Fredag 30/1 2009 kl. 18:00. Bio 7:an på Filmstaden i Gävle.    

Mellan väggarna.

Läraren François Marin undervisar en högstadieklass i en förortsskola strax utanför Paris. Det är en invandrartät skola och drygt hälften av eleverna i klassen har utomeuropeiskt ursprung. Med höga ambitioner möter personalen sina elever, men det konfliktfyllda livet utanför skolans väggar kryper sig på.  Här finns t.ex. den temperamentsfulle Souleyman, den blyge men smarte kinesiske pojken Wei och den kaxiga Khoumba som vägrar att delta i undervisningen.

De ständiga konflikterna, det eviga ifrågasättandet och de omotiverade ungdomarna är enormt frustrerande för den ambitiöse läraren. En dag begår han ett misstag och låter sig provoceras vilket gör att han för ett ögonblick tappar kontrollen. Detta förstör det som han bit för bit byggt upp: elevernas förtroende. Då frigörs spänningar som inte dämpas förrän en elev offras – något som ingen egentligen vill.

Eleverna spelas av vanliga elever från skolan där filmen spelades in. De är fullständigt okonstlade och en av filmens absolut största tillgångar. Slutet är mest omskakande. Läraren frågar vad eleverna lärt under läsåret. Svaren varierar – en av de tuffa tjejerna säger att hon inte lärt sig något alls och läraren förklarar att det nog inte är möjligt. Då säger en flicka för första gången något hörbart – ”jag har faktiskt inte lärt mig någonting”. Och läraren vet att det kan vara sant. Henne har han inte sett. Hon har bara skymtat i utkanten.

Vi var ett sällskap på tre personer och det var glest mellan raderna. Någon lämnade dessutom filmen i förväg. Två av oss tyckte nog den var litet lång och tråkig medan jag själv satt helt fängslad. Jag var oerhört imponerad över lärarens ihärdighet att hela tiden bemöta alla provokationer med sakliga argument vilket till en början gav resultat och man såg hur han till en början vann elevernas sympatier. När han till slut blir alltför provocerad tappar han kontrollen vilket är fullt förståeligt. Det måste vara oerhört svårt att vara lärare i dagens samhälle. De gamla lärarnas auktoritet skyddade dem från många frustrationer men säg den lärare som idag hela tiden orkar fortsätta i en klass där enbart orosmoment dominerar. För mig personligen var det oerhört spännande att följa med i alla humörsvängningarna som var mycket enkla att förstå./Lisse-Lotte Danielson.

--------------------

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2009-03-31