REGISTER

Agnes von Krusenstjernas alléAhlgren,   Ahlgrens bilar,  AlderholmenArbets- och fattighusAtlasgårdarnaAuroras segerBadhusprojektBaggare,    BarnbördshusetBellander, BirgerBerggren, AndersBerggrenska gårdenBetlehemskyrkan,  BjörkebåtenBO 88, Boberg, Ferdinand,   Bogården,   Bomhus,    Bomhus Folkets hus,   Borgarskolan, Boulognerskogen,   Briggen GerdaBritt,   BrodinBrynäs Byggnads ABBrynässkolan,   Brändström, Peter,   Buregården ,   Bång,  BönanBörsen,   Carlsborgs värdshusCentralstationenChristine Louise Eckhoffs änkehusCirkus Houcke, Cronstedt, Fredrik Adolf Ulrik, Cyrén, GunnarDan Elfstrand & Co Den stora flytten,   DomusDyfverman, Carl Johan,    Eckhoff, Hans Wilhelm,   ElfbrinkElfbrink-Elfstrandska gravkoret,    ElfstrandElsa Borgs flickskolaEngeltoftaEngwall,    Ennes, Pehr   Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan,    Enneska gravkoret,   Epidemisjukhus, Ericsson,   Eriksson, Henry,   Eskön , Europaväg,   F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB  Flensburg,    Flon, Einar de,   Fenix,  Fogelmarck, Wilhelm  Folkets hus  Folksamhuset FredriksskansFruns hage Furuviksbarnen,    Furuviksparken,  Fyhrvall, Oskar,    Föreningen kvinnlig politisk rösträtt,     Förvaltningshuset,  Gamla Gefle,  Gamla kyrkogården,   GDJ-fondenGefle Barnkrubba, Gefle Frivilliga Skarpskytteförening,   Gefle Idrottsförening,    Gefle HantverksföreningGefle Husmodersskola, Gefle riksdag,  Gefle skola och gymnasium,   Gefle stads sparbank,  Gefleborgs Läns SparbankGevaliapalatset Grapes Minne, Grate, Eric,   Gudinna vid hyperboreiskt havGubbhuset,    Gävle-Dala Järnvägs AB,  Gefle FabriksföreningGävle hamnGävle Högre Folkskola, Gävle Musei Vänner,   Gävle-Ockelbo Järnvägs AB,   Gefle Manufaktur AB,   Gävle stadsbibliotekGävle stads äldre förvaltning,   Gävle Teater,  Gävletravet,   Gävleutställningen 1946Gävle utställningshallGävle slott,   Gävle VarvGöranssonHamnprojekt, Hamntorget,    Handelskammaren ,   HandelssocietetenHantverkssocieteten,   HarkskärHaxe,   Hedin, Erik Alfred,   Heliga Trefaldighets kyrka,  Hellström, Sven,    Hille,   Holmsunds herrgårdHospitalet, Hospitalskyrkan Sofia Magdalena,  Humbla, Philibert, "Husse" , Hägg, GunderIdrottshusprojekt,   Idrottshusrevyerna,   IFK Gävle,   Isaac Westergren & Co AB, Joakims backe,  Johanneslöt,   Johansson, Rickard, "Ricken",    Järnvågen,  JärnvägshotelletKarskär,    KasernenKlockspelet,   Konserthuset,   Korsnäs ABKorsnäsgårdarna,   Kristina, Kronberg, Bengt G,    Kronobränneriet, Kullerharen,   Kvarnbron,  Kvartersindelning,   Källbäck,   L.A. Mattons Läderfabriks ABLindahl & Runers mekaniska verkstad,   Lottagården,   Lundeberg,   MattonMusicerande änglar,   Landstinget GävleborgLandstingshuset,    Lerviks herrgårdLexeLillhagsskolan,    Lindeberg, WilhelmLänsmuseet,   Mackmyra brukMattsson, JohnnyMaximMetodistkyrkanMicrona AB Militärskolan,   Murén, Per,   Murénska badhuset, Månsson, FabianNajad,  Najaden,   Nilsson, Erik,   Norra bönhuset, Norra VarvetNorrlandet, Nygren,   Nynässkolan,   NödbarackernaOlympia,  P.C. Rettig & CoRettigska barnhemmetPix AB,  Polhemsskolan,   PolishusetPousette, RaphaelRettig,   RidsportRiks-80,   Rådhuset,   RådstuganRohlén, Sven,    Rådhusesplanaden,   Röda Kvarn,  Sandbloms Porslin och Leksaker,   Selggren, Selggrenska sanatoriet,   Setterberg, Carl Axel,   Signalberget,   Själander, Karolina   Själanderska flickskolan,  Sjö- och pastillstaden,   SkråväsendeSlottstorget,    Societeterna, Sofia Magdalena,   Sofia Magdalena änkehusSparbankshuset,  Spiering, Mårten Albert, Stadsbranden 1776,   Stadsbranden 1869,   Stadshuset, StadsträdgårdenStaketgatan,   Staketgatan 26Stenebergs sockerbruk,    StenebergsparkenStorstrejken 1909 Strömbäck ,   Strömsbro,  Swings rakblad,    Söderhielm,   Södertull,   Södra stationSödra Varvet,  TegelhagenTekniska gymnasietTesteboTestebovallen ,   Tredelad vilande figur, draperadTolvfors bruk,   Uppsala-Gävle_Järnvägs ABUtvalnäs, Valsverksprojektet, Valbo,  Valley/Walley,   Vasaskolan,   Westergren, Westergren2Westergrenska huset, Westergrenska stiftelsen,    Wetterling, Gunnar,   Wranér, Sven HenrikYrkes- och lärlingsskolorÖster

-------------------------------------------------------------------------

 

Uppsala-Gävle Järnvägs AB

 

ursprungligen Uppsala-Gefle Jernvägs AB. 1845 föreslog greven A.E. von Rosen att en järnväg mellan Uppsala och Gävle borde anläggas. Det dröjde dock till 1870 innan idén om att en smalspårig järnväg skulle byggas från Uppsala till Margretehill i Forsbacka och där anslutas till Gävle-Dala Jernväg lanserades. Upsala-Margretehill Jernvägs AB bildades, och i december 1874 invigdes banan.
Den var dock inte smalspårig och byggdes trots namnet direkt till Gävle.
1884 öppnades Gävle-Ockelbo Järnvägs AB som drevs av UGJ och hade trafik till och från norra stambanan, men även lokal trafik. 1892 byggdes bibanan Gävle Södra-Bomhus.
I Gävle hade UGJ sin slutstation vid Södra station. UGJ:s förvaltning flyttade 1896 till ett stort hus på nuvarande Waldenströmsgatan. Där inrymdes även en godsstation. I huset, ritat av E.A. Hedin, installerades Gävles första eldrivna personhiss.
Huset brann vid midsommar 1967 och på tomten byggdes senare postterminal.
UGJ var 1897 först i Sverige med restaurangvagn.
År 1900 öppnade UGJ järnvägsparker i Älvkarleby och Furuvik. Den senare lever kvar som Furuviksparken och i Älvkarleby finns den renoverade Stora hallen kvar som minnesmärke över järnvägslinjen. 1933 övertog Statens Järnvägar UGJ. Hagberg, B: Uppsala-Gävle järnvägar 1874-1924; Forsberg, B: Uppsala Gäfle Järnvägar, Lokomotiven och dess personal.

Tillbaka

Lerviks herrgård

 En testbilds brödtext
har anor från 1500-talet då bagaren Carl Hindersson av bönder i Testebo köpte delar av "svedjorna" på grusåsen mot Norrlandet. Gården ägdes från 1670-talet av kyrkoherden i Hille, Jacob Grubb, från början av 1700-talet av rådmannen John Brun och från 1723 av handelsmannen Petter Almgren. Mot slutet av 1700-talet utvecklades herrgården under familjen Brändström som 1798 sålde fastigheten till i familjen ingifte Pehr Ennes. 1806 stod en ny huvudbyggnad i två våningar av trä färdig. Senare reveterades och vitputsades den och fick helt ny inredning.
Lerviks herrgård hade under Ennes tid cirka 30 kor, och där fanns svinhus och hönsgård med gäss och kalkoner.
I slutet av 1860-talet köptes herrgården av grosshandlaren Olof Axel Luth som i Jonstorp, fastigheten intill, anlade ett tegelbruk. På 1880-talet blev grosshandlarfamiljen Johan Fredrik Pousette ägare, och 1918 såldes gården till Gefle Folkbank. På 1920-talet drevs pensionat och kafé där.
1963 köpte Gävle stad herrgården, vars huvudbyggnad revs 1976. Ekonomibyggnader och mark har på senare år blivit Lerviks ridcentrum (se Ridsport) . Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland; Meddelanden av Gestriklands Fornminnesförening 1918; Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Tillbaka

Carlsborgs värdshus

låg väster om staden, på nuvarande sjukhusområdet, tidigare galgbacke. I början av 1800-talet låg där ett lantställe som ägdes av grosshandlaren Mathias Söderström och senare övertogs av C.G. Lundqvist, källarmästare på Stadshotellet. Han drev sommarrestaurang på Carlsborg 1854-1884. I en paviljong fick brunnsgäster dricka mineralvatten. Ett hus på området hade musikläktare där bland andra Hälsinge regementes musikkår spelade, och i ett annat hus gavs teater och varieté. Många roade sig också vid kägelbanorna. Parken med trädgård och promenadstigar var inhägnad och entré betalades vid ett par grindar.
De sista åren arrangerade olika sammanslutningar sommarfester på platsen. Området köptes av Gävle stad eftersom det lämpade sig för den nya lasarettsbyggnaden (se Länssjukhuset). Från Gästrikland 1991-1992.

Tillbaka

L.A. Mattons Läderfabriks AB

grundades 1852 av Lars Andreas Matton som anlade garveri i Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik i hörnet Kaplansgatan/Kyrkogatan. Stadsbranden 1869 förstörde garveriet och då det inte fick uppföras igen på den gamla tomten handlade Matton i stället med hudar, läder och skor. På det nya industriområdet vid Södra Skeppsbron på Brynäs fick ett nytt garveri uppföras 1879. Där utvidgades rörelsen. Matton övergick från att bereda alla slags skinn till att specialisera sig på sulläder som levererades till Sveriges ledande skofabriker. Mattons läderfabrik var på 1940-talet en av Sveriges största tillverkare av bottenläder och hade som mest 160 anställda. 1905 startades dotterbolaget L.A. Mattons Hudaffär handelsrörelse med hudar och skinn som drevs till 1970-talet. Adressen var Norra Stapeltorgsgatan 3, vid Stortorget.
L.A. Matton avled 1897 och firman övertogs 1900 av sönerna Emil och Waldemar. Från 1908 var Emil Matton ensam ägare. Företaget ombildades 1930 till aktiebolag med Emil Matton som chef. 1951 efterträddes han av sonen Lars.
Nya material och ökad import av skor på 1950-talet påverkade läderproduktionen och fabriken avvecklades 1961-1962. Fabrikslokalerna övertogs då av F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB. Humbla, Ph. med flera: Garvaresläkten Matton och läderhanteringen i Gästrikland . Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Ennes, Pehr

(1756-1829), framgångsrik grosshandlare, redare och skeppsbyggare som blev mycket förmögen och lämnade betydande donationer till Gävle.
E. var son till borgmästaren Petter Ennes (1714-1797) och sonson till grosshandlaren och rådmannen Fredrik Ennes (1682-1753). Gift med Lisette Brändström (1766-1822). Arbetade hos sin svärfar, grosshandlaren Peter Brändström 1777-1784, blev hans kompanjon 1787, övertog handelshuset P. Brändström & Co 1806 och tog senare svärsonen Hans Wilhelm Eckhoff till sin kompanjon.
Ennes var även baggaredirektör, uppsyningsman över mudderverket och hamnen samt förvaltare av baggerifonden. Han uppförde kasernen i hörnet av nuvarande Södra Kungsgatan-Kaserngatan för att ha i beredskap om trupper skulle inkvarteras i Gävle.
E. lät 1802-1805 bygga det hus vid Rådmansgatan som 1848 köptes av Gävle stad till stadshus. Han köpte 1798 Lerviks herrgård av Peter Brändström och uppförde 1819 Enneska gravkoret. E. var en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan och Gefle Stads Sparbank, ledamot av direktionen för Elementarskolan 1808-1829, ordförande i Handelssocieteten 1814-1825, skattmästare i Gävleborgs läns hushållningssällskap 1814-1829, ledamot av Patriotiska sällskapet och blev riddare av Nordstjärneorden 1818. Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1916/17. Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, varv och sjöfart och Till person- och släktkrönikan i äldre tid (båda ingår i Ur Gävle stads historia ); Svenskt biografiskt lexikon.

Tillbaka

Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan

1821 donerade grosshandlarna Pehr Ennes, Olof Elfbrink och Pehr Elfstrand 10.000 riksdaler för att en Lancasterskola för pojkar skulle inrättas. Skolan fick sina lokaler i kasernen men 1843 kunde man flytta till det hus som byggts på den så kallade Möllerska tomten vid Norra Strandgatan/Norra Slottsgatan. Verksamheten kom att ingå i den allmänna folkskolan, som infördes 1842. Huset förstördes vid stadsbranden 1869. Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska förening 1924; Lundén, G.E: Kyrkor och skolor (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Stadshuset

Norra Rådmansgatan 6. Pehr Ennes byggde huset vid Rådhustorget åren 1803-1805 som bostad åt sin familj, efter ritningar av hovintendenten Carl Fredrik Sundvall. Gävle stad köpte 1848 huset av Pehr Ennes dödsbo, och där drevs restaurang från 1855.
Huset förstördes vid stadsbranden 1869. En flygel i två våningar mot Drottninggatan, envåningslängan mot Norra Köpmangatan och en uthuslänga mot söder revs. Hovarkitekten Johan Fredrik Åbom gjorde ritningar för renoveringen med huvudbyggnad mot Drottninggatan och flygel utmed Köpmangatan. De byggdes 1874.
I bottenvåningen inreddes lokaler för handel, post och telegraf. Andra och tredje våningen byggdes för hotellverksamhet och Gävle fick på det sättet stadshotell. När hotellet upphört 1901 flyttades stadens ämbetslokaler 1902 dit från rådhuset. Där hade även Gävle stadsbibliotek sina lokaler 1907-1910.
I stadshuset finns spegelsalen, restaurerad 1935 efter S.H. Wranérs förslag. Där har kommunfullmäktige haft de flesta av sina sammanträden och där arrangeras fester. I Enneska salongen förrättas bland annat vigslar. I östra flygeln hade polisen lokaler tills det nya polishuset togs i bruk och flygeln ersattes med en ny byggnad.
I kvarteret söder om stadshuset byggdes förvaltningshuset för att ge lokaler till flera av kommunens förvaltningar. På gården mellan husen finns skulpturen "Fågel Fenix" av Torsten Renqvist, skänkt 1978 av Wlajko Mihic, se Mircona, och skulpturen "Rymden" av Robert Jacobsen, skänkt av GDJ-fonden 1990. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Eckhoff, Hans Wilhelm

(1780-1849), brukspatron, skeppsredare, grosshandlare, gift med Louise Ennes. Anställd i handelshuset P. Brändström & Co. När Pehr Ennes tagit över firman blev svärsonen Eckhoff kompanjon 1805. Han tog över ledningen 1829 och ändrade firmans namn till H.W. Eckhoff & Co.
E. intresserade sig mer för järnexport än för skeppsbyggeri.
Ledamot av Borgerskapets 24 äldste, av direktionen för Gefle Stads Sparbank, av styrelserna för Sofia Magdalena änkehus och kyrkoråd samt Gefle elementarskola. Som ledamot av borgarståndet valdes E. för Gävle stad till riksdagarna 1817-1818 och 1823.
Instiftade 1839, till minne av hustrun, Christine Louise Eckhoffs änkehus. Lämnade donationer till Gävles skolväsende.
Familjen är begravd i Enneska gravkoretGamla kyrkogården. Svenskt biografiskt lexikon; Från Gästrikland 1932.

Tillbaka

Kasernen

1810 lät Pehr Ennes bygga en militärkasern i två våningar i hörnet av nuvarande Kaserngatan och Södra Kungsgatan (tvärs över Södra Kungsgatan från Polhemsskolan sett). Huset skänktes 1815 till fattigvården.
1821 startades Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan och fick lokaler i Kasernen. 1822 sammanslogs Barnhusskolan och Friskolan till ytterligare en Lancasterskola i Kasernen. På 1840-talet, då Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan fick nya lokaler, flyttades slöjskolan för flickor dit från Arbets- och fattighuset.
1862 uppläts två rum i Kasernen till barnhem, och efter stadsbranden 1869 fick skolbarn sin undervisning där tills skolbyggnader byggts upp.
Kasernen användes till 1882 då ett nytt fattighus vid Södertull togs i bruk. Därefter blev där arbetarbostäder under några år. Ett 40-tal familjer, cirka 190 personer, trängdes då i huset. Kasernen revs 1893 och på dess plats byggdes Sankt Petrikyrkan (se Metodistkyrkan) som revs 1959 för att ge plats för gaturegleringar. I gathörnet byggdes senare ett kontorshus med bland annat butiker och en restaurang. Se även Arbets- och fattighus. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Enneska gravkoret

uppfört 1819 på nuvarande Gamla kyrkogården av Pehr Ennes, är högt med stora rundade fönster. Över entrén finns texten: "Bygdt af Pehr Ennes öfver dess graf gifvit till Gefle stads församling år MDCCCXXI", det vill säga 1821. Då överlämnades också inventarier, och en fond för dess underhåll inrättades. Koret användes till 1963.

Tillbaka

Matton

En testbilds brödtext

Gävlefamilj som blev känd för sin läderfabrik och som även haft inflytande inom såväl kultur som idrott genom aktiv verksamhet och donationer.
1. Lars Andreas (1825-1897), grundare till L.A. Mattons Läderfabriks AB. Född i Ängskär, utskeppningsort till Löfsta bruk, utbildad hos garverifabrikören N.M. Tellbom i Gävle. Matton köpte 1852 Hans Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik vid Kaplansgatan, fick burskap som garvare och öppnade butik för lädervaror och skor vid Norra Kungsgatan 3.
Matton arrenderade 1864-1868 laxfisket i Gavleån mellan nuvarande Kungsbron och "Smäcken", där Grand Hotell (se Gamla Grand) senare byggdes. 1879 och 1888 köpte han fyra vretar, "Mattonska vretarna", vid en svag strandremsa söder om Gavleån som han förstärkte. 1891 sålde han fastigheterna till Gävle stad. Där anlades sedan Strömvallen.
M. var ledamot av de 24 äldste, sundhetsnämnden och fullmäktig i Hantverksföreningen.
2. Ida (1863-1940), född i Gävle, dotter till Lars Andreas (1), känd skulptris, under större delen av sitt liv verksam i Paris. Elev vid Tekniska skolan (Konstfack) 1882-1886, studerade i Paris 1887, debuterade vid Parissalongen 1888.
1890 gjorde hon succé med skulpturen Bébé, senare utställd i Chicago 1892.
Ida Matton var i Sverige under första och andra världskrigen och gjorde då bland annat gravmonument, idrottspriser och -plaketter. Även under vistelserna i Paris fick hon beställningar från Gävle - som Gustav Vasa-statyn som 1924 avtäcktes i Kvarnparken, gravmonument för familjerna Matton, Själander, Brodin och Westergren, en byst av Karolina Själander i Rådhusesplanaden och en byst i Katolska kyrkan av dess första präst, Giovanno Carlo Moro.
Förutom skulpturer ställde hon ut landskapsmålningar från Lappland, exempelvis på Kvinnornas salong 1927. En hedersutställning arrangerades 1930 i Paris med 30 arbeten. Skulpturen Loke, som 1905 höggs i marmor och ställdes ut på Parissalongen 1909, göts 1936 i brons, och ett exemplar placerades på Stockholms stadshus gård. Ett annat donerade brodern Emil på hennes 75-årsdag 1938 till blivande Gävle museum Länsmuseet  som 1963 ordnade en minnesutställning över Ida Matton med cirka 60 arbeten.
Ida Matton, som är rikt representerad på Länsmuseet, fick flera utmärkelser i Frankrike och Italien och Litteris et artibus 1927.
3. Emil (1866-1957), son till Lars Andreas (1), började i L.A. Mattons Läderfabriks AB som 14-åring i stället för äldre brodern Carl Julius, som dött 21 år gammal. Fick ansvaret för firman 1897, blev ägare tillsammans med brodern Waldemar (4) 1900 och ensam ägare och VD från 1908 till 1951 då sonen Lars tog över. Emil var då 85 år gammal. Ledamot i stadsfullmäktige 1907-1930, fullmäktig i Mellansvenska handelskammaren 1907-1946, styrelseledamot i Gävle Arbetareinstitut 1915-1949, i Sveriges Industriförbund 1911-1938 och i Svenska Garveriidkareföreningen 1914-1932. Han var fransk vicekonsul 1907-1919 och hade många styrelseuppdrag i Gävle.
Emil Matton var mycket idrottsintresserad och vice ordförande i Gefle Idrottsförening 1895-1909. Han tävlade på skidor (lär ha varit den förste som tävlade med två stavar i stället för en), var skytt och simmare och var 1884 en av de första som cyklade i Gävle. Efter ett besök i England 1892 lanserade han tennisen i Gävle.
Emil och hans söner Bertil, Lars, Einar och Wilhelm blev internationellt kända seglare.
Familjen bodde från 1904 i BLEWE-gården (namnet efter initialerna i barnens namn) i Villastaden. Huset hade tidigare ägts av Villastadens initiativtagare Carl Fredrik Asker och kallades då Askerbo.
4. Waldemar (1872-1956), son till Lars Andreas (1), drev faderns firma i samarbete med brodern Emil (3) 1900-1908 men flyttade sedan till Storbritannien där han levde resten av sitt liv. Framstående idrottsman och bergsbestigare.
5. Bertil (1896-1955), son till Emil (3). Verksam i L.A. Mattons Läderfabriks AB, senare även chef för Motortjänst i Gävle och VD för Forsby Elektriska AB. Han var intresserad av segling och erövrade flera priser, däribland Oscar II:s vandringspris. Han var även flerfaldig svensk mästare i simning. Bertil Matton hade många förtroendeuppdrag, var exempelvis ordförande i Gefle Segelsällskap och ledamot av styrelsen för Gavlegårdarna. Han omkom i en bilolycka.
6. Lars (1898-2001), son till Emil (3), civilingenjör, kom 1922 in i ledningen för L.A. Mattons Läderfabriks AB, vice VD från 1943 och VD 1951-1961. Styrelseledamot i Svenska Garveriidkareföreningen. Intresset för konst och kulturhistoria ledde till ledamotskap i styrelserna för Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, Gästriklands Kulturhistoriska Förening och Gävle museum ( Länsmuseet), där han efter Philibert Humblas död 1952 skötte museets angelägenheter under ett år liksom under nästan hela 1961. Han var en av stiftarna av Gävle Musei Vänner 1943, samma år kassör och från 1954 även ordförande till 1970. Donator till Länsmuseet. Ordförande i Gävle stads konstnämnd 1955-1962.
7. Einar, född 1900, son till Emil (3).
8. Wilhelm, född 1901, son till Emil (3). Konstnär som 1952 hade en separatutställning i Gävles stadshus, bland annat med Gävlebilder. Han var även känd som fotograf.
9. Elisabeth, född 1903. dotter till Emil (3). Gift med Ivar Hylander, domprost i Växjö.
Humbla, Ph, red: Garvarsläkten Matton; Svenskt Konstnärslexikon; Från Gästrikland 1966 och 1991-1992. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

 

Själander, Karolina

En testbilds brödtext

 

(1841-1925), gav namn åt Själanderska flickskolan. Under en sjukdomsperiod i ungdomsåren ägnade sig S. åt självstudier och tog matematiklektioner. Hon kom 1870 till Elsa Borgs flickskola som timlärare och blev snart skolföreståndarinna. 1874 övertog hon ansvaret för flickskolan. S. uppförde 1877 skolhuset på Norra Rådmansgatan 14 och övertog även Clara Linds flickskola. 1915 överlämnade hon skolverksamheten till Anna Åkerberg.
S. var med och bildade Föreningen för kvinnlig politisk rösträtti Gävle, kom in i stadsfullmäktige genom fyllnadsval i december 1910 under partibeteckningen Allmänna valmansförbundet och representerade där högerns kvinnor 1911-1914. S. var medlem av bland annat KFUK och Vita bandet.
S. är begravd på Gamla kyrkogården i Gävle. Graven smyckas av det monument hon till sina föräldrars minne själv skisserat och beställt av Ida Matton. I Rådhusesplanaden utanför Själanderska flickskolan står en byst föreställande S., utförd av Ida Matton, som Gävle flickskolas kamratförening satte upp 1942. S. fick 1901 Illis quorum. Sjöstedt, S, med flera: Karolina Själander och hennes skola; Från Gästrikland 1987Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

 

Brodin

en av Gävles ledande sjöfartsfamiljer i första hand på 1800-talet. Släkten gjorde sig också bemärkt inom industri, handel och politik. Brodins familjegrav på Gamla kyrkogården har ett monument utfört av konstnären Ida Matton föreställande en fartygsstäv där sorgens genius som en ung kvinna står med ett litet barn.
1. Olof d ä, fiskare, sedermera sjökapten, som kom till Gävle från Tynderö socken i Medelpad.
2. Olof d y (död 1867), son till Olof d ä (1), sjökapten som gick i skeppsbyggarlära hos Pehr Elfstrand och Lars Bång. Han startade Brodins Skeppsvarf 1849.
3. Olof August (1840-1911), son till Olof d y (2), skeppsbyggare och fartygskonstruktör, redare med fraktfart på bland annat Sydamerika. Övertog 1867 i samband med faderns död Brodins Skeppsvarf och anlade 1873 tillsammans med J.A. Bång och Carl Hyckert Gävle Varv, kallat Brynäsvarvet, på Brynäsudden. Direktör i Nordisk skibsrederforening 1889-1905, initiativtagare till Sveriges Redareförening 1909.
Han representerade Gävle i andra kammaren 1887-1893 och 1897-1905, tillhörde liberala samlingspartiet 1900-1905 och arbetade för fri handel. Ledamot av stadsfullmäktige 1871-1907, drätselkammaren 1876-1885, Gävleborgs läns landsting 1882-1892 och flera styrelser och nämnder. För sina förtjänster i samband med stadsbranden 1869 fick han guldmedalj. Riddare av Vasaorden 1899. Som en hedersbetygelse har minst ett fartyg fått namnet O.A. Brodin.
4. Erik (1872-1931), son till Olof August (3), skeppsbyggare och redare med intressen i industri och handel. Han startade 1916 E Brodins Varvs AB, som gick i konkurs 1921 men ombildades till Gävle Varvs och Verkstads Nya AB, se Gävle Varv, 1922. Han var även delägare i Gefle Porslinsbruk och AB Gefle Separator. Donerade medel till Stenebergsparken på Brynäs "då det var för långt för arbetarna att gå till Stadsparken", och 50.000 kronor till en fond där avkastningen skulle användas till friplatser på Gävle lasarett för medellösa och mindre bemedlade personer, främst från Gävle. Ledamot av stadsfullmäktige 1909-1910 och 1911-1916. Svenskt Biografiskt Lexikon; Arbell, G, & Humbla, Ph: Gävle Varvs & Verkstads Nya AB 1873-1948; Elfstrand, P: Hamn, sjöfart och varv (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Westergren

Isaac Westergren, son till Per Johan.

Isaac Westergren, son till Per Johan.

en av två grosshandlarfamiljer Westergren i Gävle.
1. Isaac garveriarbetare som 1872 grundade Isaac Westergren Co för kemisk-teknisk tillverkning, bland annat såpa, tvål och kosmetiska varor.
2. Per Johan (1846-1914), son till Isaac (1), grosshandlare och delägare i faderns firma. På Nygatan 11 drev firman partihandel, bland annat med kaffe, och startade 1914 eget kafferosteri med varumärket Izal.
3. Isaac (1875-1950), son till Per Johan (2), grosshandlare och konsul som gjorde stora insatser för idrotten i Gävle och Sverige. W., som under större delen av sin aktiva karriär representerade IFK Gävle, var i början av 1900-talet en av Sveriges bästa kortdistanslöpare som med revolutionerande träningsmetoder vann många priser i nationella och internationella 100-meterstävlingar. Han lanserade 1895 spikskor och liggande start i landet.
Blev vid OS i Paris 1900 utslagen i försöken på 60 och 100 meter men hade dessförinnan två gånger slagit inofficiellt världsrekord. Dels på 100 meter med 10,8 (1898-1989, då han tävlade för Gefle IF), dels på 4x100 meter med 46,0 (1902 i Stadsträdgården tillsammans med IFK Gävle-klubbkamraterna Harald Åsbrink, Tore Lidén och Torsten Anrell). Erövrade ett SM-guld (100 meter) och tävlade även i tennis, fotboll och segling.
Westergren ledde konståkning i Gävle i början av 1900-talet och bildade skola där Einar de Flon utbildades till en av de bästa konståkare Sverige haft. W. var anlitad som konståkningsdomare i Sverige och internationellt.
W. var med och bildade IFK Gävle 1900 och Gefle Fältridt- och Trafklubb några år senare. Som ordförande i idrottsplatsstyrelsen drev han fram en modern idrottsplats i Gävle, Strömvallen, bekostade delar av byggandet och har en minnesplatta på läktaren. Skänkte under 1920-talet mer än 400.000 kronor till svensk elitidrott, bland annat de Westergrenska träningsprisen, och sponsrade 1920 den svenska OS-truppen till Antwerpen med minst 100.000 kronor - det finns uppgifter om att detta engagemang kostade honom uppåt en halv miljon.
Isaac Westergren lär också tack vare sin generositet i hög grad ha varit delaktig i att ishockeyn tidigt fick fotfäste i Sverige.
Han var med och grundade Riksidrottsförbundet och var ledamot av dess överstyrelse 1903-1913 och 1917-1923. Ledamot även av Sveriges olympiska kommitté, den förste ordföranden i Svenska ishockeyförbundet, grundare av Gästriklands idrottsförbund.
Vid sidan av engagemanget i faderns firma Isaac Westergren Co drev han åren 1916-1920 även Fabriksaktiebolaget Viktoria i Helsingborg. Han var dansk konsul i Gävle och styrelseledamot av Gefleborgs Läns Sparbank och Norrlandsbanken samt styrelseordförande för Gefle Köpmannaförening. Svenska män och kvinnor; Wickberg, E: Kring Strömvallen (ingår i Ur Gävle stads historia); Svenska Folkrörelser del III, idrott.

Tillbaka

Länssjukhuset

1887 invigdes nytt lasarett i Gävle, ritat av Axel Kumlien och byggt väster om staden där Carlsborgs värdshus legat. Brukspatron Theodor SöderhjelmTolvfors bruk skänkte mark till park och läkarvilla. Lasarettet blev en kompromiss mellan korridor- och paviljongsystem i en tvåvåningsbyggnad med trevånigt mittparti och två flyglar som rymde 120 sängplatser.
Isoleringspaviljong, ekonomibyggnader, lik- och obduktionhus, lider och bodar placerades vid sjukhuset. Nytt var uppvärmningen med ånga, luftväxlingssystem i salarna, vattentoaletter och elektriskt ljus. Lasarettsläkaren C. Åberg hämtade impulser från utlandet och sjukhuset fick internationellt hög standard. 1896 byggdes en paviljong för veneriskt och epidemiskt sjuka, 1906 en tillbyggnad för kirurgi och röntgen med vattenledningar och hiss.
En stor tillbyggnad gjordes 1927 och vården delades upp i kliniker. Sjukhuset utbyggdes ytterligare på 1930-talet för bland annat gynekologi och förlossningar (BB var färdigbyggt 1939), personalutrymmen och vänthall.
1935 fick sjukhuset, som dittills kallats Gefle och Gestriklands lasarett, hela länet som upptagningsområde. Det bytte då namn till Centrallasarettet i Gefle.
En donation på 300.000 kronor av Lotten Westergren 1935 gjorde det möjligt att bygga ett barnsjukhus som togs i bruk 1948.
I slutet av 1950-talet byggdes centralkök, matsalar, centralförråd och byggnad för obduktion och på 1960-talet uppfördes kliniker för psykiatri. Mellan 1969 och 1974 uppfördes en byggnad på 13 våningar och 1984-1986 en trevåningsbyggnad för akutmottagning och förlossning, byggd att tåla luftangrepp med bomber på 250 kilo.
1996 hade länssjukhuset 14 kliniker med cirka 440 vårdplatser, varav 60 platser används för övriga länet. I slutet av 1990-talet omorganiserades sjukhusverksamheten i Gästrikland, varvid flera vårdenheter överfördes från Sandvikens sjukhus till Länssjukhuset.
Bronsskulpturen "Diana på jakt" av Olof Ahlberg står sedan 1958 vid uppfarten till sjukhusområdet, vid stora entrén står "Solglitter" av Carl Milles, gåva av GDJ-fonden 1986, och vid psykiatriska kliniken placerade landstinget 1969 "Lekande barn" av Per Nilsson-Öst.
Se även Hospitalet, Grapes minne, Barnbördshuset och Epidemisjukhus. Karlström, T: Gävle sjukhus 1887-1987; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Stadsbranden 1869

är den katastrofbrand man först tänker på när stadsbränder i Gävle nämns. Den 10 juli välte en limpanna i en snickarverkstad, förmodligen tillhörande en J.A. Erlandsson, i Lundströmska gården vid Drottninggatan/Norra Slottsgatan. Den stora brand som följde ödelade nästan hela norra stadsdelen med över 500 gårdar, 130 magasin, fyra broar och fyra mälterier. Heliga Trefaldighets kyrka, Berggrenska gården och några hus på västra sidan klarade sig medan rådhuset blev svårt skadat. På Alderholmen brann fem repslagarbanor, skeppsvarvet med två fartyg på stapelbädden, järnvågen, stadens vedgård och många småhus. Gävle-Dala Järnvägs byggnader och restaurang Fenix blev kvar. Södra Varvet antändes flera gånger men skeppsbyggmästaren Olof August Brodin och hans anställda släckte elden, vilket sannolikt räddade bebyggelsen söder om Gavleån. 8.000 personer förlorade sina hem, men endast en person lär ha innebränts och få skadats.
Husvilla fick bo i lador och i byarna runt staden, och en tältstad sattes upp på Sätraåsen. Grosshandlarfamiljerna flyttade till sina lantställen. Nödbaracker byggdes också snabbt upp för de hemlösa.
Omedelbart efter branden kom livsmedel på järnväg från Falun och med båt från Stockholm.
Två år efter branden var hälften av de nedbrunna husen ersatta med flerbostadshus i sten - delvis efter den stadsplan som ingenjören och översten Nils Ericson, känd som kanalbyggare, utarbetat. Karlström, T, och Viklund, H: Vinden tände staden; Gefle-Posten 13 juli 1869; Jönsson, J: Gefle Stads Brand, till Femtioårsminnet.

Tillbaka

F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

från 1993 Leaf Sverige AB, känd bland annat för Läkeroltabletterna från 1909, kolan AKO-mint från 1932 och Ahlgrens bilar ("världens mest sålda") från 1953.
Firman startades 1885 av Fredrik Ahlgren i en färghandel vid nuvarande Norra Centralgatan 11 i Gävle och hette då Firma F. Ahlgren. 1886 kom brodern Adolf Ahlgren med i verksamheten. På Södra Kungsgatan 27 började produktion av kemisk-tekniska artiklar som skoputsmedlet Nobless, Briljant metallputs, Posh golvpolish och ett bläck som gav företaget medaljer i Sverige och utomlands. Fabriken flyttades 1890 till Norra Skeppargatan 28 och butiken lades ner 1894.
1907 övertog Adolf Ahlgren ledningen, och 1916 startades AB Pastill för tablettillverkning. En ny fabrik byggdes på Brynäs, Bomhusgatan 1, sedermera Styrmansgatan 3, och det kemisk-tekniska sortimentet skars ner. 1918 bildades förpackningsbolaget AB Kartonnage.
1933 bildades ett konsortium av Firma F. Ahlgrens Tekniska Fabrik, AB Pastill, AB Kartonnage och det 1932 bildade AB Läkerol. Namnet blev F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, med tabletter och konfektyrer som huvudartiklar. 1938 upplöstes konsortiet och bolaget övergick till Adolf Ahlgren. Han införde nyheter i reklamen då han lät kända personer intyga Läkeroltablettens förträfflighet, använde flygreklam och gjorde extra fina askar till kungligheter.
Produktionen av skoputsmedel och golvpolish upphörde 1961. Tablett- och konfektyrproduktionen sammanfördes 1963 till nybyggnader vid L.A. Mattons Läderfabriks gamla byggnader på Brynäs. De senare blev då lagerlokaler.
1966 bildades Läkerol A/S Norge, 1975 förvärvades Pix AB, 1977 det danska företaget C.R. Evers Co A/S och 1980 köptes försäljningsbolaget Läkerol AG i Schweiz. 
F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB köptes 1985 av Procordia Food AB, som utnämnde Ove Anonsen till koncernchef. 1989-1991 genomfördes ett byggprojekt som bland annat innebar en helt ny fabriksbyggnad i Gävle, och 1990 ändrades namnet till Ahlgrens AB. Mellan 1987 och 1990 köptes också tre stora europeiska företag: finska Alex F Lindberg, västtyska Villosa-Werk och danska Benzon Brands.
1993 köptes Ahlgrens av den finska koncernen Huhtamäki, och 1994 bytte företaget namn till Leaf Sverige AB.
1999 slogs Leaf samman med konkurrenten Malaco till MalacoLeaf med den internationella livsmedelsjätten CSM som ägare. Sex år senare övertogs ägandet av två riskkapitalbolag, och företaget återtog namnet Leaf.
1955 instiftades Läkerols danska kulturpris och 1970 ett svenskt. Bland mottagarna av det svenska priset märks Povel Ramel, Arne Jones, Elsa Grave, Håkan Hagegård och Alf Henrikson.
Adolf Ahlgren utnämndes 1916 till Kunglig Hovleverantör till kronprins Gustav Adolf, sedermera kung Gustav VI Adolf, 1921 till kung Gustaf V och 1924 till kronprinsessan Louise som tillsammans med kronprins Gustav Adolf besökte fabriken 1932.
I samband med företagets 100-årsjubileum 1985 besöktes företagets anläggningar i Gävle av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
Källor: Karlström, T: Ahlgrens 100 år 1885-1985; Gierow, K.G. med flera: Läkerols kulturpris 1955-1980. Se även Edman, G: På den tiden och Sjö- och pastillstaden.
Internet: www.leafsweden.se

Tillbaka

Brändström, Peter

(1735-1809). Skeppsbyggare, redare, grosshandlare, rådman och kommerseråd, grundare av handelshuset P Brändström & Co, delägare av Stenebergs sockerbruk på Brynäs. B. var även ledamot av Handelssocieteten och av De 24 äldste. Han ägde flera hus i Gävle och bodde på somrarna på Lerviks herrgård.
B. var baggaredirektör 1774-1806 och såg i den rollen till att Gavleån muddrades och att kajer byggdes och förstärktes. Han var en framstående affärsman, på 1760-talet en av de mest förmögna i Gävle, och lämnade stora donationer i Gävle. Initierade och skänkte pengar till Gefle Elementarskola, Borgarskolans föregångare. Meddelanden av Gestriklands Kulturhistoriska förening 1923; Elfstrand, P: Gefle Elementarskola och Athenæum; Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, Varv och Skeppsvarv och. Till

Tillbaka

 

Elfbrink

köpmansfamilj med stort inflytande i Gävle på 1800-talet. Liksom släkten Elfstrand emanerade Elfbrinks från bondesläkten Danielsson i Västanå, Älvkarleby (då stavat Elfkarleby).
  1. Olof (1773-1835), brukspatron på Mackmyra bruk, gift med Ulla Elfstrand. Född i Älvkarleby, son till bonden Daniel Nilsson i Västanå, vars farbror Daniel Danielsson blev stamfar för släkten Elfstrand. Olof Danielsson kom till Daniel Elfstrand D:sons firma, avancerade och blev 1802 kompanjon i firman. Då han var intresserad av järnhantering köpte han för egen del i början av 1800-talet Mackmyra bruk och Valbo masugn. Ordförande i Borgerskapets 24 äldste 1822-1833 och i Handelssocieteten 1825-1835. Han blev kommerseråd 1826, var ledamot av Sofia Magdalena kyrkoråd och en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan.
  2. Wilhelm (1813-1870), son till Olof (1), brukspatron, skeppsredare, chef för handelshuset Elfbrink & Luth. En av Korsnäs AB:s grundare. Svenskt biografiskt lexikon; Elfstrand, P: Till person- och släktkrönikan i äldre tid (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

 

Elfstrand

familj som från 1730-talet och nästan fram till våra dagar spelat en framträdande roll i Gävle, i första hand för handel och sjöfart.
1. Daniel D:son (1706-1780), handelsman och rådman, härstammade från Älvkarleby (på 1700-talet stavat Elfkarleby). Fadern Erik Danielsson var bonde i Västanå. Sönerna Daniel och Per flyttade till Gävle på 1720-talet och tog sig namnet Elfstrand D:son. Daniel grundade 1738 ett handelshus.
2. Daniel d y (1748-1815), son till Daniel D:son (1), köpman, skeppsredare, rådman. Han utvecklade tillsammans med Olof Elfbrink faderns företag till grosshandelsfirman Dan Elfstrand & Co. Han var även med om att rekonstruera Stenebergs sockerbruk. Deltog i borgarståndet i riksdagarna 1800 i Norrköping och Stockholm 1809, arbetade för avsättning av Gustav IV Adolf. Kommerseråd 1811. Ägde Lexe.
3. Pehr (1783-1845), son till Daniel d y (2), gift med Ulla Valley. Grosshandlare, skeppsredare, skeppsbyggmästare. Han utvidgade tillsammans med Olof Elfbrink familjeföretaget Dan Elfstrand & Co. När Elfbrink blivit firmans ledare ägnade sig Pehr Elfstrand åt skeppsbyggeriet, som blev störst i Gävle. När firman köpte järnbruk och Elfstrand deltog i grundandet av Kungsfors bruk tog han titeln brukspatron. Han ägde Holmsunds herrgård i Bomhus, deltog i stiftandet av Gefle Sjömanskap, var en av grundarna av Ennes-Elfbrink -Elfstrandska Lancasterskolan, uppförde tillsammans med sina systrar Elfbrinksk-Elfstrandska gravkoret och anslog pengar till olika ändamål. Ledamot av handelssocieten 1810-1845, av borgarståndet i riksdagen 1815, ordförande för bränneridirektionen i Strömsbro och Borgerskapets 24 äldste.
I Elfstrands kök stod varje dag ett bord dukat där 10-12 gamla fattiga fick äta, och mat sändes till fängelset.
4. Daniel (1815-1856), son till Pehr (3), grosshandlare. Övertog firman efter sin far.
5. Per (1822-1862), son till Pehr (3), grosshandlare, tog över skeppsbyggeriet efter fadern, blev framstående skeppsbyggmästare och byggde den tidens främsta seglare. När Dan Elfstrand & Co upplöstes fortsatte Per Elfstrand med skeppsbyggeri. Han var också en av grundarna till Korsnäs AB.
6. Daniel (1858-1945), sonson till Pehr (3), lärare vid Borgarskolan 1890-1923. Pionjär vid genombrottet för skolundervisning i främmande språk på 1880-talet. Han ansåg att det talade språket spelar huvudrollen vid inlärning av nytt språk och tog hjälp av fonetiken så att uttalet i engelska skulle kunna accepteras av en engelsman. Master Daniel, som han kallades, tog initiativ till en kamratförening vid Borgarskolan 1925 och ordnade aktiviteter för eleverna. Deras uppskattning visades genom att en stipendiefond, Daniel Elfstrands minne, 1924 bildades vid Borgarskolan.
Daniel Elfstrand gav ut böcker om språkundervisning. Ett av hans verk, "An English Grammar For the Use of Swedish Schools", skriven på engelska 1897, kom i flera upplagor. Han studerade Gävles skolhistoria och gav ut "Gefle Elementarskola och Athenæum" 1928 och "Sveriges första enhetsskola" 1929. E. var ledare i Gefle Idrottsförening, dess ordförande 1891-1893, och själv utövare av sport, speciellt skridsko och skidor.
7. Percy (1891-1983), son till Daniel (5), blev efter akademiska studier i Uppsala amanuens på Kungliga Biblioteket i Stockholm 1919 och andre bibliotikarie 1929. Därefter slottsarkivarie och med tiden anställd vid kungens privata bibliotek.
Han publicerade "Ur Gefle stads äldre historia" 1937 och medverkade i "Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska förening". Dessutom skrev och illustrerade han i banden 4 och 8 av "Världshistorien". Utgav också från 1930 och i många år "Den svenska historiska årsbiografin".
Svenska män och kvinnor; Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska förening 1919; Svenskt biografiskt lexikon; Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, varv och sjöfart och Till person- och släktkrönikan i äldre tid (båda ingår i Ur Gävle stads historia); Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

 

Gävle stadsbibliotek

på Södra Rådmansgatan vid Slottstorget initierades 1898 då grosshandlaren Sten Nordström skänkte en grundplåt på 2.500 kronor till ett stadsbibliotek. 1906 överlämnades hans bror Simons boksamling på cirka 7.000 band, och ett par rum i stadshuset uppläts till stadsbibliotek med ingång från Norra Köpmangatan. Det öppnades i april 1907. Grosshandlaren Wilhelm Lindeberg blev dess förste bibliotekarie, och genom förmånliga inköp av boksamlingar utökade han bokbeståndet avsevärt.
1955 donerade kyrkonotarien G. Richard Hedmark, som själv samma år gav ut boken "Försvunna bibelskrifter och andra litteraturhistoriska essäer", sin boksamling om cirka 13.000 band till biblioteket.
Stadsfullmäktige beslutade 1910 att av de Murénska räntemedlen avsätta 240.000 kronor till en fond till en kombinerad biblioteks-, konsert- och föreläsningsbyggnad. Projektet realiserades dock aldrig (se även Badhusprojekt och Idrottshusprojekt).
Biblioteket fick samma år lokaler på andra våningen i Börshuset. Det flyttades 1938 till Sjömanskyrkan och blev kvar där till 1962 när det nybyggda biblioteket i Böndernas hus vid Södra Strandgatan stod färdigt. Tidskriftsrum med Kafé Edbom invigdes 1990 mot Södra Rådmansgatan. Barnbibliotek, som sedan 1955 funnits i Folkets hus, öppnades vid Petregatan 3.
1994 rustades biblioteket. Entrén mot Södra Strandgatan byggdes över till tidskriftsrum med flyttbara hyllor så att det kan ändras till konsert- och möteslokal, och Kafé Edbom fick större yta. Även Konsumentrådgivningen fick plats i lokalerna och på andra sidan av entrén Barnbiblioteket.
Gävle stadsbibliotek blev 1940 centralbibliotek för Gävleborgs län. Den första bokbussen anskaffades 1964.
Vid entrén står Sandro Chias skulptur "Tankfull man", skänkt av GDJ-fonden 1987. Inne i biblioteket står Johnny Mattssons skulptur "Rörelse" från 1962 och "Livspelare" av Dag Wallin.
Föregångare till stadsbiblioteket var sockenbiblioteket som drevs av Bildningsföreningen på 1860-talet och var placerat i rådhuset.
Bland senare tiders stadsbibliotikarier märks:
· Thord Plenge Jakobsson, som fick tjänsten 1961 efter fröken Ingrid Rosendahl. Han flyttade till Norrköping 1971 och var en tid även rektor vid Statens biblioteksskola.
· Anna-Lisa Hillbom, känd som Storveta, var förste bibliotikarie 1972-77.

Tillbaka

Wranér, Sven Henrik

(1894-1965), stadsarkitekt i Gävle 1933-1959. Ritade bland annat Länsmuseet, Gävle elverk, Travrestaurangen, biografen Röda Kvarn, Nynässkolan, Lillhagsskolan och Bomhus Folkets hus. Han ansvarade för Gävleutställningen 1946 och för restaurering av Gävle Teater 1958. Ledamot av Gävle stads hembygdsråd. Var kontrollant för de svenska paviljongerna vid Parisutställningen 1925. Arkitekt hos Kungl Byggnadsstyrelsen 1927-1932. Wranér fick Gävle stads förtjänstmedalj 1946 och blev 1962 Gävle stads förste kulturpristagare.

Tillbaka

Polishuset

Södra Strandgatan 1-5, på platsen öster om Länsmuseet där Murénska badhuset legat, togs i bruk 1971 och invigdes 1972. Gunnar Landberg, arkitekt vid ELLT, ritade huset och inredningsarkitekten Dagmar Enerdal föreslog inredning. Polisens verksamhet flyttades då från stadshuset östra flygel vid Köpmangatan, där man hade haft lokaler sedan 1930.
I början av 1900-talet låg norra polisstationen i rådhuset, södra polisstationen vid Östra Islandsgatan 9 och ridande polisens station vid Norra Köpmangatan 14.

Tillbaka

Förvaltningshuset

mellan stadshuset och Gavleån invigdes 1973. Huset har formgivits av firma Ahlgren-Olsson-Silow som en pendang till Folksamhuset - de båda kontorspalatsen ligger på varsin sida av rådhuset.
Tomten, som en gång tillhörde Jonas Selggren, fungerade från 1961, då det trähus som då fanns där revs, och fram till byggandet av förvaltningshuset som parkeringsplats med bensinstation och korvbar.

Tillbaka

GDJ-fonden

Gävle-Dala Järnvägs AB:s stiftelse för befrämjande av Gävleortens näringsliv och turistväsende, bildades 1945 sedan staten övertagit järnvägsbolaget och Gävle stad ersatts för sin del av aktiestocken. Fonden förvaltas under tillsyn av Handelskammaren i Gävle, som utser en styrelse, länge ledd av Tryggve Ahlgren, VD för Gävle-Dala Stadshypotek 1961-1985 och finsk konsul i Gävle. Fonden har givit Gävle en speciell kulturprofil genom många donationer av skulpturer. Den första var statyn som föreställer Per Murén, och senare tillkom bland andra Gudinna vid hyperboreiskt hav, Tredelad vilande figur, draperad och Musicerande änglar. 1994 fick Gävle Auroras seger och Najad, och 1998 invigdes vid Konserthuset Flerhalsad cello av Arman. Tryggve Ahlgren fick 1997 Gävle kommuns kulturpris med motiveringen "för att han genom GDJ-fondens donationer givit staden Gävle en särprägel. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Gefle Stads Sparbank

startades 1824 för att förvalta mindre bemedlade arbetares sparmedel. Pehr Ennes lämnade 1.500 kronor och de fem societeterna lika mycket till en grundfond för att starta banken. Banklokal hyrdes fram till 1869 i rådhuset, därefter i Gävle slott och andra lokaler. 1899 flyttade banken till sitt nybyggda bankhus, Sparbankshuset vid Salutorget, nu Stortorget. Banken, som 1951 fick det kortare namnet Gefle Sparbank, sammanslogs 1961 med Gefleborgs Läns Sparbank till Gävleborgs Sparbank, sedermera Föreningssparbanken. Den nya banken fick de första åren huvudkontor vid Nygatan 26. Fyhrvall, O: Stadens banker, försäkringsbolag m.m. (ingår i Sveriges handel och industri, Gefle).

Mircona AB

Lötängsvägen 5, startades 1948 som Gävle Verktygsfabrik AB av Wlajko Mihic, invandrare från Jugoslavien. Från början av 1950-talet användes lokaler i Gamla Grands källare.
Mihic hade problem med att hitta bostäder till den personal han behövde, och 1959 flyttades huvuddelen av rörelsen till Gränna. Efter ett år, då bostadssituationen i Gävle förändrats, såldes Grännafabriken och fabrikationen samlades åter i Gamla Grand.
1964 flyttades verksamheten, tillverkning av skärande verktyg av hårdmetall, bland annat för export, till en nybyggd anläggning vid Joakims backe där verksamheten fördubblades. 1973 invigdes en utökad fabrikslokal och 1982 tog Wlajko Mihics dotter Ragnhild över som VD.

Tillbaka

Christine Louise Eckhoffs änkehus

Ruddammsgatan 22, där Hotel Winn nu ligger, uppfördes på 1840-talet. Änkehuset instiftades 1839 av Hans Wilhelm Eckhoff. Huset innehöll tio lägenheter på ett rum och kök för änkor efter handlande, sjökaptener och "ståndspersonal" i Gävle. Förstördes vid stadsbranden 1869 men uppfördes igen. Stiftelsen förvaltas av Handelssocieteten

Tillbaka

Sofia Magdalena änkehus

 
Med anledning av kronprins Gustav Adolfs födelse 1778 beslutade societeterna i Gävle att bilda en änkehuskassa för "torftiga enkors understödjande". Drottning Sofia Magdalena tillät att fonden uppkallades efter henne och lämnade penningbidrag. Rådet för Hospitalet var förvaltare tills en direktion 1784 tillsattes som efter 1803 innehöll representanter för de stödjande societeterna. Senare har bland andra handelsföreningen och hantverksföreningen lämnat ekonomiska bidrag.
Det gamla hospitalet användes som änkehus från 1845 men förstördes vid stadsbranden 1869.

Tillbaka

Gamla kyrkogården

När kyrkogården innanför bogårdsmuren runt Heliga Trefaldighets kyrka började bli fullbelagd invigdes 1808 en interimskyrkogård vid Västra Vägen. På grund av finska kriget 1808-1809 fanns soldater i Gävle, och många av dem dog i kolera. Massgravar för farsotens offer anlades då i Kroknässkogen, som området på den tiden kallades. På 1800-talet och långt in på 1900-talet gravsattes de flesta i så kallade allmänna varv i speciella kvarter eftersom de anhöriga inte hade råd att köpa familjegravar. Dessa ökade dock långsamt i antal, och efter 1922 nyanlades enbart familjegravar. Kända Gävlefamiljer som Ennes och Elfbrink har byggt egna gravkor, andra har omfattande utsmyckningar på sina familjegravar. Konstverket "Treenigheten" formgavs av Johnny Mattsson.
Bårhuset, ritat av E.A. Hedin, invigdes 1896 och användes till 1960. Vaktmästarbostaden togs i bruk 1881 och användes som tjänstebostad till 1987.
Kyrkogården, som utvidgades 1844, kallades länge Nya kyrkogården. När en ny kyrkogård som senare fick namnet Skogskyrkogården anlades 1929 kallades den först Nya kyrkogården, och den äldre fick då heta Gamla kyrkogården.

Tillbaka

Gävle-Ockelbo Järnvägs AB

antog bolagsordning 1882 och järnväg öppnades 1884. Banan, med stationer i bland annat Strömsbro, anslöts i Ockelbo till Norra stambanan Uppsala-Gävle Järnvägs AB skötte trafiken till 1933 då SJ tog över verksamheten. Banan levde som enskild järnväg till 1938 då den förstatligades. Banan elektrifierades 1942.

Tillbaka

Södra station

Södra station år 2000.

Södra station år 2000.Fotograf: Leif Jäderberg

Södra station under byggnad.

Södra station under byggnad.Fotograf: Carl Larsson

När Ostkustbanan skulle byggas gjordes 1924 en utredning om all järnvägsdrift i Gävle skulle kunna samlas där Uppsala-Gävle Järnväg hade sitt stationsområde med administrationsbyggnad öster om järnvägen och den lilla stationsbyggnaden av trä, "Gäfle Södra Personstation", vid Södra Esplanadgatan. Stadsarkitekten Gunnar Wetterling och Artur von Schmalensee ritade förslag till gemensam station, en anläggning med stort torg söder om Gavleån fram till ett stationshus i två våningar med entrén i portik av pelare mot norr. Tågen skulle gå på en jättelik arkad, en våning över marken i anslutning till stationshuset, över torget och Gavleån. Det föreslogs i stadsfullmäktige att Centralstationen, där Gävle-Dala Järnväg hade sina lokaler, då skulle bli saluhall, vilket ytterligare kylde ner den redan bistra stämningen mellan järnvägsbolagen GDJ och UGJ.
Slutförslaget blev fortsatt skilda stationer och Södra station byggdes 1926 för Ostkustbanan och Uppsalabanan vid Esplanadgatan, senare Muréngatan, med huvudentrén vänd mot Brunnsgatans ostliga inledning. Gunnar Wetterling ritade stationen, som byggdes i tegel och betraktas som en av Sveriges främsta 20-talsklassicistiska byggnader. Det gamla stationshuset revs.
Södra station behövdes inte längre när OKB och UGJ såldes till staten 1933 och verksamheten koncentrerades till Centralstationen. Byggnaden har därefter använts för SJ:s fritidsverksamhet, viss administration och till danslokal med namnet Maxim. Tornuret som haft sin plats ovanför entrén kom åter på plats i tornet 1988. Södra station byggnadsminnesförklarades 1986. Forsberg, B: Artikel i Gefle Dagblad 1995-06-06. Se även Forsberg, B: Uppsala-Gäfle Järnvägar.
Tillbaka

Furuviksparken

Apornas värld var en nysatsning parken presenterade 2008.

Apornas värld var en nysatsning parken presenterade 2008.Fotograf: Lars Wigert

Uppsala-Margretehills Jernvägs AB anlade 1900 i Älvkarleö och i Furuvik parker utmed järnvägen efter en idé som Edvin Grape lär ha kläckt och vidarebefordrat till järnvägschefen Oscar Jacobsson. Idén förverkligades av Magnus Fick, som senare uppmärksammades med en minnessten i parken.
Billiga resor gick från stationerna efter banan. Furuviksparken med djurpark, havsbad, badhus, akvarium, en uppstoppad val, serveringar och lekhall var populär fram till första världskriget.
När SJ 1933 köpte Uppsala-Gävle Järnvägs AB ingick Furuviksparken, som dock 1935 köptes av Gösta Nygren, Sven Engwall och Oscar Zedrén.
Nygren blev chef för parken. Nöjesfältet, badplatsen Sandvik och djurparken gjordes i ordning. Furuviksparken invigdes pingstdagen 1936. Folkdanslaget Furuviks Ungdomslag och Barnkabarén blev Furuviksbarnen.
1950 var ett år då Furuviksparken investerade kraftigt. Massor av djur - däribland 107 apor, två elefanter och sju zebror - köptes in och det klassiska Lilleputtåget började rulla. Året därpå köptes också fyra nyinfångade isbjörnsungar in.
1955 bildades en gossorkester som lades ner 1966 men återuppstod 1985, då även med flickor, och blev Furuviks ungdomsorkester.
Cirkusbyggnaden Teater-Cirkus med cirka 600 platser, uppförd 1940 med hjälp av personal från Cirkus Houcke, skulle användas året om till teater, konserter, kongresser med mera men blev vintertid för kall. 1956 användes dock byggnaden för OS-uttagningar i brottning och fungerade senare också som gudstjänstlokal.
Den renoverades 1983 och användes under några år då "Gävle - Cirkusstaden" blev en slogan och stora ryska cirkusar engagerades, genomgick en grundlig renovering vintern 1993/1994, brann före invigningen men uppfördes igen och återinvigdes i maj 1995. Byggnaden fick 1995 Mellanskogs pris Träkronan för nyskapande träbyggnation och 1996 Gävle kommuns byggnadsnämnds nybyggnadspris.
1983 instiftade Furuviksparken ett cirkuspris som utdelades till 1990. Priset, utformat av Gunnar Cyrén, var ett cirkustält av kristall. När cirkusbyggnaden återuppstod instiftade byggföretaget SIAB ett cirkusstipendium till "ungdomar som vidareutbildar sig inom cirkuskonsten".
Till Furuvik och dess campingplats kunde man förr i tiden åka såväl tåg som båt. I början av 1950-talet gick 14-15 dagliga tågturer till Furuviks station, och till Furuskär gick turbåten Britt en gång varje dag. Tågen slutade stanna i Furuvik 1966, med undantag för enstaka arrangemang med veterantåg.
Gösta Nygren ville i Furuviksparken samla gamla hus som på Skansen. Gästgivargården kommer från Österfärnebo, Kaptensgården är flyttad från kvarteret Stettin i Gävle och Valbogården är en 1700-talsgård från Valbo.
Nygren började även samla på inventarier till en kyrka, som inte blev uppförd. En kyrksal invigdes dock på övre våningen i Kaptensgården 1968. På Furuskär, nära den plats där han tänkt sig kyrkan, restes ett träkors där möten blev en tradition vid Ärkestiftets dag varje höst.
Restaurangen vid entrén hette Tyrol.
På 1960-talet hade Furuviksparken samarbete med SJ om paketresor med pedagogiskt program för skolklasser. Sandviksbadet revs 1960, och där Tyrol legat byggdes en swimmingpool som invigdes 1972. En bunker, byggd vid klipporna mot havet under andra världskriget, har iordningställts och visas nu som museum. Kustbatteriet med logement, matsal och kanoner är en av få anläggningar i sitt slag som finns kvar.
I parken har arrangerats bland annat Blommornas dag, Dalarnas dag, Havets dag, Ärkestiftets dag, Countryfestival och Bälgiaden.
På Stora scenen har världsartister som Jussi Björling, Svend Asmussen, Alice Babs, Deep River Boys, Sammy Davis Jr, Zarah Leander, Louis Armstrong och Josephine Baker uppträtt.
En annan världsartist, den legendariska kanalsimmerskan Sally Bauer, lockade stora skaror åskådare då hon den 1 juli 1951 simmade från Fredriksskans till Furuvik. Simturen tog ungefär fyra och en halv timme.
1986 skänkte GDJ-fonden tre keramiska skulpturer av Hans Hedberg, "Apelsin", "Äpple" och "Ägg", till Furuviksparken.
1996 byggdes Hedenhösland med aktiviteter för barn och en utställning av Länsmuseet om yngre stenåldern. Anläggningen bygger på Bertil Almqvists böcker om Familjen Hedenhös.
När Gösta Nygren avled 1953 delade sonen Lars och dottern Laila på ansvaret för parken. Lars Nygren var formellt VD till 1963 och Laila Nygren-Söderberg 1968-1983.
1980 blev Gävle kommun ägare av aktiemajoriteten och 1984 övertogs Furuviksparken helt av kommunen. Engström, G, med flera: Nya Furuvik 1936-1986; Brügge, L: Boken om Furuvik.

Tillbaka

Hedin, Erik Alfred

stadsarkitekt i Gävle 1878-1922. Född 1852 i Torshälla i Sörmland, död i Gävle 1925. Studerade 1870-1877 på Högre arkitektskolan vid Konstakademin. H. gjorde ritningar till och ledde byggnadsarbetena vid många av de hus som byggdes i Gävle i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, till exempel Betlehemskyrkan, Brynässkolan och Gevaliapalatset. I Gävle stadsbild ger Ture Karlström många exempel på E.A. Hedins verk. H. drev vid sidan om sin anställning i Gävle ett eget ritkontor och byggde till familjen och ritkontoret det hus som i dag kallas Buregården vid Södra Centralgatan. Norrländsk Uppslagsbok.

Tillbaka

Testebo

Testebo by var en gång en av Hille sockens största byar. Genom förläningar av Karl IX överläts byns marker till Gävle stad 1602 och ägarna till byns sju hemman tvingades flytta. Byn har legat någonstans under nuvarande Strömsbro och namnet Testebo lever vidare i bland annat Testebovallen. Hertzman, K: Artikel i Gefle Dagblad 17 januari 1997; Från Gästrikland 1962.

Tillbaka

Norrlandet

kallas kustremsan från Fredriksskans mot Harkskär och öarna utanför, känt för sina stora sommarvillor, sommarhem och fiskelägena Bönan och Utvalnäs. Marken är till största delen upplåten med arrenden till bebyggda tomter. Delar av den jord Karl IX:s hustru Kristina 1602 donerade till Gävle uppläts på 1800-talet till fiskare. 1973 erbjöds tomträtt till de som har hus på Norrlandet.
På Norrlandet finns cirka 200 bofasta, däribland omkring 15 yrkesfiskare, och många sommarboende. De första sommarvillorna byggdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med glasverandor och badhus, till exempel Engeltofta. Till Norrlandet fanns då reguljär ångbåtstrafik.
Flera föreningar och organisationer har eller har haft sommarhem på Norrlandet.
Från gamla E4 finns cykelbana utbyggd till Bönan. Norrlandets byalag, bildat 1972, bevakar Norrlandets intressen. Se även Valsverksprojektet och Hamnprojekt. Norrlandet, området mellan Fredriksskans och Harkskär, utredning av Gävle kommun 1980; Olerud, K: Sommarvillor utefter Gävlebuktens norra strand. uppförda före 1900 (stencil).

Tillbaka

Hille

tidigare egen kommun norr om Gävle, sammanslogs 1969 med Gävle kommun. Hille är jordbruksbygd på ömse sidor av Gävleåsen, öarna Iggön och Eskön har haft bondefiskare och fiskare. Järnhantering var en viktig näring i Oslättfors bruk och Hilleviks bruk.
I Hille finns fornlämningar, till stor del gravrösen från bronsåldern till äldre järnåldern och från yngre järnåldern på en plats mellan järnvägen och gamla E4 i Björke som kallas Jättendalarna. I Björke hittades 1947 den så kallade Björkebåten, troligen från 400-talet.
Hillesjön öster om Gävleåsen har många häckplatser för olika fågelarter. Hille hembygdsförening förvaltar hembygdsgården Per-Lars-gården.
Hille kyrka uppfördes 1858-1863 på Gävleåsen och står därför i nord-sydlig riktning i motsats till det traditionella, öst-västlig. Kyrkan ritades av A. Nyström, uppfördes i gråsten och är putsad i vitt. Tornet med klockor är byggt mot norr och har även tornur. Tornets nedre del är vapenhus med kyrkans huvudingång. Predikstolen är gjord av snickaren Per Olof Hillgren i Hilleby. Orgeln byggdes 1863 av E.A. Setterquist.
Kyrkan återinvigdes 1955 efter restaurering.
Den gamla kyrkan, som låg strax norr om den nuvarande, byggdes på 1200-talet i gråsten. På 1400-talet tillbyggdes vapenhus och kyrkans innertak av trä ersattes med tegelvalv smyckade med kalkmålningar. Den gamla kyrkan revs 1862.
Hilleviks Bruk ligger vid viken Storfjärden i Hilleviksfjärden. Där byggdes 1655 en masugn som senare kom att ingå i det brukskomplex av Forsbacka bruk, Tolvfors bruk och Axmars bruk som ägdes av Albrekt Behm. Bruket såldes senare till Erik Oxenstjärna på Hargs bruk i Uppland. 1903 tog Kopparberg-Hofors AB hand om Hilleviks bruk, och driften flyttades till Jädraås 1909.
Oslättfors bruk vid Lundbosjöns utlopp i Testeboån i västra delen av Hille anlades 1697 och övertogs 1715 av Petter Strömbäck. Familjen Lundeberg drev bruket från 1846 till 1900 då Korsnäs Sågverks AB tog över. Brukets herrgård brann ner 1935. Sedan 1989 ägs byggnaderna utom kyrkan av Bengt och Tage Skoglund. Bohlin, B: Hille socken i nutid och gången tid, Gefle 1922. Från Gästrikland 1988; Sveriges kyrkor, Gästrikland del 2; Wallman, B: Hille vår hembygd; Budtz, P: Forntiden, Vägvisare till Gästriklands forntid.

Tillbaka

Ridsport

I Gävle finns flera föreningar för ridsport - som Gävle Fältrittklubb, Gävle Ponnyklubb och Gävle Ryttarsällskap. I Lerviks herrgård har Lerviks ridcentrum sin verksamhet sedan början av 1980-talet då Bertil Clevestål gick i pension och sålde sin ridskola vid Tolvfors till ryttarsällskapet.
Clevestål, (1917-1993) levde för hästar. I mer än tio år var han kavallerist vid K2 i Helsingborg, därefter i 13 år ridande polis i Gävle innan han startade sin ridskola, den första organiserade i Gävle, och bildade Gävle Ryttarsällskap. Han drev ridskolan till 1982 då han gick i pension.
En framträdande tävlingsryttare i Gävle var Olle Barkander, som 1960 representerade Sverige i OS i Rom i fälttävlan.

Tillbaka

Arbets- och fattighus

startades 1807 med medel från Kronobränneriet i ett trevåningshus vid Södra Kungsgatan mellan Arbetshusgatan och Sockerbruksgatan.
Fattighuset, ritat av Johan Christopher Loëll, måste redan 1808-1809 tas i anspråk för sjuka soldater från de trupper som skulle delta i finska kriget.
Genom en donation av Peter Brändström ordnades så att 30 fattiga flickor fick undervisning i slöjd, katekesläsning och skrivning i arbetshuset från 1812 till 1840, då det flyttades till Kasernen. Gefle stads södra friskola öppnades 1814 i arbetshuset, som 1822 sammanslogs med Barnhusskolan, startad 1777. De båda skolorna blev Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan.
Huset revs 1882 då ett nytt fattighus vid Södertull tagits i anspråk. I en lägenhet på tomten öppnades 1885 en barnkrubba ( Gefle Barnkrubba) och på samma tomt öppnades 1887 Skyddshemmet för flickor, som till 1939 drevs av Föreningen för de ungas skydd. Huset revs på 1950-talet. Ödman, G: På den tiden; Från Gästrikland 1984; Bellander, E: Donationer och humanitära inrättningar (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Södertull

vid Södra Kungsgatan och Kaserngatan, känt för äldrevård i olika former under årens lopp, har sin grund i den arbets- och försörjningsinrättning, kallad fattighus, som byggdes i tre våningar med kyrksal efter ritningar av E.A. Hedin och togs i bruk 1881.
Området utökades vid slutet av 1890-talet när fattigvården övertog Källbäck. Ett sinnessjukhus, tre huskroppar runt en trädgård, ritat av arkitekten Gustav Wikman, byggdes 1904 på området. Eftersom där fanns trädgård, djur, verkstäder och en vedgård var inrättningarna självförsörjande till 1950-talet.
Senare, bland annat 1953, har byggnader uppförts för rehabilitering och annan vård. 1961 blev Södertulls sjukhus central för långtidssjuka i hela Gästrikland.
1985 inrättades på Sörbygården den första dagverksamheten i Gävle för demenssjukdomar. Vid Ädelreformen 1992 övertog kommunen ansvaret för äldreboendet och delar av Södertull fick ett särskilt boende för äldre i Per Ennes gård, Fleminggården, Lönngården, Syrengården och Vallongården. Delar av de äldre anläggningarna har efter hand fått nya funktioner, bland annat som hälsocentral.

Tillbaka

Metodistkyrkan

Södra Rådmansgatan 25-27, invigdes 1964. Kyrkan och bostadshus i två våningar ritades av församlingsmedlemmen och arkitekten Rudolf Holmgren, bördig från Gävle. Kyrkan är byggd i mörkt tegel i kubform och har klockspel inbyggt i entréfasaden. Korfönstret, som speglar väckelse och gudstro, är skapat av konstnären Lennart Jarlstad, metodist från Gävle. Altarets silverkors är format av Sven Gavlevik, tidigare Gävlebo.
Gävle metodist- och episkopalförsamling bildades 1870 som den första i Norrland och hade sin första lokal i fabrikören Johan Lennstrands hus vid Norra Kungsgatan 17. Församlingen byggde 1873 vid Norra Kungsgatan 29 ett bönhus, Sarons kapell (se Norra bönhuset) som något år senare såldes.
Sankt Matteus kyrka, Ruddammsgatan 56, vid Norra Fältskärsgatan på Öster, invigdes 1881. Kyrkan, ritad av E.A. Hedin, hade gotiska drag med höga kopplade fönster och på entréfasaden, som avslutades med en takryttare, ett rosettfönster. Den stängdes 1964 när området revs för att ge plats för stora bostadshus.
Vid korsningen Kaserngatan-Södra Kungsgatan uppfördes 1895 Sankt Petri kyrka, ritad av E.A. Hedin, med två våningar, den övre inredd till kyrksal med stora avrundade fönster och entréfasad mot Kungsgatan med två torn. När gatukorsningen skulle utvidgas 1959 revs kyrkan och de båda kyrkorna ersattes av nuvarande Metodistkyrkan.
Församlingen, som vid mitten av 1890-talet var en av landets största metodistförsamlingar, delades 1897 i Sankt Matteus och Sankt Petri församlingar som 1956 åter blev en församling. 1902 bildades i Bomhus en församling som 1904 byggde ett kapell i Kastet. 1939 förenades Bomhusförsamlingen med Sankt Petri. Norling, N.S: De stora folkrörelserna (ingår i Ur Gävle stads historia); Fredlund, H: Väckelsen i Gästrikland 1995.

Tillbaka
 

Gefle Handtverksförening

har sitt ursprung i Hantverkssocieteten som 1846 omorganiserades när skråväsendet upphörde. Det nya namnet blev Gefle Handtverks- och Fabriksförening. Föreningen övertog societetens uppgift att granska gesällernas mästarprov, att förvalta de fonder som bildats och delta i stadens förvaltning. 1857 delades föreningen i Gefle Handtverksförening och Gefle Fabriksförening.
Handtverksföreningen fick ansvaret för fonderna medan fattigkassan delades.
1864, när näringsfrihetsförordningen upphävde obligatoriska hantverksföreningar, ombildades föreningen med syfte att granska gesällprov, höja yrkeskunnandet och konstskickligheten och att förvalta föreningens fonder.
Sedan mitten av 1800-talet har föreningen gett stöd till hantverksutbildning i helg- och aftonskolor.
1893 inköptes ett hus på Norra Skeppargatan 26, och det inreddes till änkehus. Byggnaden renoverades och byggdes om flera gånger och drevs som änkehus till 1967 då det såldes till Gävle stad och revs. Föreningen har dessutom lämnat bidrag till Gubbhuset på Öster.
1939 köptes en fastighet med butikslokaler vid västra sidan av Stortorget i hörnet mot Nygatan. Fastigheten såldes 1966 till Konsum Alfa och revs inför bygget av Domus.
1969 förvärvades fastigheten i kvarteret mellan Nygatan och Ruddammsgatan utmed Norra Köpmangatan. I vindsvåningen mot Nygatan har föreningen sin egen lokal Loftet.
Ett ungdomsgille hade verksamhet från 1942 till mitten av 1950-talet. 1953 bildades Gefle Handtverkskvinnor som förutom att öka medlemmarnas egna kunskaper även har som mål att stödja humanitär verksamhet. Englund, N: Gefle handtverksförening; Haneus, Å: Gefle Handtverksförening 1757-1947; Karlström, T: Gefle Handtverksförening från skråväsende till nutid.

Tillbaka

Själanderska flickskolan

låg i hörnet Norra Rådmansgatan/Ruddammsgatan. Karolina Själander hade 1874 övertagit ansvaret för Elsa Borgs flickskola och för att få plats med fler elever flyttade hon undervisningen till sina föräldrars gård på Islandsgatan 8 (se Lottagården). 1877-1878 uppförde hon skolhuset för egna medel efter ritningar av Gustaf Sjöberg, Stockholm. Huset, som fick en prägel av holländsk/tysk renässans, byggdes i två våningar med fyra butiker i bottenvåningen, skolsalar en trappa upp och vindsvåning med två lägenheter. Vid sekelskiftet ersattes två ingångar mot Norra Rådmansgatan med fönster.
På översta våningen hade Karolina Själander sin bostad. Där inreddes 1924 även skolkökslokaler och slöjdsal. På 1930-talet iordningställdes en teckningssal och en läkarmottagning i bottenvåningen.
1879 hade även Clara Lindhs flickskola övertagits av Karolina Själander och skolan kallades Förenade Elementarskolan för flickor. 1882 ändrades namnet till Högre flickskolan i Gefle, men skolan kallades allmänt för Själanderska flickskolan. Under studierektorn Oskar Fyhrvalls tid anordnades vid några tillfällen studentkurser då eleverna fick avlägga studentexamen som privatister vid läroverket (se Vasaskolan).
1915 såldes skolhuset till Gävle stad och ansvaret för skolverksamheten överlämnades till Anna Åkerberg. 1933 blev skolan kommunal flickskola.
Under några år efter det att flickskolan upphört 1967 använde Komvux lokalerna. Huset såldes 1983 till ABV. Galleri Karolina hade en tid lokaler i huset, på senare år har bland andra huvudkontoret för Stora Cell flyttat in. Byggnadsminne 1984. Länsmuseet: Renoveringsrapport 1985; Sjöstedt, S, med flera: Karolina Själander och hennes skola. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Elsa Borgs flickskola

På initiativ av missionsföreningen startades 1859 en flickskola med tre elever i guldsmeden Klings hus, Kyrkogatan 15, med Elsa Borg som föreståndare. På 1870-talet gick där 60 elever i sex klasser. 1874 övertogs skolan av Karolina Själander. Fredlund, H: Väckelsen i staden (Från Gästrikland 1995).

Tillbaka

Rådhusesplanaden

en oas mitt i centrala staden med Esplanadcaféet, öppnat 1986, vid Drottninggatan. Esplanaden, som sträcker sig från Gavleån vid rådhuset till Norrtull, anlades 1873-1875 enligt Nils Ericsons förslag till stadsplan efter stadsbranden 1869. Det var tänkt att den skulle sträcka sig söderut över Gavleån till Kaserngatan, och staden köpte några av fastigheterna i den planerade sträckningen. Men planerna övergavs.
Rådhusesplanaden formgavs av stadsträdgårdsmästaren Anders Magnus Eriksson. Den är känd för sina stora blomsterrabatter med stamfuchsior som sätts ut varje sommar. På varje sida utefter hela esplanaden planterades alléer av lindar. Numera har en cykelbana anlagts längs den västra sidan.
De två stora fontänerna skapades 1880 av Carl Johan Dyfverman och skänktes till staden av grosshandlaren Anders Magnus Hedberg som hade sin bostad intill esplanaden. Den södra fontänen kröns av drottning Kristina, Karl IX:s gemål som hade Gästrikland som sitt livgeding (förläning). Den norra fontänen kröns av det mytologiska ämnet Leda och svanen, som beskriver hur Zeus förvandlar sig till en svan för att kunna lägra den sköna Leda.
Gösta Almgrens byst av Fabian Månsson sattes upp 1939, bysten föreställande Karolina Själander, skulpterad av Ida Matton, sattes upp 1942 och vid Nygatan står "Pantrar på trädstam", skulpterad 1955 av Einar Luterkort. GDJ-fonden skänkte 1986 Hans-Göran Strååts skulptur "Kasper" som räcker lång näsa åt Gävle Teater.
Musikpaviljongen, ritad av Gunnar Wetterling och skänkt av konsul C.M. Andersson, uppfördes 1924 när kung Gustav V kom till Gävle.
Platsen söder om rådhuset kallades efter stadsbranden 1869 för Södra Rådhustorget och användes för torghandel. Torget ersattes 1882 med planteringar. Den lilla fontänen, skapad av en konstnär man i dag inte känner namnet på, skänktes 1892 av konsul John Rettig. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Föreningen Kvinnlig politisk rösträtt

FKPR, bildades i Gävle 1903 med Karolina Själander som ordförande. Föreningen tog initiativ till att Gefle Husmodersskola startades. 1908 arrangerade föreningen rösträttsriksdag i Gävle. FKPR upplöstes sedan riksdagen beslutat om allmän och lika rösträtt 1919. Föreningen anskaffade ett vitt standar med guldgul text, vilket nu förvaras hos Gävle Folkpartiavdelning. Lundgren, R, med flera: Det var så vi började, liberala kvinnor.

Tillbaka

Bång

en av flera Gävlefamiljer som på 1800-talet skapade sig en förmögenhet tack vare högkonjunkturen inom sjöfart, varv och handel.
1. Lars Augustin (1806-1853), fiskare och framstående skeppsbyggmästare. Följde föräldrarna på fiskefärderna till Ångermanland, arbetade som timmerman på varven under vintrarna. Han fortsatte fiskefärderna efter faderns död 1830.
1833 lät han bygga en ny haxe, en galeas, som blev för stor för fiskefärderna och därför användes till fraktfart. B. fick därefter i uppdrag att bygga handelsfartyg och engagerades 1838 av handelshuset Elfbrink & Luth som skeppsbyggmästare. Han byggde på Norra Varvet ända upp till sex fartyg samtidigt.
1841 bildade han grosshandels- och redarefirman Forssberg & Bång tillsammans med grosshandlaren J.A. Forssberg. Bång arrenderade kring 1850 ensam Norra Varvet, som då kallades Bångska Varvet. Han avled i kolera 1853.
Lars Augustin Bång har betytt mycket för Gävles varvsverksamhet och för stadens handelsflotta, som med cirka 100 fartyg tidvis var större än Stockholms. Efter hans död inrättade änkan och sonen till hans minne en fond vars avkastning skulle tillfalla fattiga varvstimmermän och deras familjer.
2. Johan August 1831-1912), son till Lars Augustin (1), övertog 1853 Norra Varvet, som dock förstördes vid stadsbranden 1869. Han anlade 1873, tillsammans med O.A. Brodin och Carl Hyckert, Gefle Varvs AB, kallat Brynäsvarvet (se Gävle Varv).
Johan August och hans hustru Ulrika Lovisa, född Luth, lämnade stora donationer till stiftelser och föreningar i Gävle. Svenskt Biografiskt Lexikon; Kapitlen. Elfstrand, P: Hamn, Varv och sjöfart och Bellander, E: Donationer och humanitära inrättningar (båda ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Gävle Varv

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

1873 anlade J.A. Bång, O.A. Brodin och Carl Hyckert på östra delen av Brynäs Gefle Varfs AB, kallat Brynäsvarvet. Där byggdes segelfartyg. Varvet gick i konkurs 1876 och övertogs 1883 av AB Atlas i Stockholm, som behövde varvet för att renovera fartyg och då även installera ångpannor. Atlas byggde nya anläggningar, bland annat en slip för att kunna ta fartyg upp till 1.500 dödviktston, och byggde bostäder för arbetarna, Atlasgårdarna.
Under 1880-talets ekonomiska kris avvecklades rörelsen, bolaget ombildades 1891 till Nya AB Atlas och varvet arrenderades av O.A. Brodin för haverireparationer.
1896 köptes varvet av AB Gefle Verkstäder som övertagit Lindahl & Runers mekaniska verkstad och då byggdes där bland annat varpbåtar för flottningsföreningar. Bolaget gick i konkurs 1910 varvid verkstadsdelen ombildades till Gefle Verkstads Gjuteri AB och varvet till AB Gefle Varf o Verkstäder, som förutom att reparera fartyg även byggde bogserbåtar och utförde arbeten åt cellulosaindustrin.
1915 övertog grosshandlaren Erik Kronberg och Erik Brodin aktiemajoriteten i bolaget, som fick namnet Erik Brodins Varvs AB. Där byggdes bland annat lastfartyget O.A. Brodin på cirka 3.000 dödviktston.
Efter konkurs 1921 bildades 1922 Gefle Varfvs och Verkstads Nya AB, som bland annat tillverkade oljecisterner och utrustningar till pappersmassefabriker.
På 1940-talet återupptogs skeppsbyggeriet, och 1943 löpte det första större fartyget på 23 år av stapeln. Det var lastångaren Aletta Noot på 3.000 ton.
På 1950-talet, då Korsnäs AB ägde varvet, byggdes bland annat flera högsjöfartyg åt Sovjetunionen och tre fraktfartyg, beställda av Statens skogsindustrier, på knappt 500 ton vardera. 1960 investerades också i en flytdocka med kapacitet att lyfta 8.000-tonnare.
I början av 1960-talet byggde varvet den ponton som regalskeppet Wasa skulle placeras på vid bärgningen från Stockholms Ströms botten. 1961 och 1962 levererades två tankfartyg som den sovjetiska staten beställt.
Det sista fartyg som byggdes på varvet var sjömätningsfartyget Johan Månsson. Senare har varvets slip använts för bygget av nya Briggen Gerda.
Efter flera ägarbyten togs varvet över av Rodoverken, dotterbolag till Midroc Industries (ägt av Mohammed al-Amoudi, Saudarabien) som köpte upp Preem, före detta OK. Därmed bytte Gävle Varv också namn till just Rodoverken.
Företaget har under 1990-talet bland annat tillverkat cisterner och tryckkärl.
Fastigheten ägs av Brynäs Byggnads AB. Varvsområdet drivs och förvaltas av Gefle Varv Förvaltnings AB. Där finns ett tiotal olika verkstadsföretag. Arbell, G, & Humbla, Ph: Gävle Varvs & Verkstäders Nya AB 1873-1948.

Tillbaka

Stenebergsparken

sträcker sig från Brynäsgatan i norr till Stenebergsgården i söder, har bland annat Stenebergsskolan som östlig gräns och industrispår som västlig. Parken har sett många olika arrangemang under somrarna, till exempel Augustikvällar 1956 med Arbetarbladet och Brynäs IF som arrangörer. Gefle Dagblad arrangerade från 1957 och några år framåt Stenebergskvällar, och Barnens dag började arrangeras där 1959.
Bangolfanläggningen i parken har varit flitigt utnyttjad genom åren.
Skeppsredaren Erik Brodin donerade 1917 medel för att en lekplats och en folkpark skulle kunna anläggas i Stenebergsområdet. Arkitekten Lars Israel Wahlman ritade parken och det järnstaket som ursprungligen omgav området. Parken öppnades midsommafton 1925 och allmänheten kunde gå in genom en stor entré med järngrindar.
1950 arbetade S.H. Wranér och Philibert Humbla fram ett förslag som innebar att ett friluftsmuseum skulle anläggas i en del av parken för att där bevara gamla hus. När så husen sparades i Gamla Gefle föll idén.
Sitt nuvarande utseende fick parken 1978 efter ritningar av stadsträdgårdsmästaren Ingvar Tiveskog. Arkitektguide Gävle-Sandviken, nummer 6 1993, bilaga till Stacken

Tillbaka

Isaac Westergren & Co AB

grundades 1872 av handlaren Isaac Westergren i Valbo och hans son Per Johan som grosshandel för spannmål, salt, kaffe, socker med mera, senare även för gödningsämnen och foder. Från eget rosteri, anlagt 1914 i egna magasinsbyggnaden vid Norra Skeppsbron, såldes specialblandningen Izal som fanns på marknaden ända in på 1960-talet.
Westergren anlade 1873 även Gefle Såpfabrik och tillverkade såpa, tvål och även talgljus några år. Fabriken byggdes 1911 om för att framställa oljor ur fettsyror och glycerin. Senare tillverkades även parfym och hårvatten.
Per Johans son Isaac Westergren, framstående idrottsprofil, blev 1904 delägare i firman, som han övertog 1914. 1932 startades dotterbolaget Isa Makaronifabrik med verksamhet till 1961.
Då Isaac Westergren drog sig tillbaka 1933 blev firman aktiebolag.
Magasinet på Norra Skeppsbron drabbades i december 1959 av en omfattande brand. I samband med återuppbyggnaden ansåg företagsledningen att det skulle bli för dyrt att fortsätta i Gävle och kafferosteriet flyttades 1960 till Stockholm. Ett 30-tal anställda berördes. Fyhrwall, O: Banker, försäkringsbolag m.m (ingår i Sveriges handel och industri i ord och bild); Hagvik, B: Gefle Köpmannaförening 1885-1935.

Tillbaka

IFK Gävle

Idrottsföreningen Kamraterna) bildades 1897 av ett 20-tal pojkar, varav Gustaf Hedling var den pådrivande. Verksamhetsgrenarna blev skidor, friidrott, fotboll, bandy och konståkning. Senare kom andra bollsporter, som tennis och handboll, och ishockey. Simning har också haft en sektion inom föreningen, och IFK blev en av Sveriges bästa friidrottsföreningar på 1920-talet. Redan år 1900 fanns två av medlemmarna, höjd- och längdhopparen Tore Blom och sprintern Isaac Westergren, med vid OS i Paris. Tidiga olympier var också Ernst Serrander (800 meter, Aten 1906), trestegshopparen Erik Almlöf och medeldistansaren Nils Frykberg (Stockholm 1912).
Klubben använde Stadsträdgården som tränings- och tävlingsområde innan Strömvallen fanns.
1903 började man spela fotboll och klubben var då under ett antal år Gävles bästa fotbollslag.
Fotbollssektionen hyrde 1941-1947 Maxim och arrangerade danser för att få in pengar som satsades på bland annat spelarförvärv och tränare. IFK låg med sin fotboll i division II, som på den tiden var serien närmast allsvenskan.
1905 började IFK som första förening i Gävle ägna sig åt bandy. IFK Gävle var ena parten i den första SM-finalen, som spelades 1907 i Gävle (förlust med 4-1 mot IFK Uppsala). Tre spelare i Gävlelaget introducerade vid detta tillfälle bandyrören och skridskotillverkaren Hagen Co i Norge tog upp IFK-medlemmen Karl Flodins idé.
Bandybollen i dess moderna form skapades av bröderna Ruben och Hansjacob Mattsson, medlemmar i IFK.
1938 tog IFK initiativet till att anlägga en ishockeyplan intill Islandsplan vid Brynäsgatan. 1943 övertogs ishockeyplanen av Brynäs IF och Gefle IF.
Konståkarna Einar de Flon och Rickard "Ricken" Johansson från IFK var stjärnor före första världskriget. 1908 blev Sven Pettersson landslagsman i fotboll. 1920 fanns åtta IFK:are med i OS-truppen till Amsterdam - sex i friidrott, en i tennis och en i ishockey (Hansjacob Mattsson).
Rolf Franksson blev sexa i längdhopp, Sven Krokström deltog i laget som blev femma på 4x400 meter och nådde kvartsfinalen på 200 meter.
Göran Hultin slog svenskt rekord på 110 meter häck med 15,4 i tävlingar mellan Skandinavien och USA i Oslo 1916.
På 1940-talet kom flera av Sveriges bästa långdistanslöpare från IFK Gävle - Henry Norrström och Gustav Östling sprang maraton i OS i Helsingfors 1952 - och långlöpartraditionen hölls på sätt och vis vid liv under 1950-talet då klubben under en följd av år arrangerade Furuviksrundan.
I tennis blev Olle Andersson femfaldig svensk mästare.
Under IFK:s första årtionden betydde Isaac Westergren mycket för föreningen. Inom fotbollen har Gösta Eriksson varit förgrundsgestalten sedan 1948 som ordförande i fotbollssektionen och under 1950-talet som spelande tränare. Han har fått flera utmärkelser för sina insatser.
På senare år har IFK Gävle varit en renodlad fotbollsförening och under senare delen av 1990-talet avancerade representationslaget till division II. Wickberg, E: Kring Strömvallen (ingår i Ur Gävle stads historia ). Se även Från Gästrikland 1968.

Tillbaka

Gefle Idrottsförening

GD/GIF-olympiaden är GIF:s största arrangemang inom friidrotten sedan många år.

GD/GIF-olympiaden är GIF:s största arrangemang inom friidrotten sedan många år. Fotograf: Lars Wigert

Gefle IF, bildades 1882 med namnet Gefle Sportklubb som 1883 tog namnet Gefle Idrottsförening och är landets äldsta ännu levande förening för flera idrottsgrenar. Flera är för övrigt ett svagt ord i sammanhanget - utöver fotboll och friidrott, som varit stora hela tiden, har Gefle IF genom åren bland annat ägnat sig åt följande grenar:
· Bandy.
· Bordtennis.
· Boxning. GIF ordnade 1924 de första officiella tävlingarna i Gävle och norrländska mästerskap på biografen Olympia 1926.
· Brottning.
· Cykel.
· Fäktning.
· Gymnastik.
· Gång.
· Handboll.
· Ishockey. Gefle IF blev distriktsmästare både 1947 och 1948 men tvingades lägga ner ishockeyn av ekonomiska skäl. Seniorishockey togs upp igen 1958, men satsningen kom av sig efter några år.
· Konståkning.
· Orientering.
· Rodd.
· Simning. På 1920-talet var Gefle IF en av tre föreningar i staden som ägnade sig åt simsport.
· Skidåkning. Emil Matton och Erik Wiklund nådde framgångar redan före år 1900, och vid åren runt 1925 tillhörde Johan Widell den svenska eliten. Längdskidåkning var GIF-gren så sent som på 1980-talet.
· Tennis.
Impulserna att bilda föreningen kom från England, bland annat genom läraren i engelska Daniel Elfstrand, ordförande 1891-1895. Sjöfartsstaden Gävles intensiva kontakter med omvärlden var givetvis en bidragande orsak till att idrottsrörelsen fick en rivstart just i Gävle (redan tidigare fanns Gefle Frivilliga Skarpskytteförening).
Ett av de första stora namnen var Erik Wiklund (se ovan), svensk mästare på skidor vid flera tillfällen och vinnare av prins Carls hederspris i Sundsvall 1899. Flerfaldig svensk mästare även som medel- och långdistanslöpare. Bland annat vann han de första svenska mästerskapen på 1500 och 10.000 meter. Klubbkamraten Waldemar Matton var en värdig motståndare i löpning under de här åren. Robert Carrick var också framgångsrik, om än inte i långloppen.
Vid olympiska spelen i Stockholm 1912 blev Josef Ternström (1888-1953) guldmedaljör i terränglöpningens lagtävling och kom på femte plats individuellt.
Ternström erövrade dessutom ett SM-guld i terräng och var framgångsrik på alla distanser från 400 till 10.000 meter. Tog sitt sista mästerskapstecken så sent som i 40-årsåldern.
Claes Gille representerade Sverige i stavhopp i OS i Stockholm men klarade inte kvalhöjden 3.65. 1916 slog han svenskt rekord med 3.85. Ernfrid Rydberg, olympier i Antwerpen 1920, följde upp stavhoppartraditionen liksom Erik Nilsson, "Stav-Erik".
Den stora glansperioden i friidrott inleddes hösten 1940, då GIF-ledarna Sven Rohlén och Sven Hellström lyckades övertala den 22-årige talangen Gunder Hägg från Albacken i Jämtland att komma till Gävle.
Då inleddes en utveckling som blivit klassisk i svensk friidrottshistoria. En lång rad skickliga medeldistanslöpare värvades till Gefle IF, samtidigt som brandkåren i staden fick en mycket vältränad personal.
Från Dalarna kom Gösta "Sågmyra" Bergqvist och Krylbosonen Henry Eriksson. Ingvar Bengtsson värvades från Söderhamn och Olle Åberg från Hofors. Därtill fanns Erland Asplund, och i början av 1950-talet kom Sune "Hållsta" Karlsson från Södermanland. Alla arbetade de på brandkåren.
Gefle IF fick tack vare dessa snabba brandmän ett medeldistansteam i absolut världsklass. Henry Eriksson blev det största namnet eftersom han vann olympiskt guld på 1500 meter i OS i London 1948, men tillsammans med Bergqvist, Åberg och Bengtsson utgjorde han också ett lag som slog världsrekord i stafett på de något udda distanserna 4x1500 meter och 4x1 mile.
Gunder Hägg hade lämnat klubben för Malmö 1943, och flera av de övriga började varva ner på 50-talet. Då värvades från Flen en lovande löpare vid namn Dan Waern.
Gefle IF hoppades bygga ett nytt löparlag kring honom, och han debuterade för klubben 1954 - bland annat genom att se till att klubben vann Dagens Nyheters prestigefyllda stadslopp i Stockholm. Han fick hjälp av klubben att starta en blomsteraffär, men 1956 lämnade han Gefle IF för Örgryte i Göteborg. Det var också där han slog igenom som internationell löparstjärna.
Nya ledare kom fram, och med dem nya talanger. Bland annat har klubben fostrat kvinnliga stjärnor som medeldistansaren Lisbeth Engström, elitflicka 1964-1974, och spjutkastande Anna-Lena Pihl på 1980-talet.
Spjut har för övrigt blivit en paradgren för Gefle IF. Det började med att Åke Nilsson (värvad från Gävle GIK) dök upp som kastare i världseliten i slutet av 1960-talet (87,76 i en landskamp i Rom och en sjätteplats i OS i Mexico City samma år). Även landslagsmannen Jan Smiding kom till föreningen. Senare har bland andra Olavi Kohlemainen och Peter Borglund försvarat spjuttraditionen.
Ett amerikanskt nyförvärv uppnådde världsresultat i stavhopp (5.30) och på 100 meter (10,7) 1969. Hans namn är Dick Railsback, och anledningen till att han representerade Gefle IF var att han var förlovad (och blev så småningom gift) med Sven Rohléns dotter Annica.
Gefle IF var en av de första idrottsföreningarna i landet som ägnade sig åt fotboll. Det var därför knappast någon sensation att klubben 1902 erövrade von Rosens pokal, efter att ha vunnit en turnering mot Djurgården och AIK tre gånger under perioden 1899-1902. Englandsfödde Robert Carrick var den bäste spelaren och den store ledargestalten i det laget.
Det skulle sedan dröja till 1930-talet innan Gefle IF gjorde sig bemärkt inom fotbollen igen. Hösten 1933 besegrade GIF IFK Norrköping med 3-1 och 4-2 i kvalmatcherna och avancerade till allsvenskan.
Klubben kom på tionde plats, anförda av bland andra Thure "Kusken" Svensson (tio A-landskamper 1926-1931) och Sven-Gösta Ramberg, senare tränare. Säsongen därpå åkte GIF ur allsvenskan.
Därefter följde ett antal år då Gefle IF:s fotboll var i en djup vågdal, ända nere i division IV vid några tillfällen. En tvångsnedflyttning till fyran 1953 i samband med att serieindelningen ändrades fick en del inom föreningen att till och med diskutera en nedläggning av fotbollen.
Så blev det nu inte. En nysatsning på 1960-talet, som bland annat innebar att Forsbackasonen och VM-silvermedaljören Sigge Parling (som gjort karriär i Djurgården) återvände till Gävle, ledde till allsvenskt kval 1965. Gefle IF kom dock sist i kvaltabellen, och konsekvensen av denna antiklimax blev att flera rutinerade spelare slutade eller gick till andra klubbar. GIF åkte ur division II följande säsong och tvingades åter bygga upp ett helt nytt lag.
De därpå följande tolv säsongerna åkte Gefle IF hiss mellan division II och III. Vändningen kom då Gefle IF 1978 inkorporerade Brynäs IF:s fotbollssektion och de bästa spelarna i de båda klubbarna samlades i ett och samma lag. Tredje säsongen efter sammanslagningen kvalade sig laget upp i allsvenskan efter två segermatcher mot Kalmar FF.
Den allsvenska sejouren blev tvåårig, och sedan fick Gefle IF nöja sig med spel i division I, division II och Superettan fram till 2004 då klubben kvalade sig upp i allsvenskan genom att slå ut Brommapojkarna. Sedan dess har GIF hållit sig kvar i allsvenskan under ledning av den före detta spelaren Per Olsson.
Kenneth Rosén, som förde upp laget i allsvenskan, avled året därpå och ersattes med Olsson.
Stefan Lundin, tidigare elitspelare, var tränare då laget gick upp i allsvenskan 1982. Efter att ha haft tränaruppdrag både i allsvenskan och utomlands återvände Lundin till Gefle IF och var under ett antal år sportchef för fotbollen. 
Många andra ledare inom Gefle IF har bidragit till att föra klubbens tradition vidare. Namn som Robert Carrick, Sven Rohlén och Sven Hellström är redan nämnda. Till den listan kan läggas Ivar Carnerud, styrelseledamot 1924-1947, Torgny Axelsson, fotbollsledare från 1962 till sin död 1988, Helge Svensson, som fick en ungdomsgård ( Helges) uppkallad efter sig, Carl Albert Ledin, alltiallon Eric Engström och senare års eldsjälar inom friidrotten, Erik Proos och Mats Åkerlind.

2008 delades föreningen i tre självständiga, Gefle IF Friidrott, Gefle IF Fotboll och Helges. Den gamla huvudstyrelsen har ersatts med en gemensam alliansstyrelse.

GIF:s hemmaarenor är Strömvallen (fotboll) och Gunder Hägg Arena (friidrott). Den första egna idrottsplatsen låg söder om Borgarskolan och byggdes 1912. Källor: Brügge, B, med flera: Gefle IF, SM-klubben 1987; Kriström, U: De hundra första åren, Gefle IF 100 år; Kriström, U: En 125-årig kärlekshistoria, Gefle IF 125 år.

Internet: www.geflefotboll.com; www.gefleiffriidrott.se; www.helges.org/helges

Tillbaka

Stadsträdgården

1842 anlades den lindallé som sedan 1987 kallas Agnes von Krusenstjernas allé och som kan betraktas som Stadsträdgårdens ursprung. Allén går mellan Gamla kyrkogården och centrala Gävle ungefär parallellt med Västra Vägen.
I samband med byggandet av badhuset Najaden i Tegelhagen anlades 1845 en så kallad promenadplats mellan Västra Vägen och Gavleåns norra sida. Anläggningen utökades 1854 i väster med trädgården till ett pastorsboställe, Niänget, och sträckte sig då till kyrkogården. Denna del fick slingrande gångar, broar och öar med kaféer och vattenkiosker, och 1865 utökades parken med området Kroknäs hage - det som kom att kallas Boulognerskogen, vars gräns mot Stadsträdgården för många Gävlebor är ett tvisteämne.
På 1890-talet anlades tennisplaner intill allén. De blev kvar ända till 1997.
I Stadsträdgården finns många skulpturer, däribland "Klumpen" av John Rud, gåva av GDJ-fonden 1989, och "Återföreningen" av Michael Beck, gåva av GDJ-fonden 1988. Där planteringarna mittemot Konserthuset utvidgas mot vattnet står Musicerande änglar av Carl Milles, vid Kvarnbron står "Premiär" av Torsten Fridh, gåva av GDJ-fonden 1986, och vid blomsteranläggningen intill Västra Vägen står "Sommar" av Nils Sjögren, gåva till Gävle stad av arbetsutskottet för Skulpturveckan 1955.
Serveringen Solglimten fanns kvar ännu på 1960-talet.
1972 gjordes en upprustning av Stadsträdgården under stadsträdgårdsmästaren Ingvar Tiveskogs ledning, och för barnen har en lekpark anlagts. Wallsén, E: Planteringar och parker i Gävle. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Flon, Einar de

(1883-1921), skeppsklarerare, i ungdomen känd konståkare som tillhörde den grupp i IFK Gävle som kring sekelskiftet kom upp i internationell nivå. de Flon kom på andra plats i nordiska mästerskapen 1901 och erövrade The Commemoration Cup i London 1902. 1903 besegrade han världmästaren Ulrich Salchow vid tävlingar i Norge. Svenska Folkrörelser, del 3.

Söderhielm

familj förknippad med Tolvfors bruk.
  1. Lorentz Niclas (1690-1760), arméofficer, brukspatron i Västmanland, ägare till Tolvfors bruk från 1750-talet.
  2. Erik (1720-1798), assessor, son till Lorentz Niclas (1), förvaltade från 1752 Tolvfors bruk. Då Tolvfors tillhörde Valbo deltog han i socknens angelägenheter, bland annat genom att anställa socknens första barnmorska 1778. Deltog i riksdagarna 1751 och 1769.
  3. Carl Gustaf (1762-1836), son till Erik (2). Överjägmästare i Gävleborgs län och Västernorrlands län, bruksdisponent på Tolvfors från 1798. Uppförde gravkor för familjen på Valbo kyrkogård.
  4. Erik Lorentz (1795-1871), son till Carl Gustaf (3), kammarjunkare, bruksdisponent på Tolvfors från 1836.
  5. Wilhelm August (1831-1913), brorson till Erik Lorentz (4), disponent på Tolvfors 1871-1880.
  6. C.N. Theodor (1842-1912), bror till Wilhelm August (5) hovrättsnotarie, förvaltade Tolvfors från 1880. Han blev den siste brukspatronen på bruket eftersom järnbruket lades ner under hans tid. Söderhielm, S: Ätten Söderhielm, del 2; Från Gästrikland 1937.

Tillbaka

Tolvfors bruk

Borgmästaren Elias Gavelius och borgaren Rasmus Karlsson från Gävle samt borgmästaren i Söderhamn, Johan Eskilsson, fick 1644 privilegier att anlägga en masugn vid Tolvfors, eller Tolffors som det länge hette. 1646 fanns där tre hammare. På 1650-talet drevs bruket av Henrik Marhein, anfader till den finske överbefälhavaren Gustaf Mannerheim.
1673 köptes bruket av Albrekt Behm, som tidigare ägde Axmars, Hilleviks och Forsbacka bruk och hade andelar i gruvor och masugnar. Efter olika arvsskiften köptes Tolvfors på 1750-talet av Lorentz Niclas Söderhielm, vars son Eric 1756 började bygga en herrgård och 1760-1761 byggde flyglar för kök och brukskontor.
Under 1700-talets sista del byggde Carl Gustaf Söderhielm ut bruket. Väster om herrgården anlades en bruksgata med magasin, smedsbostäder och bodar.
Herrgården ombyggdes 1799-1801 till två våningar och vindsvåning. Av inredningen finns kakelugnar och paneler bevarade.
1884 byggdes ett stall av slaggsten för oxar och hästar. På 1890-talet lades järnbruket ner och Tolvfors drev i stället jord- och skogsbruk. Tolvfors hade vid sekelskiftet mjölkmagasin på Norra Skeppargatan 16 och senare på Staketgatan 26.
1959 såldes Tolvfors bruk av Allan Söderhjelm till Gävle kommun. Smedstugorna med fyra lägenheter slogs vid en renovering 1974 samman till två lägenheter i varje hus. Väster om bruksgatan ligger byggmästare Alms gård med hus från 1700-talet.
Herrgården bebos sedan 1978 av makarna Ginta och Gunnar Brundell. Byggnaderna på bruket byggnadsminnesförklarades 1983.
Flera teorier finns om varifrån namnet kommer. En är att bruket anlagts vid tolfte forsen i Gavleån, räknat från Storsjön. Språkforskaren Folke Hedblom tror dock att tolg, ord för ravin - fördjupning, skåra - i äldre svenska, kan vara ursprunget. Han har hittat namnet Tolgfors, senare förenklat till Tollfors. Gavleån skär sig här ner med branta stränder och forsen ligger i ravinen. Från Gästrikland 1937; Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland; Söderhielm, S: Ätten Söderhielm, del 2. Se även Lundell, J: Tolvfors bruk 1644-1977, studier av en bruksmiljö och dess förändringar under 300 år (stencil); Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Westergren 2

en av flera Gävlefamiljer som gjorde sig bemärkta i stadens handels- och kulturliv.
  1. Johan d ä (1834-1899), grosshandlare. Öppnade 1858 butik och torghandel på Söder för mjöl och gryn, flyttade 1863 till Drottninggatan. Den nya butiken förstördes vid stadsbranden 1869 men återuppfördes.
När Centralstationen byggdes uppförde W. Järnvägshotellet på norra sidan av Centralplan.
Han var medlem i Metodistförsamlingen och testamenterade en del av sin förmögenhet till flera metodistkyrkor i Gävles omnejd.
  2. Johan Adolf (1859-1917), grosshandlare, övertog fadern Johans (1) firma och uppförde Westergrenska huset. W., som var gift med Anna-Charlotta, Lotten, testamenterade det som "möjligen" blev över när "alla i testamentet hågkomna fått sitt" till ett hem för fattiga åldriga änkor. Överskottet blev så stort att 300.000 kronor donerades för att bygga ett nytt hus för ändamålet, Westergrenska stiftelsen.
Sedan Hakon Swenson 1917 bildat sitt partihandelsbolag, det vi i dag känner som ICA, köpte han Westergrens kolonial- och spannmålsaffär.
  3. Lotten, Anna-Charlotta (1859-1938), gift med Johan Adolf (2), stor donator till Gävle stad, flyttade 1936 till Stockholm. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folk

Tillbaka

Landstinget Gävleborg

Landstingshuset, Kyrkogatan 4. Landstinget för Gävleborgs län samlades till första mötet 1863 i Gävles rådhus enligt Kungl Maj:ts förordning av 1862. Med hänsyn till varje stads, härads eller tingslags folkmängd valdes 20 landstingsmän.
Ledamöterna väljs vid allmänna val och är 75 till antalet. Landstingets främsta uppgift är att administrera sjukvården i länet.
Då Kungl Maj:ts förordning innehöll regeln att städer med mer än 25.000 invånare skulle stå utanför landsting utträdde Gävle stad 1893 då invånarantalet vid årsskiftet uppnått 25.008 personer. Ett samarbetsavtal träffades mellan Gävle stad och landstinget rörande lasarettet (se Länssjukhuset). 1963 återinträdde Gävle i landstingssamarbetet.
1940 organiserades ett kansli för fyra personer och en landstingsdirektör anställdes.
I november 1996 hade landstinget 9.250 månadsavlönade i hela länet, bland annat vid länssjukhuset i Gävle och vid länsdelssjukhusen. Det innebär att personalstyrkan i det närmaste halverats under 1990-talet.
Landstinget ger stöd till stiftelserna för Länsmuseet och Folkteatern och administrerar kulturverksamheten under paraplyorganisationen Kultur Gävleborg med kansli- och utställningslokaler i Gävle slott, där även Musik Gävleborg håller till.

Tillbaka

Hospitalet

som omhändertog fattiga och sjuka, fanns redan på 1500-talet och dess förste donator var kung Sigismund. En brand förstörde byggnaden på 1620-talet och ett nytt hospital för tolv patienter togs i bruk 1631 vid hörnet av nuvarande Norra Kungsgatan/Drottninggatan.
Detta ersattes 1731 av ett hus på nuvarande Öster som snart blev för litet, och en påbyggnad startades 1759. Efter bland annat en donation av kronprinsessan Sofia Magdalena 1766 kunde huset byggas färdigt. På övre våningen inreddes en kyrksal, Hospitalskyrkan Sofia Magdalena, och på taket sattes ett klocktorn som även hade urtavlor åt fyra håll. Hospitalet fick 18 rum, varav fyra så kallade dårrum. På gården fanns en avstängd plats för "dårarnas" utevistelse.
Hospitalet, vars upptagningsområde var Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen, fick medel bland annat genom gåvor, inskrivningspengar och skatt in natura. Underskott täcktes av Kungl. Serafimerordensgillet, som 1787 övertog ansvaret. 1820 byggdes lasarett på tomten med 36 bäddar. Hospitalet flyttades 1842 till Uppsala och huset lämnades till staden. Sedan nytt lasarett hade uppförts 1845, se Grapes minne, användes det gamla huset av Sofia Magdalena änkehus tills det förstördes vid stadsbranden 1869. 1884 uppförde Handelssocieteten ett ålderdomshem på platsen. Huset revs 1970. På Öster byggdes sedermera ett hem för äldre som fick namnet Sofia Magdalena. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Karlström, T: Gävle sjukhus 1887-1987.

Tillbaka

Grapes Minne

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

sjukhem vid Västra Vägen med trädgård mot Gavleån, öster om den nuvarande skulpturgruppen Musicerande änglar och Kvarnbrons fäste, revs i början av 1970-talet inför brobygget.
Huset, av trä i två våningar, ritat av stadsmurmästare C.A. Setterberg, byggdes som lasarett 1845, utvidgat 1865, och klarade sig i stadsbranden 1869. En egen badinrättning, invigd 1875, ritad av M.A. Spiering, användes tills Murénska badhuset togs i bruk.
När ett nytt lasarett öppnades 1887 blev det gamla tre år senare sjukhem för kroniskt sjuka. 1902 donerade Bengt G. Kronbergs änka Augusta 25.000 kronor och föreslog att sjukhemmet skulle kallas Adolf Grapes sjukhem, vilket blev styrelsens beslut 1903. När hemmet alltmer blev ett hem för äldre ensamma kvinnor kallades det från 1926 Adolf Grapes Minne.
Adolf Grape (1844-1900), som tog initiativ till sjukhemmet, var förste stadsläkare, ledamot av stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnden samt ordförande för Gävle Arbetareinstitut. Se även. Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Barnbördshuset

Norra Kopparslagargatan 25-27, öppnades 1906 i en av tre träbyggnader som tidigare ägts av Föreningen för sinnesslöa barns vård. Huset, byggt 1904, hade skänkts till Gävle stad när föreningen upphörde.
Barnbördshuset hade plats för 17 patienter och drevs till 1939 då en BB-avdelning öppnats på lasarettet (Länssjukhuset). De gamla lokalerna blev då ålderdomshem med 34 platser och drevs till mitten av 1950-talet. Husen revs 1965. Källa: Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 1 mars 1996.

Tillbaka

Epidemisjukhus

Vid Nygatan 71-73 på Öster, ungefär där Östers förskola senare anlades, uppfördes på 1870-talet det första epidemisjukhuset med cirka 60 platser. Det byggdes om 1903, 1907 och 1923. Verksamheten flyttades 1936 när nytt epidemisjukhus uppförts vid länssjukhuset. Huset revs på 1960-talet.
Kullerharen låg vid sekelskiftet ett karantänssjukhus för patienter med mycket smittsamma sjukdomar, och på Valboåsen byggdes 1907 en epidemisjukstuga.

Tillbaka

Heliga Trefaldighets kyrka

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

Storkyrkan, ligger strax norr om Gammelbron och väster om Stortorget.
På platsen uppfördes redan i slutet av 1300-talet en liten kyrka av gråsten, helgad åt "Den heliga Treenigheten". Den förstördes av brand 1605.
En ny kyrka började byggas 1638 och invigdes 1654. Sättningar i grunden gav kyrkan sprickor, och stödåtgärder fick sättas in. Kyrkorådet tänkte på 1700-talet ge upp försöken att rädda kyrkan och vände sig till Kungl Maj:t för att få ett löfte från 1646 av drottning Kristina om att få bygga om Gävle slott med dess kyrka till församlingskyrka infriat. Men slottet brann 1727 och Heliga Trefaldighets kyrka reparerades.
Kyrkklockorna hängde i en stapel norr om kyrkan till 1781 då ett torn byggdes på kyrkan och den gamla stapeln revs. Men tornet började luta, och strävpelare och förstärkningar utfördes. Vid en stor renovering 1936-1938, ledd av S.H. Wranér, gjordes omfattande grundförstärkningar.
Öster om kyrkan uppfördes 1774 Elfstrandska-Valleyska gravkoret och 1789 byggdes ett gravkor på tornets södra sida för stadsbyggmästaren Raphael Pousette. Den bogårdsmur som omgärdat kyrkogården runt kyrkan började rivas 1817.
På 1880-talet förändrades interiören enligt arkitekten C. Möllers förslag. Kyrkan fick då så kallade bönhusbänkar och nytt orgelverk på ny läktare. Altaruppsatsen och predikstolen, som bildhuggaren Ewert Friis utfört på 1660-talet i sen renässansstil, fick 1889 de nuvarande färgerna, svart och guld. Stadsarkitekten E.A. Hedin genomdrev mot Möllers vilja att kyrkan dekorerades med ornament i valvbågar och att korvalvet målades blått med stjärnor.
1936-1938 återinfördes bänkar med dörrar och ett dopkapell i södra skeppet inreddes. Tornet restaurerades 1953.
1970-1971 fick interiören nya färger, dopkapellet blev en småkyrka och en ny orgelläktare byggdes.
Första orgeln var byggd 1686 av H.H. Chaman. Den byggdes om 1742 av Olov Hedlund. En ny orgel byggdes 1974 av Grönlunds orgelbyggeri i Luleå Gammelstad, som 1971 levererade kororgeln.
Under Gefle riksdag 1792 förvarades riksregalierna i kyrkan.
Pingstdagen 1963 direktsändes i TV högmässan från Heliga Trefaldighets kyrka över Eurovisionen, den första TV-högmässa utlandet kunde se från en svensk kyrka. Från Gästrikland 1988. Sveriges kyrkor, Gästrikland del 1; Karlsson, A.M. & Kilström, B.I: Gästriklands kyrkor - medeltid möter nutid.

Tillbaka

Berggrenska gården

Berggrenska gårdens uteservering 1995.

Berggrenska gårdens uteservering 1995.Fotograf: Gun Wigh

Norra Strandgatan 13, ett av de få hus norr om Gavleån som klarade sig med begränsade skador i stadsbranden 1869. Gårdens ekonomibyggnader förstördes och ersattes senare med flyglar.
Berggrenska gården uppfördes 1814-1815. De första ritningarna gjordes av stadsbyggmästaren Johan Christopher Loëll men huset uppfördes efter förslag av stadsbyggmästaren Carl A. Wahrberg på uppdrag av köpmannen Anders Berggren. Gården är byggd på källare i två våningar av trä, där nedre våningen inreddes med kontor, affärslokaler och ett rum för for- och handelsbönder. Övre våningen fick sex rum, däribland en stor festsal.
Berggrenska gården visar hur flera handelshus i Gävle såg ut på 1800-talet.
Mellan 1891 och 1916 hade Borgarskolan och Gefle Tekniska Aftonskola sina lokaler i gården. 1904 uppfördes vid östra flygeln det stenhus E.A. Hedin ritat för den tekniska linje som Borgarskolan införde 1903 men som lades ner 1915. Gävle Högre Folkskola, startad 1913, övertog lokalerna i gården 1916 och hade undervisning där till 1958. Skolan hade då bytt namn till Gävle Praktiska Realskola (som senare flyttades till den skolbyggnad på Söder som med tiden kom att få namnet Polhemsskolan).
1920 startades även yrkes- och lärlingsskolor som senare spreds ut i staden, och 1933 startades en hushållslinje. Damfrisörskolan blev delvis kvar i "Strandskolan" till 1981. Därefter användes Berggrenska gården av Läromedelscentralen.
1984-1986 renoverades fastigheten och bland andra Gävle Turistbyrå, Gävleborgs Läns Hemslöjdsförening och ett konstgalleri fick lokaler i huvudbyggnaden. Senare övertog Konstfrämjandet gallerilokalen, och våren 1998 flyttade turistbyrån till Drottninggatan 37.
Gårdshusen mot Kyrkogatan inreddes till Kafé Mamsell, bageri och hantverkslokaler. Berggrenska gården byggnadsminnesförklarades 1987. I mars 2006 sålde Gävle kommun fastigheten till en privatperson, trots protester från en del av oppositionen. Källor: Helgesson, V: Berggrenska gården; Karlsson, J: Berggrenska gården, byggnadshistorisk undersökning

Tillbaka

Rådhuset

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

När stadens gamla rådstuga brunnit 1776 ritade överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz en ny med nyklassiska stildrag. Rådhuset var färdigbyggt 1790 med trapphus enligt landshövdingen F.A.U. Cronstedts förslag. Kung Gustav III lämnade en porträttmedaljong i marmor, gjord av Tobias Sergel, och 4.500 riksdaler i gåva till byggandet av rådhuset, som uppfördes i tre våningar med klocktorn.
Vid stadsbranden 1869 förstördes övre delen av huset, det lökformade tornet och det mesta av inredningen. Rådhuset återställdes på 1870-talet efter hovintendenten F.G.A. Dahls förslag, med förändrad karaktär på fasaderna, brantare tak och tornet i stramare utformning och med urtavlor.
En omfattande renovering, såväl utvändigt som invändigt, genomfördes 1958-1959.
1972 insattes ett klockspel i tornet. Rådhusrätten och Börsen har haft lokaler där och i huset fanns på 1700-talet ett värdshus, senare restaurang Stadskällaren.
När stadsfullmäktige började sköta stadens angelägenheter hölls sammanträdena i rådhuset, och flera av stadens tjänstemän hade liksom Gefle Stads Sparbank kontor i huset. I början av 1900-talet låg Norra polisstationen där.
Tingsrätten höll rättegångar i rådhuset till 1993 då de flyttades till Domstolarnas hus. 1998 flyttade Institutet för bostadsforskning in med 40 anställda, varav fem professorer. Se även Kvartersindelning. Fyhrvall. O: Bidrag till Gefle stads historia; Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Järnvågen

Den gamla järnvågen på dåtidens stortorg söder om rådhuset blev i början av 1700-talet för liten och en ny byggdes 1707-1708 på mark som sedermera blev västra sidan av Hamntorget. Christopher Polhem stod för konstruktionen, och byggmästaren Hans Pijhl uppförde vågen med hjälp av ryska krigsfångar. Järnbodar byggdes runt den öppna gården, som fick en kvadratisk form. 1752 uppfördes även tackjärnsvåg och nu förbjöds tobaksrökning på området för eldfarans skull.
Järnvågsområdet, som i början av 1800-talet bestod av tolv byggnader, förstördes vid stadsbranden 1869. En modell utförd av SKF i Hofors har skänkts till Länsmuseet. En ny järnvåg byggdes 1873-1876 på piren norr om Nyhamn på Alderholmen. Från Gästrikland 1947 och 1972.

Tillbaka

Gävle-Dala Järnvägs AB

(stavningen har varierat), GDJ, startades 1855 på initiativ av bruksägare från Gästrikland och grosshandlare från Gävle och aktier utbjöds till försäljning. Samma år togs på Sätraåsen första spadtaget för järnvägsspår. Första sträckan, till Kungsgården, öppnades 1857. Hela sträckan till Falun var klar 1859 och GDJ blev Sveriges första färdigbyggda järnväg.
Gävle stad blev senare en framstående aktieägare i företaget.
Ett stationshus i två våningar byggdes på Alderholmen och användes till 1877 då Centralstationen togs i bruk. Det gamla stationshuset revs 1907.
Järnvägen fick från början stor betydelse för Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB), som fraktade trävaror från sågverket vid Runn i Dalarna till Gävle. Efter stadsbranden 1869 betydde järnvägen att varor av olika slag snabbt kunde komma till hjälp, och den kom sedan till god användning även i uppbyggnadsarbetet. Genom att utnyttja järnvägen och Gävle hamn kunde sedan industrierna inåt landet smidigt sköta sin export och import. Nya verkstäder byggdes 1902-1909 vid Nynäs, där nytt lokstall uppfördes 1904. Ny rangerbangård anlades 1907 i Ensta (längs Dalagatan). Den användes till 1961 då en ny godsterminal togs i bruk.
Banan elektrifierades 1943, och 1947 sålde Gävle stad sina aktier i företaget till staten och bildade GDJ-fonden. Se även Sveriges första avslutade järnväg, till 100-årsdagen av Gävle-Dalabanans invigning.

Tillbaka

Fenix

hette den restaurang som byggdes på Alderholmen nära Gävle-Dala Järnvägs AB:s stationshus i början av 1860-talet. På platsen hade 1861 en restaurang öppnats i paviljongen Bellevue, som dock brann efter något år. I stället byggdes ett nytt hotell med restaurang, och det fick namnet Fenix, även stavat Phoenix. Restaurangen renoverades 1888.
Här arrangerades konserter, och när teatern hade förstörts vid stadsbranden 1869 hölls teaterföreställningar på Fenix. En groggveranda tillbyggdes 1890.
Fenix fick i början av 1900-talet konkurrens av ett par nya hotell i Gävle, stängdes 1927 och revs några år senare. Från Gästrikland 1991-1992.

Tillbaka

Södra Varvet

låg på södra sidan av Gavleån, från nuvarande Islandsbron och österut. Olof Hillman hade 1782 där ett varv med en stapelbädd. 1786 byggde Peter Brändström ut varvet med mastkran och flera stapelbäddar som kunde hyras av de köpmän som skulle bygga egna skepp. 1825 flyttade Pehr Ennes sitt skeppsbyggeri till Södra Varvet. Dan Elfstrand & Co arrenderade delar av varvet 1837-1857, och P.C. Rettig & Co byggde skepp på platsen från 1837. 1854-1864 gjordes utbyggnader och på 1860-talet fanns där sju stapelbäddar.
Efter stadsbranden 1869 koncentrerades skeppsbyggandet i Gävle till Södra Varvet, där bland andra Brodins Skeppsvarf, Johan August Bång och P.C. Rettig & Co byggde båtar. Delar av varvet brann 1887, varefter John Rettig avvecklade varvsverksamheten.
Längre österut hade Bergforss & Son skeppsbyggeri och rederi.
Den västra delen av Södra Varvet kallades Borgerskapets äldstes varv då Borgerskapet förvaltade varvet. I förlängningen mot öster låg Fiskarevarvet. Brodin hade verksamhet till storstrejken 1909. Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Nödbarackerna

Efter stadsbranden 1869 då cirka 8.000 människor blev hemlösa behövdes mängder av nödbostäder. Dagen efter branden utsåg stadsfullmäktige två hjälpkommittéer för att organisera arbetet. Man beslutade bygga nödbaracker och 1870 uppfördes sju baracker på den plats på Alderholmen där brandstationen senare byggdes. Två byggdes där Gamla Grand nu ligger, två på Öster och två norr därom vid östra delen av Staketgatan. I Fruns hage på Söder fick två plats och ytterligare fyra byggdes på Söder.
Det bestämdes att alla baracker borde innehålla 20 rum och flera kök. Då de byggdes utan grund sjönk de och blev fuktiga och kalla. 1870 bodde cirka 3.300 personer i dessa nödbostäder, med flera barnrika familjer i samma rum liksom många ogifta och ensamstående mödrar. Bland dessa trångbodda var barnadödligheten stor, många småbarn dog före fem års ålder och många kvinnor dog i barnsäng. Här spreds diaréer, difteri och smittkoppor.
Då befolkningen ökade efter branden, beroende på uppbyggnaden och att industrier och företag snabbt kom igång igen, blev det ännu mer ont om bostäder och barackerna kunde inte tömmas så snabbt man tänkt sig. 1876 revs ett antal baracker, bland annat de på Alderholmen, medan de på Söder fortsatte att användas. De sex nödbarackerna som var kvar övertogs av fattigvården. Äldre människor blev kvar och till barackerna kom nu även änkor med barn. Ensamstående arbetare fick övergångsbostäder där, och sjömän hade sina bostäder där när de var i land. I de baracker som fanns kvar ökade misären och kriminaliteten, dit kom utslagna. Det blev slum. De sista barackerna revs 1898. Nilsson Serra, M: Barackfolket, Förlorarna efter storbranden i Gävle 1869 (stencil).

Tillbaka

Ahlgrens bilar

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

kallas de skumkarameller i form av bilar - "världens mest sålda" - som 1953 började produceras av F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, numera Leaf AB.

Tillbaka

Ahlgren

är ett välkänt namn i Gävle. Från 1885 och fram till 1986, då F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB såldes, har familjen i flera avseenden haft en framträdande ställning i staden.
1. Fredrik (1858-1907), född i Visby, startade 1885 Firma F. Ahlgren, det företag där grunden för Läkeroltabletten lades, och gav det en stabil grund.
2. Adolf (1872-1954), född i Visby, kom 1886 till broderns (1) nystartade fabrik. Han blev resande 1892 och övertog företaget 1907. Drev samtidigt en grossistfirma han 1897 startat för tobaksvaror, däribland cigarren Soberano, konfektyrer och näringsmedlet Allenbergs Food. Adolf blev framgångsrik och en stor donator i Gävle. Även om brodern grundade företaget betraktas Adolf Ahlgren som mannen bakom Läkerol.
3. Bengt (1900-1985), son till Adolf (2), kom till företaget 1930, blev vice VD 1939, VD 1950 och koncernchef 1972. Fullmäktig i Handelskammaren, dansk konsul i Gävle.
4. Sven (1904-1968), son till Adolf (2), reklamchef 1939, vice VD från 1950 till 1965 då han flyttade till Italien som representant för företaget i Österrike och Italien.
5. Robert (född 1924, son till Bengt (3), kom till företaget 1952, blev biträdande försäljningschef 1959, vice VD 1968 och VD 1972-1985.
6. Lennart (1927-1995), kallad Olle, son till Bengt (3), disponent och inköpschef, 1968 exportdirektör och vice VD 1972-1985.
7. Sture född 1930, son till Bengt (3), försäljningsdirektör 1968, chef för produktutvecklingen 1976 och vice VD 1976-1985.
8. Björn född 1936, son till Bengt (3), arbetade för familjeföretaget en kort tid i Gävle, därefter i USA som representant fram till 1985.
Tryggve Ahlgren, som varit framträdande i Gävles affärs- och kulturliv, har kusinband med familjen. Se GDJ-fonden.
Karlström, T: Ahlgrens 100 år 1855-1955; Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Pix AB

tillverkade Pixtabletten och andra välkända produkter. Pix har sin grund i firman Ericsson & Rabenius som 1897 började göra karameller, konfektyrer, marmelad och saft under ledning av Wilhelm Ericsson i lokaler på Söder. Ericsson & Rabenius var först i Sverige med att tillverka tabletter.
Firman uppförde 1904 fabrikslokaler vid Hantverkargatan, kvarteret Bogården, och året efter började de första tabletterna för "mun, hals och svalg" tillverkas. Genom uttalanden av sångare, halsläkare med flera fick de stor försäljning.
1913 lärde Wilhelm Ericsson känna ordet pix, latinskt ord för tjära, som fick bli produktnamn för de halstabletter som hade "gummi arabicum" som viktigaste ingrediens och som fick just namnet Pix.
Fabriken byggdes 1915 ut på Hantverkargatan, firman ombildades 1919 till Pix AB och Pixtabletten blev huvudprodukten. Den såldes även på export. Moderna försäljningsmetoder infördes och reklamfiguren Pixpojken introducerades. På 1940-talet byggdes en chokladanläggning och 1952 övertogs VD-posten av Sture Ericsson, son till grundaren.
Pix blev 1975 dotterbolag till F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB. 1983 upphörde all tillverkning i Bogården.
Fabriksbyggnaden inreddes av HSB till bostäder till bostadsmässan BO 88 och förvaltas av bostadsrättsföreningen Bogården. Se även Sjö- och pastillstaden. Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Stenebergs sockerbruk

Sockerbruksladan vid Stenebergsparken är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739, och eftersom den är en av få ännu bevarade industribyggnader av trä i landet förklarades den som byggnadsminne 1977.
Sockersjuderiet anlades av några affärsmän i Gävle och var ett av sex sockerbruk i Sverige. Rörelsen förde en tynande tillvaro under 1770-talet men rekonstruerades 1784 av Peter Brändström, Daniel Elfstrand och Samuel Valley. Verksamheten fortsatte till 1842, då 10.244 skålpund (cirka 4.350 kilo) socker och sirap stämplades ut.
Sockerbruksladan uppfördes efter förslag av slottsbyggmästaren Peter Gerdes, byggdes i timmer och fick brant tak med takkupor. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter drev G.E. Küsel buldan- och segelduksfabrik i några år.
1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl, se Lindahl & Runers mekaniska verkstad, som i ladan förvarade gjutmodeller.
Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål. Gagge, A.C: Byggda minnen. Byggnadsminnen i Gävleborgs län; Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1908.

Tillbaka

Handelssocieteten

Societeterna var på sin tid mäktiga organisationer i staden. Handelssocieteten bildades 1738 för organisering av och kontroll över stadens köpenskap. Dess föregångare var Gefle Stads Köp- och Handelsgille som 1712 fick sina stadgar av Kommerskollegium för att vaka över god handelssed och döma i mindre brottmål. Gillets roll försvagades med tiden, men då en fast organisation behövdes stadfästes 1738 "Reglemente för Handels-Societeten i Gefle". Societetens uppgift blev att avgränsa handelskåren och ge villkor för nyrekrytering. Societeten var representerad i De 24 äldste, som utgjorde stadens styrelse (se Gävle stads äldre förvaltning). Handelssocieteten var ålagd att tillhandahålla den mängd salt staden skulle behöva och byggde 1778 ett saltmagasin på Alderholmen.
Handelssocieteten initierade till att börsen i Gävle inrättades 1767 och deltog i bildandet av Gefle Stads Sparbank. Den arbetade för att främja handel och sjöfart; satte upp fyrar, underhöll prickar och vårdade mudderverk, baggare, för att hålla farleden seglingsbar. När handelns förutsättningar 1864 ändrades genom utvidgad näringsfrihet byttes namnet 1865 till Handelsföreningen.
Societeterna förvaltade Gubbhuset på Öster och två änkehus. Handelsföreningen återtog 1934 det gamla namnet Handelssocieteten och förvaltar de fonder som bildats under åren och fyra hus med pensionärslägenheter. Handelssocieteten har också givit stöd till behövande, särskilt inom handels- och hantverksyrken. Berggren, C.B: Handels-Societeten i Gefle 1738-1938.

Tillbaka

Borgarskolan

Borgarskolan 1997.

Borgarskolan 1997.Fotograf: Nick Blackmon

gymnasium med utbildning i mediekunskap, företagsekonomi, för kontor och fordonsteknik. På senare år också med ett framgångsrikt idrottsprogram för elever som vill kombinera skolarbetet med träning och utveckling inom sin idrottsgren.
Skolan, i modernt tal ofta kallad Borgis, flyttade 1916 till före detta Militärskolan på Valbogatan 9-11, kvarteret Merkurius, och utökades senare med flera byggnader i kvarteret.
Den 6 november 1994 förstördes det gamla skolhuset i en brand. En person dömdes mot sitt nekande till sex års fängelse för grov mordbrand.
Ytterväggarna klarade sig dock och skolan renoverades.
Borgarskolan har gamla anor. Kommerserådet Peter Brändström skänkte 1795 till Gävle 10.000 riksdaler för undervisning i språk och handel, och Gefle Elementarskola, som fick lokaler i Sehlbergska huset vid Norra Strandgatan (där Folksamhuset i dag ligger), grundades 1797. 1801 lät Brändström uppföra ett skolhus av sten i tre våningar i hörnet av Drottninggatan och Norra Slottsgatan. Huset inreddes även med två butikslokaler för att ge hyresintäkter till skolan, som då hade 30-40 elever från Dalarna och Gästrikland, däribland kända Gävlefamiljers söner.
1843 ombildades Elementarskolan till Gefle Athenæum, en högre tvåårig borgarskola och treårigt civilt och militäriskt gymnasium med studentexamen. 1860 efterträddes Athenæum av Borgarskolan.
Efter stadsbranden 1869 låg Borgarskolan nere men återupptogs 1888 när skolan fått 350.000 kronor efter affärsmannen Per Murén. 1889 startade Gefle Köpmannaförening i ett handelsinstitut. Ansvaret övertogs 1891 av Borgarskolan, som 1893 startade egen handelslinje. 1891 köptes Berggrenska gården vid Strandgatan till skollokaler för Borgarskolan och Gefle Tekniska Aftonskola.
1909 blev Borgarskolan realskola, och den fick 1915 tvåårigt högre handelsinstitut. Året därpå flyttades undervisningen till de nuvarande lokalerna, och skolans officiella namn var då Gefle borgareskola och högre handelsinstitut. Se även Daniel Elfstrand och Tekniska gymnasiet.

Källa: Elfstrand, D: Gefle Elementarskola och athenaeum. Se även Suneson, Y: Artikel i Gefle Dagblad 20 april 1997; Severin, G: Borgarskolan 200 år (ingår i OKNYTT 1-1 1996).
Internet: epi.skola.gavle.se/gp/gp_skola.asp?id=2257.

Tillbaka

Mackmyra bruk

Valbo, har nästan 400-åriga anor. Mackmyra hammare skattlades 1605, arrenderades av borgare i Gävle, såldes 1685 till assessorn Daniel Tilas som renoverade hammaren och 1692 fick bruksprivilegium. Elisabeth Bröms, ägare till flera bruk i Gästrikland, köpte 1703 bruket och arrenderade ut det. 1740 förvärvades det av bruksinspektorn Peter Högberg och 1756 av två bröder Strömbäck, Fredrik Lorens och Jan Paul. Den senares son Carl Magnus började 1797 uppföra herrgården i två våningar av timmer.
1814 köptes bruket av Olof Elfbrink som på 1820-talet anlade bruksgatan med nya bostäder, kontor och en engelsk park som i början av 1830-talet fick ett lusthus utformat som ett antikt tempel. Parken vårdas av Bruksparkens vänner. 1836 uppfördes en flygel vid herrgården, och på 1870-talet fick den sitt nuvarande utseende.
En hammarsmedja med flera hammare uppfördes 1839 och smidet var igång till 1877 då det flyttades till Forsbacka bruk. Mackmyra bruk blev då lantegendom med stort mejeri. Produkterna därifrån såldes på 1920-talet i Mackmyra mjölkmagasin på Norra Köpmangatan 15 i Gävle. Egendomen drevs av brukspatronen Wilhelm Fogelmarck, gift med en av arvtagarna, Emma Elfbrink. Deras dotter Anna Fogelmarck gifte sig med majoren Erland Klingberg.
Mackmyra bruk har på senare år ägts av en ättling till Elfbrinkska familjen, Tage Klingberg, som tillsammans med hustrun Eva restaurerat bland annat herrgården. Herrgården och flera hus på bruket blev byggnadsminnen 1991. Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska Förening 1925; Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland. Se även Rydén, K: Boken om Valbo.

Tillbaka

Dan Elfstrand & Co

1738 bildade Daniel Elfstrand D:son ett handelshus för bland annat specerier och salt. Firman utvidgades av sonen Daniel Elfstrand d y och Olof Elfbrink och fick namnet Dan Elfstrand & Co. Företaget utvecklades sedermera med rederi och skeppsbyggeri. Pehr Elfstrand, son till Daniel Elfstrand d y, trädde in i firman, som köpte andelar av bruk i Gästrikland och Bergslagen och exporterade järn. På 1810-talet kom Anders Petter Göransson med som kompanjon. Sjöfart och handel utvecklades, och egna fartyg byggdes på Norra Varvet. Firman hade från 1829 Sveriges största handelsflotta såväl i fråga om antal båtar som om tonnage, och fartygen trafikerade Ostindien, Nord- och Sydamerika. När varvet 1837 togs över av P.C. Rettig & Co anlade Dan Elfstrand & Co egna stapelbäddar på Södra Varvet vid Gavleån. 1854 byggdes där ett av Sveriges största klipperskepp, barken Triton.
På 1840-talet hade verksamheten övertagits av Pehr Elfstrands son Per Elfstrand och skeppsbyggeriet fick stort uppsving. Vid Pehr Elfstrands död 1845 blev Anders Petter Göransson chef.
Efter 1850-talet konkurrerade järnvägarna om frakter eftersom fartygen var beroende av isfria hamnar för sjöfart året om. Skeppsbyggeriet började gå tillbaka. Göran Fredrik Göransson blev 1856 chef för firman, som året därpå gick i konkurs. Konkursdomen upphävdes dock 1861, och företaget organiserades om till Högbo Stål & Jernverks AB (i dag Sandvik). Det gamla firmanamnet användes jämsides med det nya tills Per Elfstrand avlidit 1862. Meddelanden från Gestriklands kulturhistoriska förening 1919; Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Lexe

småhusbebyggelse mellan Sätra och trafikplatsen Johanneslöt (Europaväg 4/riks-80). Namnet kommer från den gård, Stora Lexe, som under 1700-talet var lantställe för familjen Elfstrand. Daniel Elfstrands svärson Anders Petter Göransson övertog senare egendomen. Öster om Stora Lexe låg Lilla Lexe.
Villor började 1906 byggas i Lexe, som i slutet av 1930-talet expanderade. 1939 inkorporerades Lexe med Gävle stad. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Holmsunds herrgård

Bomhus. Lantgården Östra Holmsund förvärvades av Per Elfstrand, som köpte till mer mark och byggde upp ett stort lantbruk. De gamla byggnaderna revs och omkring 1815 uppfördes nya herrgårdsbyggnaden i fyra våningar av trä med ekonomiutrymmen i suterrängvåningen medan stora entrén via en terrass leder direkt till första våningen. Herrgården kallades nu för Nya Holmsund eller Stora Holmsund. Huset kröntes av ett åttakantigt torn där Elfstrand kunde se ut över Inre fjärden. Tornet togs bort vid en ombyggnad. Efter Per Elfstrands död övertogs fastigheten av sonen Gustaf. När Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) i slutet av 1800-talet köpte Holmsunds stora ägor drevs jordbruket vidare till slutet av 1950-talet och herrgården blev efter en restaurering som avslutades 1960 lokaler för företagets representation. Elfström, B: Gävleborgares intresse för Bomhus (ingår i Bomhus, från fäbodbygd till industrisamhälle).

Tillbaka

Elfbrink-Elfstrandska gravkoret

Gamla kyrkogården, byggdes efter Olof Elfbrinks död av änkan Ulla och hennes syskon Pehr Elfstrand och Marie Göransson. Gravkoret, invigt 1842, ritat av arkitekten Carl Axel Setterberg efter Pehr Elfstrands förslag, är rektangulärt och har en romersk portik med fyra kolonner på östra långsidan. Tre gravvalv byggdes under gravkoret, en för varje familj. 1849 skänktes gravkoret till Gävle stads församling för jordfästningar. E.A. Hedin ritade 1899 en utbyggnad på västra långväggen.
Gravkoret kallades en tid enbart Elfstrandska (officiellt namnbyte genomfördes 1955) eftersom endast familjen Elfstrand gravsatte sina anhöriga där - släkten Elfbrink dog ut och familjen Göransson kom till Sandviken. Jordfästningar i kapellet upphörde 1979, men det används fortfarande vid gemensamma urngravsättningar på Gamla kyrkogården.

Tillbaka

Korsnäs AB

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

en av Gävles två största industrier med cirka 1.500 anställda i Gävle. Korsnäs är ett av Sveriges ledande skogsindustriföretag och tillverkar kartong, säck- och kraftpapper, fluffmassa till hygienprodukter och sågade trävaror. Välkänt är det starka säckpapperet som kan lyfta en bil - 1992 gjordes lyftet på Stortorget för en plats i Guinness' rekordbok.
Korsnäs Sågverks AB bildades 1855 på initiativ av löjtnanten Georg de Laval (1812-1868), som ville starta sågverk i Dalarna. Då han möttes av svalt intresse där vände han sig till Gävle. Brukspatronerna Göran Fredrik Göransson och August Lundeberg samt Per Elfstrand, Wilhelm Elfbrink, Frans Oscar Flensburg och Per Murén, affärsmän i handelshus i Gävle, tecknade andelar i företaget och köpte Korsnäs egendom vid sjön Runn öster om Falun, där ångsågverket byggdes och togs i drift 1858. Virket fraktades på den nybyggda Gävle-Dala Järnväg till brädgårdar på Alderholmen för export.
1879 anlades ett hyvleri på Brynäs där även bostadshus, Korsnäsgårdarna, byggdes för hyvleri- och brädgårdsarbetarna. 1890 uppfördes ett nytt hyvleri i Bomhus och 1899 flyttades såghus, bostäder, bogserbåtar och arbetare från Korsnäs till Bomhus - ett nytt sågverkssamhälle byggdes upp i Kastet. Sågen blev nu en av världens största anläggningar med 30 sågramar, dit virket flottades på Dalälven och från den en byggd timmerränna. I Karskär uppfördes 1910 en sulfitfabrik och 1915 en sulfatfabrik för framställning av pappersmassa. 1923 brann sågen och ett nytt sågverk byggdes upp.
1925 byggdes den första pappersmaskinen, 1932 började Korsnäs göra monteringsfärdiga bostadshus av trä och 1953 togs Sveriges första kraftpappersmaskin, PM 2, i drift.
1960 köptes Marma-Långrör AB, vars anläggningar i Vallvik såldes 1968 medan Marmaverken lades ner 1989.
1968 skedde en genomgripande modernisering av Korsnäsverken. Bland annat togs då ännu en pappersmaskin, PM4, i drift. PM5 startades 1976, och det möjliggjorde produktion av högkvalitativ kartong.
Under perioden 1985-1989 byggdes Korsnäsverken om och till för cirka 2,5 miljarder kronor. 1993-1996 byggdes PM4 om för ökad produktion och höjd produktkvalitet.
Korsnäs AB har även ägnat sig åt kraftproduktion genom delägande i Krångede AB från 1927 till 1993.
En stor miljösatsning inleddes 1990, då Korsnäs slutade använda klorgas i blekprocessen och tillverkningen av klor upphörde.
Korsnäs AB samlades med sina fyra verksamhetsgrenar i Korsnäs Holding AB, från 1993 helägt dotterbolag till Industriförvaltnings AB Kinnevik, där Invi & Co, Jan Stenbeck och Märta Stenbecks dödsbo blev ledande ägare.
Bernhard Martin ledde företaget 1894-1908, Gerdt Zimmerman 1908-1923, Wilhelm Ekman 1924-1942, Erik W Eriksson 1942-1960, Göran Lindblom 1960-1970. 1971 tillträdde docent Nils Landqvist som direktör, efterträdd av Lennart Ahlgren 1986-1993 och därefter Stig Nordin (VD även för Kinnevik) fram till 1998. Se även Den stora flytten Sundell, O: Korsnäs, ett skogsindustriföretag växer fram; Altin, T: Korsnäsbolaget 1855-1955; Sundin, U: Ett stort sågverk och dess flyttning vid sekelskiftet (stencil)

Tillbaka

Lindeberg, Wilhelm

(1861-1941) Gävle stadsbiblioteks bibliotekarie 1907-1931. Grosshandlare, ägde 1893-1924 trävaruexportfirman W. Lindeberg. Skrev artiklar om Gävles historia, publicerade i årsskrifter. Skrev också en extra omgång av Sehlbergs "Gefle och dess slägter" samt försåg dem med register. Dessa böcker förvaras nu på Länsbiblioteket.

Tillbaka

Badhusprojekt

Den längsta av de tre bassängerna i Murénska badhuset var 10,6 meter.

Den längsta av de tre bassängerna i Murénska badhuset var 10,6 meter.Fotograf: Ur Länsmuséets samlingar

1891 gjorde Ferdinand Boberg ett utkast till en byggnad för bad, gymnastiksal och bibliotek på den obebyggda tomt norr om brandstationen där Hotell Baltic senare byggdes. Projektet fullföljdes inte. Intresserade inbjöds 1899 att teckna aktier i ett bolag för en bad- och tvättinrättning, och arkitekten Wilhelm Klemming anlitades att rita förslaget till badhus - nu för placering i kvarteret Gåvan intill Immanuelskyrkan på Brynäs. Intressenterna ansåg att Gävle stad borde köpa aktier med räntemedel från Murénska fonden.
En kommitté gav året därpå arkitekten Aron Johansson i uppdrag att - återigen till tomten norr om brandstationen - rita en byggnad för karbad, simbassänger och gymnastiksal men även lokaler för folkbibliotek, föreläsnings- och konsertsal. Dessa delar ritades så att de kunde byggas till när de ekonomiska resurserna fanns.
Johanssons förslag från år 1900 gav bygget i sin helhet imponerande mått, och det pampiga intrycket förstärktes av de olika delarnas murmassa och torn över infarten till gården. Kostnaderna på över 800.000 kronor ansågs dock för höga.
Arkitekten Ture Stenberg fick i uppdrag att tillsammans med Johansson och professorn Carl Curman rita ett förslag till mindre badhus. Förslaget antogs 1904, Murénska badhuset byggdes på en tomt söder om Gavleån och invigdes 1907. Källor: Karlström, T: Gävle stadsbild; Arkitektur och dekorativ konst (ingår i Teknisk Tidskrift häfte 4 1902).

Tillbaka

Idrottshusprojekt

1923 kom förslag om att bygga ut Murénska badhuset med en modern simhall. Efter flera utredningar kom arkitekterna Langeldal och von Schmalensee 1944 med ett förslag som stadsfullmäktige godkände 29 januari 1945. Det innebar att badhuset skulle byggas om invändigt, att en biblioteksbyggnad i tre våningar skulle uppföras öster därom och att ett idrottshus skulle byggas med långsidan mot Muréngatan. En öppen gård med namnet Medborgarplatsen skulle avslutas i söder mellan Muréngatan och Södra Centralgatan med en arkadbyggnad för klubbrum. Mellan idrottshuset och badhuset skulle en modern simhall uppföras. Men projektet realiserades aldrig.
Se även Idrottshusrevyer.
1954 kom förslaget att idrotts- och badhus skulle byggas på Rettigska barnhemmets tomt. Senare modererades förslaget till att gälla enbart badhus efter förslag av bland andra Sven Rohlén, och på tomten byggdes Strömbadet som invigdes 1960.
Biblioteksstyrelsen önskade sig kvarteret Possen (norra delen av Slottstorget) som läge för nytt hus men Gävle stadsbibliotek fick sin nya byggnad, invigd 1962, i kvarteret Gefle Vapen öster om Possen med huvudentré vid Södra Strandgatan, numera från Slottstorget 1.
På 1990-talet kom fritidsnämnden med förslaget att köpa in järnvägens gamla lokstallar och angränsande byggnader på Nynäs för att bygga om till Idrottens hus. Där skulle gymnastik och annan inomhusidrott få lokaler. Även skyttebanor skulle få plats. Inga pengar anslogs av kommunfullmäktige och förslaget föll.

Tillbaka

Mattsson, Johnny

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

(1906-1970), konstnär, känd profil i Gamla Gefle. M. var självlärd konsthantverkare, gjorde bruksföremål och båtar med segel i trä som såldes av hemslöjdsaffärer, på Skansen och i Furuviksparken. Startade 1941 Gefle Slöjd med verkstad och butik vid Södra Kungsgatan 21, flyttade 1945 till Timmermansgränd 3. Då fastigheten revs vid omdaningen av Söder fick M. 1955 lokaler i Frejas hus på Ruddammsgatan 15. Fyra år senare återvände han till Gamla Gefle, till Rettigsgatan 1, en liten stuga i hörnet mot Västra Islandsgatan. Han blev talesman för de som bodde där och kom med många idéer till samarbete. Var medlem i sällskapet Söderbröderna, som initierade till Midnattsmässan på julnatten, och underhöll sina vänner med dragspelsmusik, sång och egna dikter. 29 av de visor han diktat finns registrerade på STIM och ett häfte med tre skärgårdsvalser är utgivna, bland andra "Limövalsen".
1947 gjorde han sin första ölgås, en produkt som fick stor betydelse för honom liksom hans välkända kåsor. M. började också göra konsthantverk, figurer i rena former som ofta föreställde madonnor, sjöjungfrur och pingviner.
1951 såg Philibert Humbla Johnny Mattssons föremål och träskulpturer och blev intresserad. 1952 hade M. på Gävle museum ( Länsmuseet), där Humbla var intendent, sin första utställning. Den blev mycket uppmärksammad.
M. gjorde endast ett fåtal offentliga utsmyckningar i Gävle, bland dem "Ankaret och seglet" i koppar 1968 vid Solbergahemmet i Hamrånge och "Två människor" i marmorkross och betong, köpt av Gävle stad 1956 och placerad utanför M:s bostad. Han hade flera idéer till utsmyckningar, bland annat ett sjöfartsmonument, "Tre ankare", och 1957 en skulptur av Joe Hill att ställas vid Folkets hus, men inget av förslagen utfördes.
M. hade mer än 30 egna utställningar och deltog i ett 20-tal samlingsutställningar i Sverige och utomlands, bland annat i USA och Venezuela 1953 och Australien 1954. 1953 fick han också i uppdrag att formge entrédörrarna i Sundsvallsbankens nybygge på Drottninggatan.
Från 1954 gjorde han ett 60-tal bruksföremål åt Reijmyre glasbruk, några visades i Gävle 1955.
Han fick många utmärkelser, däribland silvermedalj vid Gävleutställningen 1946, Gefle Dagblads kulturpris 1963 och Gävle stads kulturpris 1965. Lidman, H: Johnny Mattsson, träkonstnär.

Tillbaka

Länsmuseet

Södra Strandgatan 20, grundades på en donation av John och Antonie Rettig. De testamenterade 1.400.000 kronor för museibyggnad, inköp till och förvaltning av ett museum för Gävle stad. Dessutom testamenterade de sina samlingar av konst och konsthantverk.
1940 invigdes Gefle museum, som enligt Antonie Rettigs önskemål skulle likna hennes systers palats i Köpenhamn. Stadsarkitekten S.H. Wranér svarade för ritningarna, och utsmyckningen ovan huvudentrén är gjord av Stig Blomberg. Den anspelar på Viktor Rydbergs dikt "Snöfrid".
Den förste museichefen, länsintendenten Philibert Humbla, ordnade de samlingar som Gästriklands Kulturhistoriska Förening skänkt till museet.
1972-1973 gjordes om- och tillbyggnader, 1993 renoverades museets inre. Bland annat togs takkupor upp i översta våningen, som fick ytterligare utställningsytor för den moderna konsten. Med stöd av Gästrikefonden inreddes en samlingssal, Per Eriksson-salen. Namnet togs efter Gästrikefondens donator, patron på Hofors bruk, ägare även av Kungsgårdens herrgård. Eriksson avled 1928.
1978 bildade Gävle kommun, Gävleborgs läns landsting och Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund en stiftelse, och museet blev länsmuseum. Från 1996 har landstinget huvudansvaret för museet, som har en stor regional verksamhet med arkeologiska undersökningar, byggnadsvård, rådgivning och utställningar i hela länet.
Länsmuseet har utställningar och regelbunden musik- och föreläsningsverksamhet. För allmänheten står Café Rettig, Faktarummet, referensbibliotek och bildsamlingar öppna. Även de kulturhistoriska samlingarna har breddats, bland annat med en donation av Hedvig Ulfsparre, och museet har en betydande samling modern konst.
Länsmuseet och Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund ger sedan 1979 med sponsorsstöd ut tidskriften Läddikan. Gävle Musei Vänner stöder museet med inköp till samlingarna och har lämnat bidrag till ett rum med silver- och glaskonst av Gunnar Cyrén, invigt 19 maj 1996 av kung Carl XVI Gustaf. Stöd till museet lämnas även av en sponsorklubb där många av länets företag är medlemmar. Berlin, N: Gävle Museum.

Tillbaka

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

biograf på Nygatan 43, stängdes 1990 då huset revs.
Röda Kvarn startades 1912 av Erik Hammar, och Svensk Filmindustri blev delägare 1934 då biografen med sina 600 platser renoverades efter ritningar av Sven Wranér. Fasaden pryddes med masker som bevarades vid rivningen och sattes på det bostadshus som byggdes på tomten.

Tillbaka

Nynässkolan

Hälsingegatan 2, låg-, mellan- och högstadieskola, ritad av Sven Wranér. De första byggnaderna togs i bruk hösten 1949. 1950 fick Nynässkolan en ek som vårdträd av Gefle Stads Sparbank.
Den 8 oktober 1951 signerade konstnären Bertil Lundqvist den väggmålning i Nynässkolan som han fått folkskolestyrelsens uppdrag att utföra.
En tillbyggnad med bland annat matsal var klar hösten 1958.

Tillbaka

Lillhagsskolan

grundskola i Bomhus, invigd 1961.

Tillbaka

Bomhus Folkets hus

Bomhus Folkets hus.

Bomhus Folkets hus.

Det första Folkets hus byggdes i början av 1900-talet på "Klockar-Calles" tomt i Kristinelund. 1927 köptes på initiativ av syndikalisterna i Bomhus ett hus i Högsta som fick namnet Borgen. På Signalberget vid Furuviksvägen invigdes 1934 ett nytt Folkets hus i funkisstil som bland annat innehöll en biograf. Huset restaurerades och byggdes om 1951.
Nya Folkets hus i Bomhus centrum, där även en filial för Gävle stadsbibliotek fick lokaler, togs i bruk 1990. Skulpturen "Glipan" av Hans Tjörneryd, 1991 beställd av Gävle kommun, placerades utanför Folkets hus. Gamla Folkets hus revs 1991.
Källa: Lindstedt, H: Folkets hus historia i Bomhus (ingår i Bomhus - från fäbodbygd till industrisamhälle).

Tillbaka

Gävleutställningen 1946

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

Vid Gävletravet arrangerades 21 juni-4 augusti 1946 en utställning med anledning av Gävle stads 500-årsjubileum. På 350.000 kvadratmeter visade 530 utställare sina produkter. En stor satsning hade försvaret gjort, liksom de stora industrierna omkring Gävle och företag i Gävle med produkter som Läkeroltabletten och Swings Rakblad. Gefle Handtverksförenings medlemmar hade en egen paviljong. Utställningens restauranger kallades Tre Ankare, Blå Fältet och Silverströmmen.
Utställningen finns dokumenterad på bilder och på en film av Birger Bellander, "En sommarsaga på Sätraåsen", förvarad i Gävle stadsarkiv. Utställningen besöktes av drygt 760.000 personer, däribland kronprinsparet Gustav Adolf och Louise. Den gav ett nettoresultat på drygt 230.000 kronor, varav 40.000 användes för konstnärlig utsmyckning och 110.000 som grundplåt till en utställningshall (se Gävle utställningshall) och för stöd till småindustri och hantverk. Se även Gävle 500 år. Artiklar i Gefle Dagblad 22 juni-5 augusti, 26 november 1946.

Tillbaka

Gävle Teater

i norra änden av Rådhusesplanaden är ett av Sveriges äldsta i bruk varande teaterhus. Axel Fredrik Nyström ritade och byggmästaren J.F. Lindeberg uppförde teaterbyggnaden, en av landsortens största och mest påkostade. Den invigdes 1878.
En nyhet var att arkitekturen formades efter byggnadens funktion och visar salongens kupolformade tak och scenens höga byggnadskropp, som avslutas mot söder av en gyllene lyra på taket, mot norr av en teatermask. Entrén har sin förebild i Parisoperan med flera portar som ovanför har runda nischer med byster av Mozart, Shakespeare och Molière. På namntavlorna stavas Shakespeare Shakspeare, möjligen enligt en gammal stavning, och Molières namn har fått fel accent (Moliére).
Redan när det gamla spektakelhuset förstörts vid stadsbranden 1869 började sällskapet NT samla pengar till eget teater- och musikhus, men man skänkte pengarna till Gefle Teaterhus AB, bildat 1875, för att uppföra en "teater för Gefle stad". 1881 gick Gefle Teaterhus AB i konkurs och ett nytt bolag bildades. Gefleborgs Läns Sparbank hade fordringar i teaterbolaget och köpte 1895 byggnaden, varefter den renoverades både in- och utvändigt. Entrén byggdes över 1915. 1928 beslutade stadsfullmäktige att köpa teatern för räntemedel från Per Muréns donationsfond.
Förslag fanns 1941 om att Gävle Teater skulle om- och tillbyggas för att kunna fungera som konserthus, men det föll.
Teatern återinvigdes 1957 efter renovering av Sven Wranér. Den fick då förändrad foajé och ny färgsättning. Vestibulen, som försågs med glasdörrar, fick en fontän formad av Stig Blomberg. Östra långsidan tillbyggdes med glas och metall för teaterkafé, inredd i modernaste stil, senare ombyggd för bland annat biljettkontor.
På norra gaveln tillbyggdes i början av 1980-talet en scen och andra utrymmen för Folkteaterns verksamhet.
Vid en renovering, utförd 1984-1985 (arkitekter Marianne Dahlbäck och Göran Månsson), återfick salongen sin 1870-talsstil, vestibulen sitt gamla utseende och Café Amadeus inreddes i övre foajén. De gamla dekorerna och färgerna togs fram under ledning av konservatorn Per Mattsson. Teatern fick för tillbyggnad och renovering Kasper Salin-priset 1985 och byggnadsminnesförklarades 1987. Karlström, T: Gävle teater 1878-1978; Jacobsson, K: En gammal teater återuppstår. Se även. Lindeberg, M: Från opera- och spektakelhus till Gävle teater(ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Murénska badhuset

Murénska badhuset

Murénska badhusetFotograf: Carl Larsson (ur Länsmuseets samlingar)

eller Murénbadet, "Murre" som det i dagligt tal kallades, låg där polishuset ligger i korsningen Centralgatan-Södra Strandgatan och var med sina trappstegsgavlar ett viktigt inslag i stadsbilden men revs 1966 sedan Strömbadet tagits i bruk. Räntan från Per Muréns donationsfond användes till att bygga badhuset, som invigdes 1907.
Det fyra våningar höga tegelhuset, ritat av Ture Stenberg, hade en stor och en liten simhall, olika typer av specialbad och karbad och ansågs vara ett av landets förnämsta badhus. En gång i veckan fick kvinnor bada till rabatterat pris, männen fick samma förmån två gånger i veckan. 1910 inreddes även en tvättinrättning i huset.
På 1940-talet fanns planer att bygga på badet med ett idrottshus (se Idrottshusprojektet), men de förverkligades inte. Sedan nytt badhus tagits i bruk användes stora simhallen en tid som lokal för pingstförsamlingen medan en ny kyrka byggdes. Lokaler i huset användes även för yrkesskola, konstnärsateljé med mera. Se även Badhusprojekt. Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 1995-09-11.

Tillbaka

Folksamhuset

i hörnet Norra Kungsgatan-Norra Strandgatan invigdes i november 1971. Formgivare var firman Ahlgren-Olsson-Silow, som även ritat förvaltningshuset. De båda byggnaderna står som pendanger på varsin sida av rådhuset. I gatuplanet finns butikslokaler. Mot Gavleån öppnades restaurang Baldakinen, som därefter blev Victoria och senare Garbo och Heartbreak Hotel.
På tomten stod tidigare ett affärshus där bland andra Sandbloms Porslin och Leksaker hade lokaler i två plan. 1918-1947 fanns Folkets hus på en annan del av tomten.

Tillbaka

Handelskammaren

se Mellansvenska handelskammaren.

Tillbaka

Selggren

grosshandlarfamilj som härstammar från Säljemar i Hille.
  1. Jonas (1705-1782), handelsman.
  2. Olof (1738-1815), son till Jonas (1), grosshandlare och rådman. Ledde återuppbyggnaden av rådhuset efter stadsbranden 1776.
  3. Johan (1749-1837), son till Jonas (1), grosshandlare.
  4. Jonas (1806-1896), son till Johan (3), rektor vid Lärdomsskolan 1839 (se Gefle skola och gymnasium), därefter vid Gefle högre allmänna läroverk (Vasaskolan) till 1866. Släktforskare, ordförande i stadsfullmäktige 1864-1874, riksdagsledamot för borgareståndet 1859-1861, i första kammaren 1866-1867, landstingsledamot 1863-1869. Var liberal och arbetade för frihandel. Lämnade donationer till Gävle stad (se Selggrenska sanatoriet). Elfstrand, P: Till person- och släktkrönikan i äldre tid (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Murén, Per

(1805-1888), legendarisk affärsman och politiker. M. föddes i Gnarp, Hälsingland, men flyttade till Gävle där han utvecklades till en aktiv, initiativrik och framgångsrik man. Han var bland annat med om att bilda Gefle Manufaktur AB 1849, Gävle-Dala Järnväg AB 1854 och Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) 1855. M. deltog 1868 också i rekonstruktionen av Sandvikens Jernverk AB (Sandvik) efter en konkurs och initierade till att en bank öppnades i Gävle.
M. kom i handelslära i Gävle och kunde som 25-åring öppna egen handel. Efter ett 20-tal år intog han en dominerande plats i Gävles affärsliv och var drivande vid startandet av nya industriföretag. Han var ledamot av Borgerskapets äldste, stadsfullmäktiges förste ordförande i ett år 1863, deltog i riksdagarna 1847-1868 och var ordförande i landstinget 1864-1869. Det sägs att han kallades Kungen av Gävle.
M. var radikalt liberal i tull- och näringsfrihetsfrågor, arbetade för demokratiska reformer och sociala förbättringar men avvisade förslagen om begränsning av barnarbete.
Murén var en av Gävles rikaste personer och testamenterade medel till bland annat Borgarskolan. När alla av Murén själv angivna donationer var genomförda och släktingarna fått sitt återstod 650.000 kronor till Gävle stad. Pengarna placerades i P. Muréns donationsfond, och räntan därifrån gav medel till att bygga bland annat Murénska badhuset.
1946 överlämnade Gävle-Dala Järnvägs AB 200.000 kronor till staden till en springbrunn och ett minnesmärke över Murén. Springbrunnen blev Gudinna vid hyperboreiskt hav.
I hörnet Södra Centralgatan/Södra Strandgatan, mellan Länsmuseet och polishuset, står en bronsskulptur, avtäckt 1953, föreställande Per Murén och formad av Nils Möllerberg, med inskriptionen "Per Murén 1805-1888, Borgarståndets vice talman, stadsfullmäktiges ordförande. Framsynt och handlingskraftig gagnade han fäderneslandet och Gävle stad som järnvägsbyggare, industrigrundare och donator".
Skulpturen av Per Murén kom till genom en tävling mellan Nils Möllerberg och Bror Marklund där så bemärkta konstnärer som Carl Eldh och Bror Hjort satt i juryn. Svenskt biografiskt lexikon; Mansfeld-Håkansson, S: Skulptur i Gävleborg; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle, en vägledning.

Tillbaka