född i Mockfjärd 1855, död i Gävle 1910. En av arbetarrörelsens främsta pionjärer med stor lokal betydelse, kallad "Gävles Branting".
D. bildade i Gävle 1886 den första fackföreningen för brädgårdsarbetare i Sverige och arbetade för att Sågverks- och brädgårdsarbetarförbundet kunde bildas 1897 (se Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet). D. blev förbundets förste ordförande fram till 1908 då lungtuberkulos försvagade hans krafter. Redaktör för tidskriften Brädgårdsarbetaren.
D. kom 1901 som förste socialdemokrat in i Gävle stadsfullmäktige genom fyllnadsval och efter flera års valsamarbete med Gävles liberaler. Han hade starkt stöd av Gefle Dagblad och dess chefredaktör Karl Magnus Lindh.
D. var ledamot av socialdemokraternas partistyrelse 1900-1908, engagerad i Folkets hus-rörelsen, deltog i bildandet av Konsum Alfa och var styrelseordförande för Arbetarbladet i Gävle.
På hans gravsten står "Föregångsman och organisatör av Sågverksarbetarnes fackliga organisation. Sågverksarbetarne reste vården". Se även Brädgårdsarbetarstrejker. Svenska folkrörelser, del 1; Från Gästrikland 1982.

Bråbänkar

Att bestryka träbåtar med kokande tjära kallades att brå dem. Före varvens tid fick enskilda båtbyggare utföra detta eldfarliga arbete på anvisade platser, kallade bråbänkar eller bråplatser. Gävle fick, bland annat för sådant arbete, Alderholmen i donation av Gustav II Adolf 1622. När den gamla bråbänken förfallit anlades en ny 1708-1710 på en plats där stranden på Alderholmen utfyllts.
Ytterligare utfyllnader som också kallades bråbänkar gjordes på 1780-talet, men de planterades med fyra rader lövträd och blev en omtyckt promenadplats som även fick servering 1838.
Bråbänken heter kvarteret på Alderholmen där Hellbergska magasinet, senare kontor för Kraft Foods AB, ligger. Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning. Se även Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistorier (från Gästrikland 1997).

Järnbron

Denna träbro över Östra Lillån förband Drottninggatan med Alderholmen. Namnet kommer av att transporterna till järnvågen gick via Järnbron. På 1800-talet kallades bron även Holmbron eller Drottningbron men stadsfullmäktige beslutade 1911 att namnet skulle vara Järnbron då den nya bron i förlängningen av Drottninggatan mot väster över Gavleån skulle få namnet Drottningbron. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Nyhamn

hamnbassängen på Alderholmen, byggdes genom muddring, pålning och fyllning och blev efter sju års arbete färdig 1868. Hamnen ombyggdes 1901.

Tullhus

Till vänster på bilden från en kölhalning 1903 skymtar stenhusen som var Gävles gamla tullhus.Fotograf: Carl Larsson

Det första tullhuset byggdes på Alderholmen när Gävle fick stapelstadsrättigheter. Det byggdes om flera gånger under 1700-talet. I början av 1830-talet uppfördes ett nytt tullhus öster om järnvågen, nuvarande Hamntorget. Huset, byggt av trä i två våningar, ritat av David Rosenbaum, förstördes vid stadsbranden 1869.
Längre österut på Alderholmen byggdes 1871 ett nytt tullhus, ritat av M.A. Spiering och uppfört i sten. Byggnaden bestod av två huskroppar i två våningar sammanbundna av en lägre del. Denna del användes som packhus, byggdes till mot norr 1887 och fick en andra våning 1910. Husets alla fönster hade rundad överdel, men senare byttes några fönster ut och enhetligheten försvann. Efter bristande underhåll på 1960-talet förföll huset och kallades tullruinen.
1967 flyttades tullkammaren till centrala Gävle, och den fick 1974 nya lokaler i en renoverad magasinsbyggnad från 1885 vid Norra Skeppsbron 3. Tullhuset revs 1969. En liten tullstuga vid Fredriksskans revs 1946. Bengtsson, R, Berggren, J: Svenska tullhus.

Ridhuset

Drottninggatan 47-49 på Alderholmen. Ungefär där Vict. Th. Engwall på senare tid haft sitt rosteri fanns ett ridhus som invigdes 1882 av Cirkus du Nord (se Cirkus Möller). Ridhuset, som drevs av Gefle Ridhus AB, hade sittplatser i hörnen och bänkrader på sluttande golv och läktare. Där har olika cirkusar haft föreställningar och ridhuset användes även för att visa olika produkter vid en lantbruksutställning 1894. Det revs på 1940-talet.

Granudden

del av Gävle hamn på södra sidan av hamninloppet vid Bomhuslandet, är utarrenderat till Korsnäs och STORA. Invigdes 1976 av prins Bertil.

Svängbron

mellan Södra Skeppsbron och Hamntorget började uppföras 1872 sedan stadsfullmäktige beslutat att en bro som kunde bära ett järnvägståg men även öppnas för fartyg skulle byggas. Bron svängdes med handdrivet maskineri. En tid fanns en fast anställd brovakt, kallad Svängarn.
När spårvägen byggdes 1909 öppnades inte bron mer, och när biltrafiken ökade blev den en flaskhals. En breddad bro som enligt beslut i Gävle stadsfullmäktige 1952 skulle heta Islandsbron invigdes 1953.

Rettigska palatset

köpmansgård vid Södra Strandgatan, ett stort, timrat och brädklätt hus i två våningar, beläget i norra delen av nuvarande Slottstorget. Huset byggdes omkring 1830 på beställning av Pehr Christian Rettig.
Kvarteret, senare kallat Possen 1, ägdes sedan 1811 av Carl Brelin. Det övertogs 1827 av Rettig, som senare blev ägare även till Possen 2. Där fanns redan tidigare husgrunder, den ena som souterrängvåning, dess ursprungliga användning okänd. De äldsta delarna är från 1600-talet.
I Rettigska palatset startade Rettig sin tobaksfabrik, där hade Gefle Stads Sparbank lokal och där hade från 1890-talet Bergii tobakshandel sin huvudbutik. Possen med Rettiska palatset, som 1936 kom i Gävle stads ägo genom testamente av Antonie Rettig, började rivas i början av 1960-talet. Sista april 1961 ordnades på initiativ av konstnärer i Gamla Gefle en mindre valborgsmässoeld av de sista brännbara resterna från kvarteret. Wickberg, E: Bland kåkar och gränder på Gamla Söder.

J.F. Bellanders AB

Björnkläder. Grosshandlaren Johan Filip Bellander överförde 1891 sin rörelse i manufaktur och korta varor från Falun till Gävle. 1892 upptogs Albert Fränkel som kompanjon och företagets namn blev Fränkel & Bellander.
Omkring 1895 började firman tillverka arbetskläder genom hemsömnad. Fränkel avled 1899, varefter J.F. Bellander ensam drev företaget, men under det gamla namnet. Då J.F. Bellander avled 1917 övertogs firman av sönerna Gösta, Filip och Birger Bellander och ombildades till aktiebolag. 1920 startades konfektionsfabrik för blåkläder och arbetsbyxor med varunamnet Björnkläder. Fabrikschefen Filip Bellander startade 1926 en industriskola och utbildade sömmerskor när det rådde brist på arbetskraft. Gösta Bellanders son Tord blev VD 1961. Vid den tiden var 185 personer anställda i företaget.
Fabrikslokalerna har legat vid Nygatan 49, Andra Tvärgatan 15 och 1928-1958 i P.C. Rettig & Co:s före detta tobaksfabrik på Västra Islandsgatan 3, med utställningslokaler, lager och kontor vid Nygatan 49-51. Tillverkningen samlades 1959 i gamla Ångväveriet, och 1973 invigdes den nybyggda fabriken i Marielund.
Björnkläder såldes 1976 till AB Borås Syfabrik i Bosy-Grollkoncernen. 1981 flyttade firman till Sörby Urfjäll. Efter en fusion 1994 med Bicapa fick företaget namnet Bicapa-Björnkläder AB. Lagret placerades i Göteborg, en butik i Gävle. Hagvik, B: Gefle köpmannaförening 1883-1935, minnesskrift.

Skoglund-Björklund, Maja

(1883-1939), som föddes i Strömsbro och började arbeta i Gefle Manufaktur AB vid tolv års ålder, var tidigt engagerad i fackföreningsrörelsen i Gävle. S. var ledamot av styrelsen för Svenska Textilarbetareförbundets avdelning 44 i Strömsbro, tillhörde under storstrejken 1909 strejkutskottet i Gävle och delade ut matvaror som skänkts av konsumtionsföreningen och handlare i Strömsbro liksom av fiskarfamiljerna i Bönan och Utvalnäs.
Efter strejken fick S. inte komma tillbaka till fabriken. Hon studerade då vid Brunnsviks folkhögskola och gifte sig senare med Gottfrid Björklund, politiker och fackföreningsman som blev borgarråd i Stockholm.
S. testamenterade medel till en fond för sjuka och gamla i Strömsbro och Gottfrid Björklund donerade till minne av sin hustru sammanlagt 70.000 kronor till en fond för textilarbeterskorna i Strömsbro. Dessutom skapades fonden "Maja Björklunds sparmedel" till stipendier för utbildning åt fattiga barn födda utom äktenskapet. Söderberg, S: Förstaden vid Testeboån; Lundmark, A: Kvinnoliv i Strömsbro.

Hyresbostäder

Den kommunägda stiftelsen Hyresbostäder i Gävle bildades 1948. HSB fick i uppdrag att vara verkställande organ för stiftelsen och förvalta dess fastigheter. 1971 utökades verksamheten till att även omfatta uppförande av offentliga byggnader i Gävle kommun.
Det första bostadshuset uppförde stiftelsen 1949 i kvarteret Hyacinten i Villastaden. Stiftelsen har därefter förnyat och färdigställt bostadslägenheter i Gävles olika stadsdelar och blev 1970 ägare av Albion. Bergqvist, C: HSB Gävleborg 50 år 1933-1983.

Tullstaket

med tullportar började 1626 byggas runt staden sedan landtullen införts. Staketet hade till en början en slingrande sträckning men fick på 1700-talet en rätare vinkel åt norr och söder. På Söder fanns staketet norr om Södermalmstorg, vid Södra Staketgatan som 1948 fick namnet Tullbomsgatan. I norr följde staketet nuvarande Staketgatan.
Allt som fördes till torgs i städerna var till 1810 tullbelagt. När den bestämmelsen ändrades revs så småningom tullstaketet. Se även Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Sundius, Peter Georg

(1823-1900), överlärare i husbyggnadskonst vid Slöjdskolan, Stockholm. Gjorde efter stadsbranden 1869 en stadsplan för Gävle som dock inte antogs. Han hade studerat stadsbyggnadsidéer i England och tidigare ritat planer för bland annat Karlstad och Vasa i Finland. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Steffansson, Håkan

(1822-1875) konstruktör vid Forsbacka bruk, gjorde stadsplan för Gävle efter stadsbranden 1869. Steffansson svarade för transporten av Karl XIV Johans sarkofag från Älvdalens porfyrverk via Gävle till Stockholm. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Näringen

som nämndes i mantalslängderna från 1692 då namn på kvarter och rotar börjar användas (se även Kvartersindelning), är ett gammalt ord för låglänta marker. Näringen ligger norr om centrala staden, vid ett tidigare delta vid Testeboåns mynning, och är sedan 1950-talet ett stort industriområde. 1961 invigdes ny skötselanläggning för lok vid rangerbangården, som nu är landets fjärde största rangerbangård där varje dygn 1.000 järnvägsvagnar rangeras. Sedan 1996 är bangården navet för de färskvarutransporter som varje natt kommer med fyra godståg och ska vidare till Norrland.
I västra delen av Näringen låg bondgården Fridäng, från 1908 ägd av Gävle stad som arrenderade ut gården till 1940-talet då jordbruket upphörde. Husen brändes ner på 1950-talet då marken behövdes för industribyggnader.
På Näringen låg en tid en av stadens soptippar. Idrottsplats och motorbana för speedway fanns här från 1932 till 1950-talet. Se även Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Åkerson & Co

grosshandel och skeppsrederi. Företaget grundades genom att bokhållarna i firman H.W. Eckhoff & Co på 1860-talet övertog rörelsen under namnet Åkerson, Andersson & Co och drev den vidare med grosshandel för bland annat stenkol, tegel, cement och tjära. Firman startade även repslageri och gjorde bland annat nät, tågvirke och linor. En av ägarnas söner, Carl Åkerson, övertog 1893 företaget och repslageriet tillsammans med Emil Ericsson och firmanamnet ändrades till Åkerson & Co.
Rederiet, som hade bogserbåt och några pråmar, hade även turtrafik med ångbåtar för passagerare mellan Bönan, Gävle och Bomhus.
Firman, som hade lokaler i Hellbergska magasinet, ombildades till aktiebolag 1916 och rederirörelsen avvecklades.
Ytterligare en generation Åkerson, Birger, tog över när Carl avled. Man ägnade sig under hans tid mest åt affärer med olja och koks.
Företaget övertogs 1943 av Johnson & Co, och omkring 1960 bytte det namn till Åkersons Kol. Fyhrvall, O: Banker, försäkringsbolag m.m. i Gefle (ingår i Sveriges handel och industri i ord och bild).

Ludv. Ericsson & Co

kolonialvarugrossist, grundades 1895 av bröderna Ludvig och Albert Ericsson som minuthandel men övergick vid sekelskiftet till grosshandel för kolonialvaror, kaffe, socker och ost. Startade eget kafferosteri med märken som Leco och Gefle Wapen. Firman övertogs 1920 av försäljarna Carl Nordlander och Carl Norenberg, vilken efter Nordlanders död blev firmans chef. Företaget hade kontor och lager på Norra Skeppsbron 3.
Ludv. Ericsson & Co försattes på egen begäran i likvidation 1959. Företaget hade då 28 anställda.

Svenska Karamellfabriken

startades i Gävle 1919 på Södra Kungsgatan 36, senare Sockerbruksgatan 58, av bland andra Herman Bergström, som tidigare varit anställd vid Ericson & Rabenius men lämnade företaget ett år efter det att det fått det nya namnet Pix AB.
1928 lämnade Bergström även Svenska Karamellfabriken för att starta eget företag, firma Herman Bergström, i samma bransch.

Choklad & Konfektfabriken Freja AB

startades 1911 av Herman Sandelin. 1915 köptes fabriksfastighet vid Ruddammsgatan 15. Ombildades till aktiebolag 1921 och hade på 1930-talet cirka 40 anställda. Tillverkade också glass tills glassfabriken i slutet av 1950-talet köptes av Gefleortens Mejeriförening.

Holmsunds gamla herrgård

Prästgårdsallén, Bomhus, har på senare år ägts av Korsnäs AB. Herrgården, tidigare kallad Västra Holmsund, byggdes i slutet av 1700-talet. Ägare var då Samuel Valley. Herrgården byggdes i början av 1800-talet om i sengustaviansk stil. Herrgården är uppförd i trä i tre våningar. På senare tid har flyglar, som inretts till parhus i två våningar, tillkommit. Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland.

Elfstrandska-Valleyska gravkoret

uppfördes 1774 öster om Heliga Trefaldighets kyrka.

Borgmästare

Gävle har haft borgmästare från 1522 fram till 1970, då Sven Ståhl lämnade posten. Borgmästaren var chefsdomare och satt ordförande i magistraten och rådhusrätten. Tidvis hade Gävle två borgmästare samtidigt - ja, till och med tre och fyra under några år på 1600-talet.
De två borgmästarna hade från början ett gemensamt ansvar för stadens angelägenheter. 1719 stadgades att justitieborgmästaren skulle svara för rättsskipningen och handeln, politieborgmästaren för administration och byggärenden. Efter 1785 skulle en borgmästare ha bistånd av en polisrådman. När polisväsendet förstatligades 1971 och rådhusrätten blev tingsrätter avskaffades borgmästartiteln. Den som senare haft motsvarande ämbete har kallats lagman.
De fem sista borgmästarna i Gävle:
· 1885-1898 C.O. Melin.
· 1899-1928 Carl Waldemar Berggren (1858-1943). Auditör vid Hälsinge regemente 1887- 1899, brottmålsrådman 1890, ledamot av folkskolestyrelsen, hälsovårdsnämnden, Svenska Handelsbankens avdelningskontor och Gävle-Dala Järnvägs AB.
· 1929-1953 Nils Berlin (1888-1969). Krigsdomare 1930-1941, styrelseledamot av Föreningen Sveriges stadsdomare 1938-1948, ordförande i Gävle museums styrelse och i lasarettsdirektionen 1930-1947. Flyttade 1953 till födelsestaden Stockholm.
· 1953-1958 Yngve Bjerström (1902-1983). Ombudsman i drätselkammaren 1933-1939, auditör 1939-1940, krigsdomare 1943-1948, ordförande i Uplandsbankens avdelningskontor 1944-1959 och i byggnadsnämnden 1953-1959, inspektör i folkskoleseminariet 1946-1959. Flyttade till Jönköping 1959.
· 1958-1970 Sven E Ståhl, 1971-1981 som lagman.
Om alla borgmästare i Gävle från 1522 fram till 1899 kan man läsa i Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning.

Islandslillån

en sydlig arm av Gavleån som vid nuvarande polishuset tog en sydöstlig riktning norr om kvarteret Springer men söder om Islandsholmarna. Springer, i början av Brynäsgatan, består av välbevarade gårdar från denna tid. Islandslillån lades igen 1888.

Vall

Stora Vall 1998.Fotograf: Nick Blackmon

utgjorde under tidig medeltid ett storgods på vars mark Valbo kyrka och senare även prästgården uppfördes. Prästbostället Vall, som motsvarade fyra-fem normalstora hemman, drogs in till kronan i slutet av 1500-talet för att bli kungsladugård.
Vall återgick därefter till kyrkan en tid för att 1602-1603 på nytt dras in till kronan. Kungsladugården eller Vall låg vid Kungsbäcken cirka 600 meter öster om Valbo kyrka. 1617 delades egendomen till fyra kronohemman.
Landshövdingen Jacob Fleming uppförde på Vall 1679-1680 en huvudbyggnad av trä. Sedan huset brunnit 1709 uppfördes en ny byggnad 1710. Den byggdes om 1759 men förföll när den inte behövdes sedan Gävle slott restaurerats, och den revs på 1800-talet.
På 1800-talet var Vall utarrenderat till Gävleborgs läns hushållningssällskap som lantbruksskola. Walls AB bildades 1855 av egendomsägare i länet och hushållningssällskapet för att driva skolan, som först hade lokaler på Åby gård och från 1859 på Vall. På Valls östligaste ägor vid Gavleån uppfördes då herrgårdsbyggnad, lärosalar, stall och ladugård.
1889 flyttades skolan till Hälsingland och arrendet för Vall övertogs av Wilhelm Fogelmarck, som varit föreståndare för skolan. Från 1909 disponerades området av Hälsinge regemente som övningsfält, och det inkorporerades 1919 i sin helhet i Gävle stad. På områdets mark låg Kungsbäck som redan 1905 hade köpts av Gävle stad för att upplåtas till regementet.
Herrgårdsbyggnaden användes som översteboställe 1910-1965 och därefter av frivilliga försvaret. 1998 bildades studentföreningen vid Högskolan i G Stiftelsen Stora Vall-Studentföreningarnas hus, och den tog över ansvaret för herrgården. Beskow,H: Bruksherrgårdar i Gästrikland; Från Gästrikland 1964 och 1986; Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Oest, Johannis

(död 1855), betraktas som den som startade Gävles utveckling till en framträdande stad för produktion av porslin och keramik. Oest, invandrare från Tyskland, hade gjort framgångsrik karriär vid Gustafsbergs fabriker på Värmdön men flyttade 1839 till Gävle för att starta en egen "fayancefabrik" tillsammans med landsmannen Stefan Grodziewsky. Anläggningen fick namnet Johannisfrid (se Johanneslöt), och där producerades lergods.
Oests ambition var att fabricera vitt porslin i Gävle, men han avled innan han hunnit förverkliga den drömmen.
Hans son tog över rörelsen men lär ha saknat förutsättningar för såväl affärsverksamhet som själva hantverket och kom så småningom på obestånd. Tre anställda - Erik Boberg, Olof Forssell och J.P. Forsstén - startade eget i branschen, vilket på olika vägar kom att leda till att såväl Gefle Porslinsfabrik som Bobergs Fajansfabrik senare startades. Arbell, G: Manufakturer och industrier (ingår i Ur Gävle stads historia); Persson, P.N: Artikel i Gefle Dagblad 12 november 1955.

Gustafsbro

äldre industriområde vid Västra Vägen mellan länssjukhuset och Gavleån intill Gavlebron. Här har flera företag haft verksamhet, bland andra Gefle Glasbruk, Gefle Tändsticksfabrik (se Tändsticksfabriker), Västra fabriken, Gefle Bryggeri AB och senare Bockens Bryggerier. Området kallades tidigare för Löten, Johanneslöt eller Johannesfrid.

Gefle Glasbruk

Fabrikören Lars Westerberg köpte 1893 av Lars Herman Sörling den nedlagda kakel- och fajansfabrik (se Johanneslöt) som låg mellan bryggeriet i Gustafsbro och Gävle lasarett ( Länssjukhuset). Han startade samma år Gefle Glasbruk.
Efter flera nedläggningar och ombildningar arrenderades bruket av några glasblåsare och företaget kallades Gefle Glasbruks Intressenter & Co. 1919 köpte glasbrukstrusten AB Surte-Liljedahl (senare PLM) Gefle Glasbruk, som lades ner. Husen - med hytta, magasin och bostäder - revs omkring 1960 för att ge plats åt ett värmeverk för lasarettet.
På glasbruket arbetade cirka 80 personer, varav 30 var glasblåsare som producerade omkring två och en halv miljon buteljer per år. Glasbruket tillverkade i första hand ölflaskor som fick märkningen "G" på flaskbröstet. De flesta levererades till bryggerierna i Gävle och några även till Norrlandsstäder. Vinhandlarna Nordström och Zetterström i Gävle köpte konjaks-, brännvins- och portvinsflaskor liksom så kallade punschknattingar. Från Gästrikland 1979 och 1980.

Kungsgatan

Föregångare till Norra Kungsgatan var den gata, kallad Nygatan, som på 1660-talet drogs från Nybron (se Kungsbron) till norra tullporten i tullstaketet, vid nuvarande Gävle Teater och övergick i landsväg mot norr. Vid gatan, som drogs enligt förslag till stadsplan av Nicodemus Tessin, låg då få bostadshus. Stadsbränderna förändrade stadsbilden och vid slutet av 1800-talet anlades Rådhusesplanaden som sträcker sig utefter Norra Kungsgatan.
Södra Kungsgatan fanns i början av 1700-talet endast som en kort gata kallad Kongsgatan söder om Gavleån. Den fanns förlängd till nuvarande Söderhjelmska gården på en karta från 1741 och gick från slutet av 1880-talet längre söderut. Gatan har sin sträckning efter den landsväg som i äldre tid ledde söderifrån till Gävle.
Södra Kungsgatan leder i modern tid genom Gävle från söder och möter Norra Kungsgatan vid Gavleån. Delar av spårvägstrafiken hade sin sträckning på Kungsgatan.
Kungsgatan var genomfartsled för landsvägstrafiken utefter kusten från Stockholm mot Norrland. Riksettan, senare riks-13 (se Europaväg 4), gick genom Gävle och när biltrafiken ökade på 1950-talet blev Södra Kungsgatan för smal och trång. På 1940-talet hade en utredning gjorts om genomfartstrafiken borde ledas förbi staden, men affärsmännen ville ha den kvar. Under Södersaneringen på 1950-talet breddades därför gatan och blev ett betydande affärsstråk.
I juni 1960 enkelriktades både Norra Kungsgatan och Norra Rådmansgatan.
1980 byggdes förbifart för E4 och genomfartstrafiken försvann. I mitten av 1990-talet byggdes på Södra Kungsgatan cykelbana utefter västra sidan, refugerna ändrades och träd planterades. Längs Norra Kungsgatan anlades cykelbana i Rådhusesplanaden. Campanello, L: Gävle förnyar sig; Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Luth

apotekarfamilj i Gävle.
1. Lars (1743-1803), född i Bettna, Södermanland. Köpte 1772 apoteket Lejonet (se Apotek) i Gävle.
2. Johan Cornelius (1774-1852), son till Lars (1), övertog Lejonet sedan fadern avlidit.
3. Adolf Fredrik (1819-1863), son till Johan Cornelius (2), grosshandlare, ledamot av styrelsen i Högbo Stål och Jernverks AB.
Levertin/Schimmelpfennig: Sveriges apotekarhistoria del 3, 1923-1925.

Agötorget

(även kallat Agö torg) i hörnet av Kaserngatan och Femte Tvärgatan vid Brynäs centrum invigdes under andra delen av 1960-talet. Skulpturgruppen "Då och nu" av Sven Lundqvist, född i Storvik, placerades där 1976. Gruppen, som bekostats med donationsmedel, är utförd i gotländsk kalksten och skildrar en folktalare inför en grupp människor, vilket anspelar på folkrörelsetraditionen på Brynäs. Till gruppen hör en hund som en tid var försvunnen men som senare återförts.
Före byggandet av Agötorget stod Korsnäsgårdarna på platsen. Mansfeld-Håkanson, S: Skulptur i Gävleborg; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Gasklockorna

En grupp fotbollsungdomar tränar innan de ska in i stora gasklockan för en uppvisning 2005.Fotograf: Annakarin Björnström

vid Atlasgatan på Brynäs ingår i ett energiförsörjningskomplex som växte fram i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Den mindre gasklockan och de av anläggningens övriga byggnader som togs i bruk 1893 ritades av Ferdinand Boberg. Den större gasklockan, ritad av John Ekelund, uppfördes 1898. Ammoniakverk uppfördes 1903 och ett kokstorn 1926.
Så sent som 1952 producerades 3,8 miljoner kubikmeter gas om året i Gävle. Gasen var vid den tiden dock på väg att få stå tillbaka för elektriciteten, och bland annat byttes gaslyktorna på stadens gator successivt ut mot elektriska lampor. I oktober 1953 fanns trots det 570 gaslyktor fortfarande kvar.
Produktionen av gas pågick till 1966 då även den sista abonnenten Skoglund & Olson, övergick till eldrift. Därefter användes området under tiotals år bland annat som industri- och skrotupplag.
Många förslag har på senare år lagts fram för hur man ska kunna bevara och få publik användning för gasklockorna. Folkteatern har spelat teater där, och i början av 1990-talet fanns planer på att göra en norrländsk nationalscen av dem. Föreningen Lyskraft började verka för kulturverksamhet där. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke; Karlström, T: Gävle stadsbild.

Regementsparken

vid Hälsinge regementes kaserner anlades 1910, i början med olika svenska djur att titta på i inhägnader. Dit flyttades 1910 en musikpaviljong som använts vid konst- och industriutställningen i Stockholm 1909. Eftersom Ferdinand Boberg var utställningens arkitekt är det troligt att han ritat även musikpaviljongen. Den kallades Pinétska dansbanan efter Teodor Pinét, kompositör till Bostonvalsen, som spelade till dans där under utställningen.
I Regementsparken spelade Hälsinge regementes musikkår tills den drogs in 1957. På initiativ av Ingvar Pira började 1984 sommarkonserter att hållas i paviljongen en gång i veckan av olika musikkårer - senare i samarbete med Gefle Dagblad, hembygdsföreningen Gefle Gille, Musik Gävleborg, Kultur Gävle, Medborgarskolan med flera.
Parken har på senare år bland annat använts av frisbeekastare, och på valborgsmässoafton bränns den stora brasan vid Gavleån. Bocken, årsbok för I 14:s kamratförening, 1987.

Peterson, Hilding

(1906-1964), nöjespappa i Gävle som blev programledare i radio och känd över hela landet. Framförallt programserien "Dansa me¹ mej" fick stor genomslagskraft under efterkrigstiden.
P. föddes i Ovansjö och flyttade till Gävle när han fick anställning som badmästare vid Murénska badhuset. På fritiden medverkade han i revyer och andra nöjesarrangemang och började på 1940-talet även frilansa som programledare i radio. 1951 blev han fast anställd vid dåvarande Radiotjänst och blev programledare för många underhållningsprogram. Se även Gävletrion och Idrottshusrevyerna.

Ågren, Emy

Emy Ågren

(1899-1992), danskonstnär, danspedagog, "Tant Emy" för Gävleungdomar. Utbildades vid Operans balettskola, engagerad på olika teatrar i Stockholm med danspartnern Kaj Reiners, turnerade med Ernst Rolf och tog senare engagemang i utlandet. Startade balettskola i Stockholm 1937, flyttade 1940 till Gävle med dansskolan och hade lokaler först vid Kyrkogatan 20 (där förvaltningshuset nu ligger), senare vid Södra Kansligatan. Denna verksamhet drev hon till pensionsåldern. Å. tränade Furuviksbarnen i balett och dans och började på 1940-talet även med barngymnastik. Hon medverkade i idrottshusrevyerna på 1940-talet, både som revyartist och med ansvar för baletten.
Å. fick statligt konstnärsstipendium 1965 och Gävle stads kulturpris 1966.

Danielsson, Victor

dekormålare som bland annat målat kulisser för revyer, Gävle Godtemplares Idrottsklubbs "pelarsalonger" på 1920-talet, för Godtemplarträdgården, idrottshusrevyerna, Gefle Lyriska Teaters operetter och för Furuviksbarnens uppsättningar. Han hade även uppdrag åt Operan och Cirkus i Stockholm.
Danielsson hade anställning hos Vict. Th. Engwall & Co:s reklamateljé från 1928 till pensioneringen. Se även. Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Strömdalens värdshus

låg mellan nuvarande Silvanum och Strömvallen på Kungsbäcksvägen. Många Gävlebor minns ännu idrottsdanserna, soldatfesterna och sommarteatern där.
Tidigare hölls möten och föredrag av kända socialister vid värdshuset sedan arbetarrörelsen i Gävle 1904 köpt det för att förvandla fastigheten, som då omfattade drygt 18.000 kvadratmeter, till folkpark. Utöver huvudbyggnaden fanns där en lada som förvandlats till danspalats, kägelbana och musikpaviljong. Dess nya funktion invigdes 1905 med tal av Hjalmar Branting, och senare gästades värdshuset av andra socialdemokratiska agitatorer som Kata Dahlström, August Palm och Fabian Månsson. Arbetarrörelsen drev restaurangen och arrangerade teaterföreställningar och konserter men hade även expedition och möteslokaler i huset.
Värdshuset såldes 1911 till Gävle stad som överlät skötseln till skarpskytterörelsen, senare privata arrendatorer. Då första världskriget bröt ut 1914 stängdes värdshuset, och under en tid användes dansladan som sjukhus för soldater som drabbats av röda hund.
Efter kriget blev Strömdalens värdshus åter dansrestaurang och var i många år mycket populärt. 1952 startades en friluftsteater (se Amatörteater) som spelade lustspel på somrarna.
1957 upphörde verksamheten och det slitna huset revs 1958 då tomtmarken behövdes för bygget av Silvanum.
Det ursprungliga värdshuset byggdes 1888 av trä i två våningar och vindsvåning på den plats där bondgården Strömdalen tidigare legat. Runt framsidan och ena gaveln fanns veranda för sommarservering, i parken låg två kägelbanor och en musikpaviljong (som revs i början av 1950-talet). Huset brann 1894, och året därpå invigdes en ny byggnad med annan utformning, ritat av arkitekten Hugo Rahm. I nedre våningen inreddes en stor matsal med estrad, en väggmålning av målarmästare Bylander med de fyra årstiderna som motiv prydde salen. Byggnaden såldes 1898 av Strömdalens Värdshus AB till Zetterströms Vinhandel AB och arrenderades av olika källarmästare, däribland Carl Johan Berglund, tills den såldes 1904. Från Gästrikland 1991-1992; Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Branting, Hjalmar

(1860-1925), socialdemokratisk politiker och tidningsman, ordförande i Socialdemokratiska arbetarpartiet 1907-1925. 1886 höll B. ett tal i Gävle som allmänt tillmätts stor betydelse. Enligt Zäta Höglund var det den svenska arbetarrörelsens självständighetsförklaring och dess första egentliga programskrift. Talet, "Varför arbetarrörelsen måste bli socialistisk", finns att läsa i "FaX-skrift 1, 1986, Folkrörelsernas arkiv i Gävleborgs län". Talet analyseras av Lennart Ödeen i Från Gästrikland 1985. Se även. Franzén, N.O: Hjalmar Branting och hans tid.

Strandhotellet

vid Norra Strandgatan 15 ritades 1871 av arkitekten Hjalmar Gottfrid Sandels, byggdes i tre våningar och fick då namnet Skandia Hotell. Strandhotellet öppnades 1901, dess verksamhet upphörde 1918 och byggnaden blev Folkets hus. Huset revs 1969.

Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet

bildades 1897 som Svenska sågverks- och brädgårdsarbetareförbundet på initiativ av Olle Danielsson. Förbundet utgav 1899-1907 tidningen Sågverks- och Brädgårdsarbetaren med Danielsson som redaktör och ansvarig utgivare.
Förbundet hade då sitt förbundskanli på Västra Islandsgatan (se Lottagården) och senare i Folkets hus i Gävle. Förbundet sammanslogs 1949 med Svenska Träindustriarbetareförbundet. 1996 fattades beslutet att gå samman med Svenska Skogsarbetareförbundet år 1998.

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet

bildades 1920 i Folkets hus, Gävle, på initiativ av de pappersbruksarbetare i Bomhus som var anslutna till avdelning 58 i Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet. Vid dess kongress 1919 utsåg en kommitté, kallad Harnäskommittén genom att ledamöterna kom från Harnäs och Skutskär, som fick i uppgift att undersöka möjligheterna att starta ett eget förbund. Förbundskansliet förlades till Folkets hus i Gävle.
31 avdelningar för pappersbruksarbetare som ingått i andra förbund fördes vid förbundets bildande över till Pappers och Karskärsavdelningen, bildad 1913, fick ordningsnummer 3. Bland avdelningens ordföranden på senare år märks Lennart Wiberg och Åke Lamm. Karlbom, T, med flera: Pappersindustrin och dess arbetare, Sv Pappersindustriarbetareförbundets 50 års jubileum 1970; Söderberg, E: Papperstrean 75 år, 1913-1988.

Svenska Skogsarbetareförbundet

har i många år haft förbundskansli på Norra Centralgatan 11, Gävle.
Skogsarbetarnas första fackföreningar bildades 1906 och anslöts till Svenska Sågverks- och Brädgårdsarbetareförbundet, se Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet.
1918 bildades Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet, och 1920 anställdes en ombudsman som bildade många avdelningar. Samma år anslöt sig förbundet till LO.
Förbundet flyttade 1926 sitt kansli till Gävle där då Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet redan hade sina förbundskanslier i Folkets hus.
Cirka 10.000 skogsarbetare som var anslutna till Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet överfördes 1934 till det ursprungligen revolutionära Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet, som 1961 ändrade namnet till Svenska Skogsarbetareförbundet. 1996 fattades beslutet att gå samman med Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet år 1998. I samband med detta lämnade förbundskansliet Gävle.
Bland ordförandena märks Sixten Bäckström (född 1919). Han blev förbundsombudsman 1955, valdes till ordförande 1962 och innehade posten till pensioneringen 1982. Ledamot av LO:s landssekretariat 1971-1981 och ordförande i Energiverksstyrelsen i Gävle från 1982. Han fick Norrlandsbjörnen 1982 och Svenska Skogsarbetareförbundets silvermedalj 1983. Bäckström efterträddes 1982 av Agne Johansson, och 1995 tog Åke Pettersson vid. Söderberg, E. & I: Från yxa och såg till skördare och miljövård, 75 år med skogsarbetare i facklig kamp och gemenskap.

Gefle Lyriska Teater

En testbilds brödtext

startades av bland andra Carina Portnow, som efter att ha satt upp nyårsrevyn "Fräck i frack" 1961 och operetten "Lilla Helgonet i Folkets hus 1963 med amatörer från Sandviken och Gävle fick sådan uppskattning att gruppen bildades. Under ledning av Carina Portnow, med William Lind som dirigent och Bertil "Bomben" Carlbaum och Lars Sigvard med flera i ensemblen, gavs fram till 1968 operettföreställningar på Gävle Teater med premiärerna på annandag jul. Efter 1969 och till 1975 gavs föreställningarna på Folkets hus.
Gefle Lyriska Teater har satt upp följande föreställningar:
1963 - Lilla Helgonet.
1964 - Cirkusprinsessan.
1965 - Czardasfurstinnan.
1966 - Violen från Montmartre.
1967 - Vita Hästen.
1968 - Grevinnan Maritza.
1969 - Nymånen.
1970 - Rose Marie.
1971 - Victorias Husar.
1972 - Can Can.
1973 - Cirkusprinsessan.
1974 - Grevinnan Maritza.
1975 - Lilla Helgonet.
Carina Portnow, född i Jönköping 1924 och gift med Bertil Carlbaum, fick sin första musikutbildning i hemmet av fadern Jean, konsertmästare, och modern Linnéa, kyrkosångerska. Efter studier vid Musikhögskolan i Stockholm debuterade hon på Oscarsteatern, engagerades vid olika teatrar och turnerade i Sverige och Danmark. Har arbetat som musiklärare och talpedagog. Fick Gävle kommuns kulturpris 1972. Sohlmans musiklexikon 1979.

Upsala-Gävle Stadsteater

bildades 1951 under namnet Stadsteaterfrämjandet med kommunalt ekonomiskt stöd från Uppsala, 75 procent, och Gävle, 25 procent. Föreställningarna i Gävle gavs första tiden i Folkets hus, senare på Gävle Teater. Från 1957 och regelbundet från 1966 spelades parallella pjäser i Uppsala och Gävle för att så effektivt som möjligt utnyttja skådespelare och andra resurser. Teatern hade även uppsökande verksamhet på sjukhus och skolor.
Samarbetet upphörde spelåret 1982/1983 då Folkteatern startades på försök.
Teaterprofiler som Palle Granditsky (chef 1964-1974), Erik Strandell, Ulla-Bella Gabrielsson, Anita Blom, Jan-Olov Strandberg, Frank Sundström, Hans Strååt och regissörerna Gösta Folke och Staffan Olzon deltog i många produktioner.

Folkan

Biograf i Folkets hus. Se även Biografer.

Bio Kontrast

startades 1968 på initiativ av Håkan Vestlund som Sveriges första kommunalt understödda kvalitetsbiograf med visningar i Folkets hus. I verksamheten ingick filmvisningar på ungdomsgårdar och sportlovsmatinéer, även i kommunens ytterområden. 1984, då Bio Kontrast för ett år tvingades flytta verksamheten från Folkets hus till Röda Kvarn, startades även en mediaverkstad. De kommunala bidragen, som de första åren ökade i takt med verksamheten, minskades på grund av besparingar på 1990-talet och drogs in 1994, varefter Bio Kontrast upphörde. Senare kom Salong 7 i Filmstaden att fungera som Bio Kontrast med visningar av smal kvalitetsfilm.
Källa: Modin, E: Kommunal filmpolitik, 20 år med Bio Kontrast i Gävle.

Stiftsstaden Gävle

Under cirka 50 år på 1500-talet var Gävle stiftsstad. Gustav Vasa delade de gamla biskopsdömena för att minska biskoparnas makt. Uppsala ärkestift med ärkebiskop fick Uppland, Stockholm fick egen biskop och Gävle blev 1557 stiftsstad för Norrland. I stället för biskop kallades de nya ansvariga för ordinarius eller tillsynsmän. Enligt Oskar Fyhrvall blev Nicolaus Olai Helsingius troligen den förste ordinarius i Gävle. Den siste var sannolikt Olaus Andree Helsingius, som avled 1603.
Även i modern tid har diskuterats om ärkestiftet ska delas och Gävle i så fall ska göras till stiftsstad. Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifvning.

Almquist, Carl Jonas Love

(1793-1866), en av våra klassiska författare, hade familjeband med Gävle. Hans farfar, Eric Jonas, var språklektor vid Högre Allmänna läroverket (se Vasaskolan) 1766-1774 och hans farbror Eric Abraham föddes i Gävle 1767.

Frimurarhuset

Kyrkogatan 26, lokal för frimurarlogerna Polstjärnan och Gevalia. S:t Johannes-logen Polstjärnan bildades 1861 och S:t Andreas-logen Gevalia 1873.
Den första frimurarlokalen i Gävle, i Lindgrenska huset vid Drottninggatan/Rådmansgatan, invigdes den 18 oktober 1862 men förstördes i stadsbranden 1869. Då brann även gymnasiet vid nuvarande Kyrkogatan. Tomten med ruinerna köptes av frimurarlogerna, som där uppförde eget hus 1871. Arkitekten Johan Fredrik Åbom ritade Frimurarhuset, som vänder sina trappgavlar mot Norra Strandgatan och Kyrkogatan. Fasaden har nygotisk prägel med sina spetsiga fönster och portar. Byggnaden byggnadsminnesförklarades 1987.
På tomten har resterna av ett gammalt båtvarv hittats. Olsson Axel, R: St Johanneslogen Polstjärnan 100 år; Gagge, A.C: Byggda minnen. Byggnadsminnen i Gävleborgs län.

Owens, William

ingenjör, arbetsledare och fabrikör vid Gefle Manufaktur AB, hämtades från England i samband med att fabriken skulle startas. Tillsammans med arkitekten Carl Axel Setterberg utformade han fabriksbyggnaden. Genom nya vävstolar för produktionen krävdes större ytor, högre takhöjd och mera fönster. Detta innebar nya konstruktioner med bärande pelare. Industrihuset i Strömsbro kom att bli en förebild för nya industrihus i Sverige. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Engelska byggningen

Storgatan, Strömsbro, ett radhus av sten byggt 1854 med engelska radhus som förebild, uppfördes som bostäder till engelska förmän som kom till Strömsbro i samband med starten av Gefle Manufaktur AB.
Varje familj hade en lägenhet i två plan. Senare gjordes lägenheterna om med ett rum och kök i båda våningarna. En av lägenheterna har används som sjukrum, kurslokal och sammanträdesrum. Huset är byggnadsminne sedan 1977. Söderberg, S: Förstaden vid Testeboån .

Flickbyggningen

Skolgatan, Strömsbro, byggdes 1853 av Gefle Manufaktur AB för fabrikens ogifta kvinnliga textilarbetare. Flickbyggningen är ett u-format rött trähus med flyglarna i två våningar som bands samman med en länga i en våning. Längs korridorer låg rummen, som i början delades av tre flickor. De åt i gemensam matsal i mittenlängan, och kosthållningen sköttes av vaktmästaren.
1880 upphörde denna mathållning och kakelugnarna i rummen ersattes med järnspisar. Mellanlängan användes därefter bland annat som bostad för sjuksköterska eller barnmorska, av Frälsningsarmén och skolan.
1949-1950 byggdes lokalerna om till små lägenheter, som började hyras ut även till utomstående. 1960 lades manufakturfabriken ner och byggnaderna övertogs av Bockens Bryggerier AB. Uthyrningen av möblerade lägenheter upphörde och hyresgäster bodde där för kortare tid.
Flickbyggningen byggdes 1985 om till bostadsrätter. Johnsson, I: Flickbyggningen i Strömsbro ( stencil).

Flaggfabriken Svanen

startades vid Gefle Manufaktur i Strömsbro 1912, ägdes senare av i tur och ordning landstinget, Gävle kommun och från slutet av 1960-talet av statliga Exellan, som efter en organisationsförändring blev Samhall Dala AB. Nationsflaggor, företagsflaggor, flaggspel, klubb- och föreningsstandar syddes då i fabriken vid Utmarksvägen 6 i Sörby Urfjäll.
Samhall Dala varslade i början av 1998 om nedläggning av flaggfabriken senare samma år, men företaget köptes av en privatperson och flyttades till Fleminggatan

Najaden,