Gustav III präglade Finland

Märkesåret 1809 var ett av den nyligen avslutade bokmässans teman.

Efter 1809 fanns det två Sverige, de var som siamesiska tvillingar. Så kraftfullt formulerade sig historieprofessorn Torkel Jansson vid ett av de många svensk-finländska samtalen på bokmässan i Göteborg.

Det var tursamt för Finland att hamna under Ryssland före revolutionen 1809 i Sverige, underströk han.

Hur då? Jo, tack vare att Rysslands tsar Alexander införlivade Finland som ett storfurstendöme ungefär samtidigt som Gustav IV Adolf avsattes, kom det gustavianska styrelseskicket att leva vidare i Finland. Ända fram till självständigheten 1917.

Detta gustavianska arv i Finland har vi ofta glömt i Sverige - även jag själv, erkände den inte längre ständige akademisekreteraren Horace Engdahl. Arvet är också litterärt. Romantiken fick aldrig fäste i Finland, Runeberg är otänkbar utan länken till gustavianerna, hävdade han.

Litteraturprofessorn Merete Mazarella kritiserade, med stöd av Horace Engdahl, Torkel Jansson för att ha tonat ner språkets roll. Först svenskan, sedan också finskan var viktiga värn mot förryskningen.

Märkesårsfirandet har lyft fram det historiska och det gemensamma i Sverige och Finland. Men har, i varje fall på svensk sida, inte betonat de gustavianska lagarnas roll. Kanske för att Sverige lämnade dem bakom sig 1809.

En annan undanskymd gemensam erfarenhet är problemet anpassning till stormakten Ryssland. Geografin kan man aldrig ändra på, som gamle finske presidenten Paasikivi uttryckte det.

1809 blev Sverige en europeisk småstat och godtog 1812 under nyvalde kronprinsen Karl Johan att inte mer kriga om Finland mot Ryssland.

Anpassning är småstatens lott, inpräntade i en annan debatt Finlands förre Stockholmsambassadör Heikki Talvitie. Sverige anpassade sig 1812, Finland först 1944, som också historikern Henrik Meinander påpekade.

1812 års politik lever alltjämt, hävdade Talvitie - i polemik mot Carl Bildt som sagt att den fallit med de båda ländernas inträde i EU. Varje land väljer att vara solidarisk enligt eget tycke, brummade Talvitie världserfaret.

En erfaren finländsk politiker som Pär Stenbäck, en gång utrikesminister, försvarade också anpassningen. Vi levde farligt under kalla kriget, viktiga principer urholkades - men se på Sverige under andra världskriget! Också Finland spelade dubbelspel, erkände han. Förslaget om en kärnvapenfri zon i Norden gav oss visst spelrum mot Moskva men få sörjde att det inte genomfördes.

På den tiden hade Finland föga förståelse hos svenska liberaler som Tingsten och Ahlmark, i dag är det mest bara ointresse på regeringshåll, menade Stenbäck. Och kom tillsammans med Ingvar Carlsson med en viktig maning: Vi behöver en nordisk nytändning!

OLOF KLEBERG